Hon pratar engelska på svenska. Kan inte äta med bestick, måste ha pinnar. Tycker att det egentligen är kväll när klockan är elva. Saknar pojkvännen och jag vet att det gör ont.

Allting är onormalt normalt. Ingenting har förändrats och allt har förändrats. Alla har.

Det krävs ställtid. Anpassning.

Jag är dämpad. Det är inte ofta man använder ordet dämpad, men det är det jag är. Dämpad. Är hela tiden med men står ändå bredvid och tittar på. Lite tystare än vanligt. Petar på min nya Kinaklocka och tittar på. Försöker förstå hur mycket det egentligen är som har förändrats.

Hennes vänner kommer hit och ler och frågar hur det är med mig. Jag stirrar blankt och ler platt. Säger att det inte händer ett skit just nu. Hon flikar in du pluggar på. Det är oklart om det är en fråga eller ett påstående, men jag nickar i alla fall. Önskar att jag kunde komma med nåt nytt förutom en hårfärg. Ser ner i bordet och vill resa.

Tommyinlämningen är klar men det räcker inte. Essäskrivningen blev framflyttad men det räcker inte heller. Jag vet inte vad det är som krävs.

Ställtid. Anpassning. Längre dagar och sabbatsår. Ljus och nånting nytt.

Kanske är det det jag tittar på.

Hallå.

Har egentligen mest kvar att fixa till slutsatsen och göra fotnötter på Tommyinlämningen. Men behöver diskutera skiten med min mor. Och hon är upptagen. Så jag degar på chillet på grillen.

Ikväll skulle jag ha gått på spelning och träffat fab-5. Hade taggat järnet. Men syster ysters plan har äntligen tagit sig iväg, och mor och far ska åka till Köpenhamn och hämta hem henne. Känner inte att jag inte kan hänga med, för en massa olika anledningar, av vilka den främsta är att jag verkligen vill med.

Hon kommer säkert vara galet jetlaggad, skittrött och halvpepp på att svara på alla våra frågor. Men ändå. Syster yster kommer hem, liksom.

Så om nån timme drar vi. Sex timmars bilresa på en kväll.

Vild och galen helg, det här.

Fab-5, I'm sorry. Får ta det nästa helg. Saknar er.

Dagens lilla glädje-grej: att sova tio timmar och vakna totalförvirrad men väldigtväldigt utvilad.

0 DAGAR TILL SYSTER YSTERS ÅTERKOMST!

Sweet dreams <3

P.S. Om jag inte syns till så mycket i skolan de närmaste dagarna så vet ni kanske varför. Bara en varning. D.S

Blev inte klar med Tommyinlämningen tills idag. Stressad. Skulle åkt till Köpenhamn och hämtat syster yster efter skolan men syster ysters flygplanshelvete ställdes in. Förbannad besviken punkterad liksom slutkörd. Förjävla förlamande tråkig engelskalektion, halvpanik.

Vägde dock upp hela dagen genom att ta en fika och skratta ur mig tills tårarna rann. Om nuet känns segt kan jag glädja mig med att jag om cirka tio år tydligen kommer gifta mig med en man som påminner starkt om Jesus. Vi ska träffas i Afghanistan där vi tar kort på döda barn.

Just nu sitter jag i en synnerligen obäddad säng och pillar med lite bilder. Ögonen laggar, går i kors och blir förvånansvärt glada av att få byta fokus och titta på nånting längre bort. Men det är nånting med det här med foto som bara känns så rätt. Så fruktansvärt, hoppfullt rätt.

Klarar bara inte av att göra Tommyinlämning nu. Det var ett tag sen jag kände mig så här; som om andan liksom gått ur en. I och för sig så kan det ha nåt att göra med att jag de senaste dygnen praktiskt taget har levt uteslutande på koffein och olika former av snabba kolhydrater.

En annan faktor som kan spela in är att jag inte har käkat mer än en fjuttig lunch och en kopp varm choklad idag. Nu vankas dock potatisgratäng och förhoppningsvis någon sorts kaka.

Dagens lilla glädje-grej: att få en sittplats på den morgonpackade sextonbussen (en fantastisk raritet, för den som undrar).

Obekant antal dagar till syster ysters återkomst (allt från en till tre dagar).

Sweet dreams <3

kosmopolitism

kosmopolitism

kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe

socker socker socker socker socker socker

Hej hopp nu kör vi

Först visar det sig att syster yster kommer hem en eller två dagar tidigare än väntat, alltså - bevare mig väl - i bästa fall i övermorgon!

Sen får jag det här svaret av mamma på Skype:

Lisa: jag har så mycket andra källor så jag tror inte egentligen jag behöver mer. det är mest formalia och bajs USCHSUCHUSCH

Mamma: ok, vi gräver ner oss i bajset imorgon, gräv gräv gräv

Min mamma är coolast i världen.

Om några år vet jag inte hur mycket jag kommer minnas av kosmopolitism, postkoloniala teoribildningar, andragradsekvationer, litteraturhistoria, franska verb eller vetenskapliga rapporter.

Däremot vet jag att jag kommer minnas kaffestirriga pluggförsök under smärtsamt vanliga januarimornar. Kommer minnas känslan av att allt hänger på en inlämning. Kommer minnas stressen, frustrationen. Men mest kommer jag minnas utfattiga cafébesök, kaffeshots, småhetsiga asgarv och koffeinkickar. Stoltheten över att ha slängt ihop en middag på egen hand. Komma hem till ett tomt hus och känna sig vuxen. Bäddad säng med papper över hela överkastet. Korsade ben och facebookchatt. Plugghets, sömnbrist och ljusa framtidsdrömmar.

Just nu lever jag ett liv som jag vill minnas. Försöker leva som jag vill komma ihåg livet. Och det går bra.

Så jag kanske inte får MVG i alla ämnen i år. Och det är okej. Jag gör mitt bästa. Vilket inte nödvändigtvis innebär konstant plugg. För mig betyder det att vara så glad jag kan så ofta det går.

Och goddamn, det funkar rätt bra nu. Jag vet inte varifrån min energi kommer. Men den finns, och den gör att jag tycker om nollgradiga, mulna januarimornar med alldeles för mycket plugg. För det är inte det som är det viktiga.

Dagens lilla glädje-grej: att ramla på väg till vagnen, få hjälp upp av en snäll och orolig fin man och ändå hinna med vagnen.

4 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Helt okej.

Vi tänkte plugga. Kom kånkande på dator, ett ton anteckningar/stenciler och en kladdkaka. Och visst, vi satt med datorerna uppe med blinkande markörer och färdigladdade batterier. Stenciler över hela golvet. Datorfläktar som susade. Men, tja, fokuserade som vi var så fokuserade vi kanske något mer på kladdkakan och vaniljvispen (det är gott tillsammans, för övrigt), och på jazzen i Perssons högtalare. Blev mysillamående, blandade ihop Miles Davis med John Coltrane, Persson blev ledsen, jag blev generad, datorer susade och markörer blinkade och inget egentligt plugg blev gjort men det var helt okej ändå.

Newsflash:

Efter tolv år har det hänt.

Efter tolv år av tidiga mornar och försiktig Jack Johnson-väckarklocka har det hänt.

Jag har försovit mig.

Kommer alltså ihåg att jag stängde av alarmet. Men inte varför eller hur det kom sig. Bara stängde av. Kanske trodde det var helg, eller att det var en dröm, eller så bara vägrade nånting inom mig gå upp. Hur det än kom sig så stängde jag av alarmet och somnade om. Riktigt jävla gott. Tills mamma petade på mig en timme senare och förvirrat frågade om jag hade försovit mig.

Ramlade mig ur sängen och ner i mystofflorna och höll på att börja skratta. Jag, försovit mig? På riktigt? Älskade tanken. Kände mig på något vis äkta. Som att jag äntligen var en legitim gymnasieelev. Så jag hetsade iväg med en macka i munnen och mitt röda hår lite på ända och oknäppt jacka och kom bara tjugo minuter sent och tyckte det var ganska kul.

Sen spelade jag tennis och badminton i en och en halv timme innan jag hetsade runt lite mer under eftermiddagen och till slut hamnade hemma hos Persson och kladdkakeorgien.

Småhetsig dag, med andra ord. Men mysgalen. För just nu orkar jag.

Nu lägger jag ner samhällen för idag och peppar sömn och hundrafemtio minuters oavbruten musik imorgon.

Dagens lilla glädje-grej: att inte frysa på väg hem från hållplatsen.

6 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Tanken var att det skulle bli rödbrunt. Lite kopparchokladfärgat, ungefär.

Meneh.

Tja.

Det här är kul, det också.

Var ute och fotade med pappa imorse. Helt jätteokej. Solljus, iskristaller, kameraklick och myspappa.

Igår var: kompistillstökad säng, sovskjorta och eldrött hår. Mysmusik på låg volym och sist tandkrämssmak i munnen. Kvarglömda smycken. Lite dimma utanför fönstret, fem grader kallt. Nedbrunna ljus och vetesäck i famnen.

Ikväll är: uppfuckat huvud, pastasug och sötsug och filmsug.

Dagens lilla glädje-grej: att vakna och tänka mitt täcke känns som en varm maräng.

8 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

I alla fall.

Klockan är fem i tre och jag käkar mannagrynsgröt medan mobilen plingar till med jämna mellanrum. Ganska irriterande efter ett tag. Men man känner sig ju populär.

Anledningen till att jag har tid över är luddig. Det var nånting med ett svenskaseminaries vara eller icke vara, och jag minns fragment av en bussresa med Oscar och failade promenadplaner innan jag slokörat knatade hem och fick fotocravings.

Men. Hinner inte göra så mycket mer än att skriva det här innan jag ska iväg igen och klippa mig och färga håret. Wihohoo. Den här gången blir det mörkare, varmare, fylligare. Förhoppningsvis. Eller orange. Vem vet. Ibland är livet spännande.

Skolan bubblar just nu av hets inför en Tommyinlämning som ska in nästa vecka. Det handlar om kosmopolitism, världsmedborgarskap. Tre till fyra sidor ska fyllas med kvalitativa resonemang, källkritik, metodavsnitt, redogörelser av femhundratusen (på ett ungefär) källors åsikter kring vår frågeställning samt ett ställningstagande kring frågan som är så komplex att huvudet snurrar så fort att det nästan går av.

Kanske blir en liten pluggstund i helgen. Eventuellt.

Det är brutalt intressant och Tommy är ju den bästa läraren jag kan tänka mig, men ändå. Wtf. Det här går inte att få ner på papper på ett bra sätt.

Doh.

Nej, nu ska jag dra mig. Klippet kallar.

Förresten så drömde jag att jag fotade inatt. Tog skitsnygga bilder, men så saknade jag ett stativ och fick drömpanik.

Analys, någon?

Dagens lilla glädje-grej: att tagga sushikväll (förhoppningsvis. Jag taggar i vilket fall) med Hannah.

9 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Jag kommer inte alls överrens med läraren (det får man säga va, det är inte förtal...?) och kursmålen känns förbannat flummiga. Dessutom är hela gruppen stenseriös och alla är galet duktiga på att skriva. Folks dikter är djupa och har nästan alltid nåt underliggande budskap man kan roa sig med att analysera.

Och där.

Sitter jag.

Varje tisdagseftermiddag, 12.30-15.00. Och hatälskar hela grejen. Dricker chokladkaffe och blir hyper. Ramlar ihop över bänken under hjälplöst skratt. Vilket är okej eftersom läraren är döv på ena örat och inte brukar se mig i alla fall.

Det djupaste jag har skrivit var i höstas och lyder:

Dikten handlade för övrigt om måndagskramp.

Reaktionen när jag läste upp den inför gruppen fick mig bara att tycka att det var ännu roligare.

Dödstyst.

En lite obekväm harkling.

Ett förvirrat: "...okej... nästa?"

Jag tänkte flippa iväg pennan lite nonchalant, men den flög iväg i full fart över hela bordet och ner på golvet. Jag tittade lite förvirrat efter den.

Då började folk fnissa.

Det är bara ett utdrag från litterär gestaltnings-lektionerna.

Samtidigt som det är ganska jävligt att sitta och känna sig som ett pucko i två och en halv timme varje vecka, så är det rätt befriande. Jag vet att jag inte är lika duktig som de andra (med det inte sagt att jag är dålig, jag är bara inget underbarn), och därför behöver jag inte ens försöka. Så jag kan roa mig med att knarka chokladkaffe och kladda i Mirandas bok. Inte lika fint som Miranda, dock. Har ett par väldigT fina doodles i mitt block.

Det kanske är så här det börjar med att sänka kraven? Om det är det - om det är med hjälp av chokladkaffedamp och frihetsgarv - så är det rätt okej. Då kan jag gärna sänka alla mina krav. Förutom de på chokladkaffedamp och frihetsgarv.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta och lyssna på Heddas och Mirandas sångensemble och känna sig lite stolt på det där sättet som bara vänner gör.

12 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Har för mig att mamma köpte hem Weetabix nån gång när jag och syster yster var små. Har för mig att de möglade.

Precis som Fucking Faust.

Ni måste erkänna att likheten är slående.

Dagens lilla glädje-grej: att ha sovmorgon till klockan ett.

13 dagar till syster ysters återkomst. Är förvånad över att saknad kan vara så fysisk.

Sweet dreams <3

Som av en händelse råkar det också ha varit en väldigt bra dag.

Tekniskt sett så började idag inatt på golvet hemma hos Hedda tillsammans med Miranda, en tom Ben&Jerry's-burk, en bortglömd samhällsuppgift och tecknad Robin Hood från YouTube. Sen plogade jag mig hem genom orörd snö hela vägen från hållplatsen. Tittade tillbaka på mina fotspår och tyckte om i snökaoset. Ritade ett hjärta med foten.

Imorse åt jag frukost framför världens bästa TCM-kanal och Singin' In the Rain. Sen stack jag och Alice ut i knädjup snö och fotade. Mina fingrar har kliat i flera dagar. Efter det hamnade vi framför Wallander (uuhhuuh) med varsin kopp varm choklad. Samtidigt som jag krigade med bilderna vi tagit. Long story.

Jag har inte gjort så mycket mer sen sist. Haft ett jättekonstigt engelskaseminarie som sög. Varit på mysig fotokurs med lite fel innehåll (jag fotar inte sååå värst mycket i studio). Känt mig smart. Korkad. Glad. Ledsen. Nånting mittemellan.

Satt och frös på Valand igår och kom på en jättefin mening bestående av förkortningar:

brb, irl atm.

Be Right Back, In Real Life At The Moment.

And that's where I'm headed. Till Real Life och myskväll med Alice, Karin och Hannah.

Sorry Lisen, längre än så här blev det inte.

Dagens lilla glädje-grej: att börja knarka ännu en ny låt som hamnat i Spotify-inboxen.

15 dagar till syster ysters återkoms.

Sweet dreams <3

I skrivande stund försöker jag steka pannkakor. För en person. Blev lite division och rynkad panna. Och nu: för varm stekpanna och bränd pannkaka. Söndrig pannkaka. Huset luktar stekos och håret apelsinschampoo. Datorns taffliga högtalare knastrar ut Robert Plant – Stick With Me Baby och jag äter sirap.

Sen i måndags har jag hållit hyllningstal till syster yster och nästan börjat gråta på retoriklektionen och hatat litterär gestaltning och plattat håret och legat på sängen i tjugo minuter utan att göra annat än att lyssna på musik.

Jag har säkert jättemycket att göra. Nej, inte säkert, det har jag. Tjugo sidor franska, presentation av To Kill a Mockingbird, sammanfattning av och utdrag ur Fucking Faust, tre uteblivna gamla litterär gestaltning-läxor, nära förestående Tommyinlämning.

Jag väljer att steka pannkakor. Och äta sirap. Och om en stund, att gå på stan med mamma och köpa kuddar till mitt rum. Och ikväll att gå på fotokurs nånstans i Mölndal.

Vem säger att jag inte prioriterar?

Nu låter jag helt säker. Som att jag vet precis vad jag väljer och väljer bort. Märk väl att jag inte skriver nåt om hur mycket det svider eller hur obehagligt det är att inte veta hur jag ska göra saker och bara inte orka ta reda på det. Märk väl att jag försöker låta så positiv jag kan. Det finns så mycket skit och negativa saker att säga i världen ändå, och jag försöker att inte vara en del av det. Men att ljuga är väl inte så mycket bättre.

Så. Det är inte bara av godo att prioritera. Men så är det. Man måste.

Och jag prioriterar min psykiska hälsa. Och det innebär brända pannkakor och fotokurs i Mölndal, och det innebär att inte alltid plugga när jag borde. Det innebär att vara lite jävla glad när jag kan.

Dagens lilla glädje-grej: att 75-åriga mormor dyker upp utanför dörren och börjar skotta snö trots mina vildsinta och skrattande protester.

Sweet dreams <3

Den här dagen sög. Lämnar det så.

Men den blev så mycket bättre efter att ha läst en liten uppmuntrande Lisen-kommentar, käkat mintkyssar och lyssnat sönder Hannahs feel good-lista. Har skrivit klart kladden till retoriktalet imorgon (det sista!!) och måste bara göra stödord av det hela. Ska väl gå. På nåt vänster.

I övrigt har jag märkt idag att det inte var så farligt med livräddning med skolan. Man bara släpade en docka fram och tillbaka och plaskade runt lite. Rätt okej. Förutom att det var svinkallt. Men som sagt. Helt okej.

Jag behöver bara sova mer.

Dagens lilla glädje-grej: att lyssna på Joakim&Joel och inte kunna låta bli att bli lite glad, trots min självdestruktiva hjärnas ihärdiga försök.

20 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Det var fan inte bra i höstas. Inte riktigt okej. Att vara tvungen att gå ut från klassrummet för att jag inte orkar, gråta äta sova när jag kommer hem?

Jag vill inte.

Självklart behöver det inte bli likadant. Jag har ju ändå vilat nu i ett par veckor. Haft det bra, blivit lite starkare igen, kan till och med sova utan en varm vetesäck bredvid mig. Men jag gillar ändå inte suget i magen, rädslan, när jag tänker på vårterminen. Försöker därför att inte tänka på det och vara glad i nuet, men det är som en sårskorpa jag inte kan låta bli att pilla på. Dras hela tiden tillbaka och petar på det där ömma, infekterade. Som aldrig riktigt verkar hinna läka.

Försöker tänka på bambaidiotier och korridorssamtal, myskvällar och chailattefika. Randompromenader och jagälskardig-sms. Allt jag saknar. Försöker skita i prestationsångesten och glömma alla komplex. Försöker resonera med mig själv, tänka positivt.

21 dagar till syster ysters återkomst.

Kanske för att jag egenhändigt monterat upp sängen. Med skruvar, träpluggar, muttrar och allt. Så känns det lite extra ballt att sitta där, dränkt i kuddar, på en helt stabil och egenmonterad säng.

Igår såg jag och Karin på Inception - igen - och käkade kladdkaka och chips och pratade. Till halv fyra. La mig vid halv fem. Vaknade kvart i ett och ville sova mer. Vill helst fortsätta sova i fem månader till. Men gick upp. Startade dagen. Blängde på retorikpapper. Var lite rädd. Sprang upp i studion och jammade och svettades lite i studion med pappa och ett sinnesrubbat element.

Om en kvart börjar Liftarens Guide Till Galaxen på femman.

Kvällen är räddad.

23 dagar till syster ysters återkomst.

24 dagar kvar till syster ysters återkomst.

Igår kväll (inatt) fuckade kommunaltrafiken upp sig och det slutade med att jag fick gå ett par kilometer hem. Jag gick av vagnen och frös. Vickade på tårna och körde ner händerna i fickorna. Började gå. Snabbt. Så dök det upp en tanke som viftade med armarna och sa höj pulsen, få upp värmen. Jag funderade. Tänkte att jag går ju redan snabbt. Hur får jag upp pulsen mer?

Spring.

Så jag tog ett fast grepp om väskan och drog ner mössan över öronen. Och sprang. Först för att få upp värmen. Sen för att se om jag fortfarande kunde. Sen för att jag bara ville. Så jag sträckte ut mig i full fart, fick snöflingor i ögonen, knäna gnällde i protest, någon stack en kniv i ena lungan med vartannat andetag. Men det var värt det. Kutade genom snötäckta gator klockan två på natten, bara för att jag ville.

Perfekt avslutning på en perfekt kväll, tillbringad på Café Berlin och i Marcus soffa med honom och Rochelle. (Förutom att sitta tysta, lyssna på gitarrmusik eller småprata så såg vi även The Fall, vilken mycket väl kan ha varit en av de bästa filmerna på väldigT länge. Vacker på alla sätt. Rekommenderas.)

Idag tror jag inte att jag ska göra något mycket mer spännande än att försöka plugga. Första gången på ungefär en månad. Lite rädd, nästan. Men ikväll vankas tjejmiddag hos Petra och mycket bättre än så blir det inte.

(Ändrade precis titel efter att Marcus fått mig att inse att den förra - Grounded - kan ge fel uppfattning. Ber om ursäkt för onödigt orosmoment. Och tackar för ett generat men uppiggande garv.)

Var med mamma på IKEA igår, av alla ställen på jorden. (För övrigt blev det när vi var där alarmerande tydligt att jag håller på att växa upp. Jag hatade IKEA när jag var liten. Alltså hatade. "Om du inte är snäll så åker vi till IKEA i helgen", ungefär. Men igår så tyckte jag det var ganska mysigt. Bläddrade bland mattor och kuddar och tiltade huvudet lite lätt och diskuterade allvarsamt inredning med mamma. Sjukt läskigt.) Hur som helst, så köpte vi en ny sängstomme som vi tänkte rigga upp idag.

Men.

Till vår förtjusning (not) upptäcker vi att IKEA glömt lägga ner skruvar och pluggar och grejer. När vi redan plockat ner min gamla säng. Så det fanns inte så mycket vi kunde göra förutom att lägga madrassen på golvet och bädda fint. Så nu sover jag på golvet.

Och det värsta är att det är ganska trevligt. Nytt perspektiv, liksom. Lite som en inomhuspicknick. Imorgon planerar jag att göra varm choklad på honung och käka müsli och sätta på nån film på datorn. Och sitta i min säng. På golvet. Och ha det lite trevligt. På golvet.

Och just nu snöar det lite lätt och maten blev precis färdig och det enda jag har gjort idag är att läsa ut en bok. Rätt nöjd.

Att ha Marcus bredvid sig i soffan, spelandes egenkomponerad överjävligt go mysmusik. Att Lisen somnar till Casablanca. Att Hedda och Miranda stannar sent och bakar kladdkaka. Att logga in på Spotify och se att musikpolaren Christian skickat en cool låt.

Just nu känns det konstigt att världen nånsin har framstått som nåt annat än...

Fan, jag vill komma på nåt bra här. Spårvagnsleenden. Bussberöring. Kladdkakevärme. En lekplats för de som ser det. Skulderblad i kvällsljus. Nybäddad säng. Eller nåt annat djupt och poetiskt. Men vafan, jag håller det kort: just nu känns det konstigt att världen nånsin har framstått som nåt annat än jävligt fin.

Nu: tandborste. Förresten, in an unrelated note, så såg jag precis ett rådjur gå över gatan. Det var fint.

Och Lisen - gå och lägg dig!

Sweet dreams <3

Nacken värker av konstig och alldeles för lite sömn, halsen ömmar efter en irriterande förkylning kombinerat med Håkan Hellström och Broder Daniel på högsta volym.

Precis som det ska vara.

Jag har haft en bra nyårsafton.

Idag räcker det alldeles lagom med en långdusch, pizza, O'boy och vad som än går på teve.

Håll till godo med en bildkavalkad:

2011, alltså.

Ska inviga året ännu mer imorgon med b-filmsmaraton med Lisen, Marcus, Hedda och Miranda.

Tills dess tänker jag äta upp det som blev över av gårdagens semifreddo.

Cheerio.