Igår kväll (inatt) fuckade kommunaltrafiken upp sig och det slutade med att jag fick gå ett par kilometer hem. Jag gick av vagnen och frös. Vickade på tårna och körde ner händerna i fickorna. Började gå. Snabbt. Så dök det upp en tanke som viftade med armarna och sa höj pulsen, få upp värmen. Jag funderade. Tänkte att jag går ju redan snabbt. Hur får jag upp pulsen mer?

Spring.

Så jag tog ett fast grepp om väskan och drog ner mössan över öronen. Och sprang. Först för att få upp värmen. Sen för att se om jag fortfarande kunde. Sen för att jag bara ville. Så jag sträckte ut mig i full fart, fick snöflingor i ögonen, knäna gnällde i protest, någon stack en kniv i ena lungan med vartannat andetag. Men det var värt det. Kutade genom snötäckta gator klockan två på natten, bara för att jag ville.

Perfekt avslutning på en perfekt kväll, tillbringad på Café Berlin och i Marcus soffa med honom och Rochelle. (Förutom att sitta tysta, lyssna på gitarrmusik eller småprata så såg vi även The Fall, vilken mycket väl kan ha varit en av de bästa filmerna på väldigT länge. Vacker på alla sätt. Rekommenderas.)

Idag tror jag inte att jag ska göra något mycket mer spännande än att försöka plugga. Första gången på ungefär en månad. Lite rädd, nästan. Men ikväll vankas tjejmiddag hos Petra och mycket bättre än så blir det inte.