Blev inte klar med Tommyinlämningen tills idag. Stressad. Skulle åkt till Köpenhamn och hämtat syster yster efter skolan men syster ysters flygplanshelvete ställdes in. Förbannad besviken punkterad liksom slutkörd. Förjävla förlamande tråkig engelskalektion, halvpanik.

Vägde dock upp hela dagen genom att ta en fika och skratta ur mig tills tårarna rann. Om nuet känns segt kan jag glädja mig med att jag om cirka tio år tydligen kommer gifta mig med en man som påminner starkt om Jesus. Vi ska träffas i Afghanistan där vi tar kort på döda barn.

Just nu sitter jag i en synnerligen obäddad säng och pillar med lite bilder. Ögonen laggar, går i kors och blir förvånansvärt glada av att få byta fokus och titta på nånting längre bort. Men det är nånting med det här med foto som bara känns så rätt. Så fruktansvärt, hoppfullt rätt.

Klarar bara inte av att göra Tommyinlämning nu. Det var ett tag sen jag kände mig så här; som om andan liksom gått ur en. I och för sig så kan det ha nåt att göra med att jag de senaste dygnen praktiskt taget har levt uteslutande på koffein och olika former av snabba kolhydrater.

En annan faktor som kan spela in är att jag inte har käkat mer än en fjuttig lunch och en kopp varm choklad idag. Nu vankas dock potatisgratäng och förhoppningsvis någon sorts kaka.

Dagens lilla glädje-grej: att få en sittplats på den morgonpackade sextonbussen (en fantastisk raritet, för den som undrar).

Obekant antal dagar till syster ysters återkomst (allt från en till tre dagar).

Sweet dreams <3