Litterära Kulturella Helt Oseriösa Jag

Litterär gestaltning inger mig nån sorts hatkärlek.

Jag kommer inte alls överrens med läraren (det får man säga va, det är inte förtal...?) och kursmålen känns förbannat flummiga. Dessutom är hela gruppen stenseriös och alla är galet duktiga på att skriva. Folks dikter är djupa och har nästan alltid nåt underliggande budskap man kan roa sig med att analysera.

Och där.

Sitter jag.

Varje tisdagseftermiddag, 12.30-15.00. Och hatälskar hela grejen. Dricker chokladkaffe och blir hyper. Ramlar ihop över bänken under hjälplöst skratt. Vilket är okej eftersom läraren är döv på ena örat och inte brukar se mig i alla fall.

Det djupaste jag har skrivit var i höstas och lyder:

Det märks i hela rummet

Hjärnor laggar huvuden värker, någons snarkning hörs längst bak

och hela dan känns kort sagt bakis

Dikten handlade för övrigt om måndagskramp.

Reaktionen när jag läste upp den inför gruppen fick mig bara att tycka att det var ännu roligare.

Dödstyst.

En lite obekväm harkling.

Ett förvirrat: "...okej... nästa?"

Jag tänkte flippa iväg pennan lite nonchalant, men den flög iväg i full fart över hela bordet och ner på golvet. Jag tittade lite förvirrat efter den.

Då började folk fnissa.

Det är bara ett utdrag från litterär gestaltnings-lektionerna.

Samtidigt som det är ganska jävligt att sitta och känna sig som ett pucko i två och en halv timme varje vecka, så är det rätt befriande. Jag vet att jag inte är lika duktig som de andra (med det inte sagt att jag är dålig, jag är bara inget underbarn), och därför behöver jag inte ens försöka. Så jag kan roa mig med att knarka chokladkaffe och kladda i Mirandas bok. Inte lika fint som Miranda, dock. Har ett par väldigT fina doodles i mitt block.

Det kanske är så här det börjar med att sänka kraven? Om det är det - om det är med hjälp av chokladkaffedamp och frihetsgarv - så är det rätt okej. Då kan jag gärna sänka alla mina krav. Förutom de på chokladkaffedamp och frihetsgarv.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta och lyssna på Heddas och Mirandas sångensemble och känna sig lite stolt på det där sättet som bara vänner gör.

12 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

doodles <3

Hur kan du säga så? Och vem fan skriver bra under de lektionerna? Att sitta och krysta fram något som liknar kreativt under sådan tidpress, helt jävla styrt och ofta ingen tid att skriva om. Om det kommer något bra under de lektionerna är man bara bra på att skriva snabbt.

Allt handlar ju bara om att kötta och skriva om. Säger du emot slår jag ner dig och jag kommer att lyckas. Min psykvecka är inte slut än.