Helt okej.

Vi tänkte plugga. Kom kånkande på dator, ett ton anteckningar/stenciler och en kladdkaka. Och visst, vi satt med datorerna uppe med blinkande markörer och färdigladdade batterier. Stenciler över hela golvet. Datorfläktar som susade. Men, tja, fokuserade som vi var så fokuserade vi kanske något mer på kladdkakan och vaniljvispen (det är gott tillsammans, för övrigt), och på jazzen i Perssons högtalare. Blev mysillamående, blandade ihop Miles Davis med John Coltrane, Persson blev ledsen, jag blev generad, datorer susade och markörer blinkade och inget egentligt plugg blev gjort men det var helt okej ändå.

Newsflash:

Efter tolv år har det hänt.

Efter tolv år av tidiga mornar och försiktig Jack Johnson-väckarklocka har det hänt.

Jag har försovit mig.

Kommer alltså ihåg att jag stängde av alarmet. Men inte varför eller hur det kom sig. Bara stängde av. Kanske trodde det var helg, eller att det var en dröm, eller så bara vägrade nånting inom mig gå upp. Hur det än kom sig så stängde jag av alarmet och somnade om. Riktigt jävla gott. Tills mamma petade på mig en timme senare och förvirrat frågade om jag hade försovit mig.

Ramlade mig ur sängen och ner i mystofflorna och höll på att börja skratta. Jag, försovit mig? På riktigt? Älskade tanken. Kände mig på något vis äkta. Som att jag äntligen var en legitim gymnasieelev. Så jag hetsade iväg med en macka i munnen och mitt röda hår lite på ända och oknäppt jacka och kom bara tjugo minuter sent och tyckte det var ganska kul.

Sen spelade jag tennis och badminton i en och en halv timme innan jag hetsade runt lite mer under eftermiddagen och till slut hamnade hemma hos Persson och kladdkakeorgien.

Småhetsig dag, med andra ord. Men mysgalen. För just nu orkar jag.

Nu lägger jag ner samhällen för idag och peppar sömn och hundrafemtio minuters oavbruten musik imorgon.

Dagens lilla glädje-grej: att inte frysa på väg hem från hållplatsen.

6 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3