Blev väckt, gick upp stängde dörren somnade om. Hade ont i huvudet hade sovit förjävligt två nätter i rad ville inte vara med. Ville inte vara ensam på låtskriveriochinspelning och har fortfarande ingen litterär gestaltning-idé. Prioriterade sovmorgon och långfrukost. Tog Ipren, drack O'boy och såg på skitfilm med Patrick Dempsey. Klockan är snart ett och jag har inte gjort nåt vettigt alls och älskar det. Ska ta mig iväg till gymmet om ett tag, kanske göra lite engelska. Kanske. Eller så går jag ut och fotar.

På tal om foto. Jag kommer glömma säga det här till Predan, men vad sägs om kultursommarjobb med foto? Vet att du vill. I alla fall att jag gör det. Sök.

Jag kommer kanske göra såhär några gånger framöver. Ta en sovmorgon då och då, banga lite fler lektioner än jag kanske borde. Men det är så jävla skönt. Och om det är det som krävs för att jag ska orka med de lektioner jag faktiskt är i skolan, så so be it. Jag är alldeles för ambitiös för att låta mina betyg fara rakt åt helvete, men lite åt helvete kan de få fara. Har hört att det är varmare där. Kanske gör det till och med att min nedfrysta studiemotivation tinas upp lite? Vet vet.

Det är det här som händer i mitt liv just nu. Studieförlamning och vansinnesjakt efter nåt sätt att komma runt den. I väntan på varmare vårdagar släpper jag betygen lite, lite närmare helvetet.

Säg att jag gör rätt. Säg att det är okej. Säg att det inte är nåt fel på mig.

Dagens lilla glädje-grej: att hitta en ny knarklåt (Razorlight – Golden Touch - Full Length, om någon undrade).

Sweet dreams <3

Känner mig inte så knäckt som jag trodde. Första lektionen innehåller ingen examination. Då är det lugnt. Ingen större prestation förväntas. Då är det lugnt.

Längre fram än så vägrar jag tänka.

Jag har inte gjort mycket senaste dagarna. Gått omkring i flera timmar. Tagit smått tråkiga foton. Tränat. Lyssnat på The Weepies – World Spins Madly On. Skrivit klart en svidande sen franskainlämning. Sett klart Matrix-triologin med Miranda och blivit sur på antiklimaxet. Skrattat åt det. Ätit brunch på Ritz, känt mig jättefin i kanten och brutit ihop över ett tråkigt skämt om mina laggiga knogar.

Och nu ikväll har jag suttit i studion med världens bästa pappa och spelat musik till låtskriveriochinspelning. Månen står lågt och är gul och imorgon får jag träffa mina vänner igen och det tar udden av skolångesten. Då är det lugnt.

Dagens lilla glädje-grej: att gå en extra hållplats i solsken.

Sweet dreams <3

Har tillbringat en eftermiddag i Heddas säng med film och brownie. Halvsovandes respektive helsovandes. Känt mig varm, mjuk och jävligt ledig. Har bakat bröd och suttit i soffa med te och kakor och snackat om ingenting. Har varit på galnaste brunchen nånsin och tyckt om tills jag blev yr. Har tillbringat nästan ett dygn med Hannah. Har köpt en enorm fluffjacka som känns som att ha på sig en kudde. Har redigerat bilder och förundrats över allt jag inte förstår. Har haft skakiga händer och tappat saker. Har lyssnat på musik, spelat musik. Planerat framtid och skrämts av den. Så till den milda grad att jag vägrar tänka på den. Det är tillräckligt att försöka få nuet att räcka till. Framtiden är inte ens här än, den får vänta.

Det som gör mig sanslöst glad är vänner. Jag har så fina. Brunchen: teoretiskt sett klass. I praktiken: gigantiskt kompisgäng. Men återigen framtidsrädslan - hur kan man gå tillbaka till nånting annat efter studenten? Vi är abnormala, undantag, vi är liksom... spetta. Vi håller uppe oss själva. Ger oss energi när det inte verkar finnas någon. Fredagsfikar och brunchar och åker buss. Pratar för mycket i klassrummen. Skrattar för mycket i klassrummen. Äter lunch tillsammans. Åker mer buss äter mer brunch tar fler fikor. Läser varandras arbeten säger alltid något snällt åker mer buss.

Vet inte riktigt vad jag skulle säga egentligen. Det kom av sig på vägen. Det blev ett hyllningsinlägg till mina samhällsvänner istället. Säg vad ni vill, men ni är bäst. Ni håller mig uppe. Ni får mig att orka, att vilja. Ni formar mig. Ni gör mig. Ni är bäst.

Dagens lilla glädje-grej: att äta morgontyst frukost med Hannah.

Sweet dreams <3

Just nu är jag yr. Väldigt yr, faktiskt. Vet inte om det är för att jag har ätit för mycket brunch med syster yster och syster ysters kompisar eller om det är för att jag har stirrat för mycket på datorskärmen som visar crackad version av Photoshop som är jättejättesvår att fatta men bäst eller om det är för att jag har sovit för mycket men oavsett vilket så ska jag nog överleva.

Jag älskar att vara ledig. Det finns ärligt talat få saker som går upp mot det. Inga krav, inga måsten. Fucka planering, fucka väckarklockor.

Som igår.

Träffade historiagrupp kring tolv på biblioteket. Satt där i någon timme, letade källor på afrikansk historia, bläddrade hit och dit och gjorde inte så mycket vettigt. Halkade med Lisen och Rochelle till fotoutställning på Hasselblads Center. Förundrades, provocerades, tyckte om. Sen ville vi utmana ödet och sitta på en uteservering med filtar och en varm kopp. Det hittade vi inte. Men vi hamnade på Espresso House i alla fall. Åt scones, drack chailatte, tyckte om. Klockan blev fyra och vi trodde det var Trubadurslam på Café Hängmattan. Knatade omkring en kortis i Vasa innan vi halkade på vagnen till Majorna och satt på cafét och drack te, fotade och tyckte om. Så visade det sig att det inte alls var Trubadurslam för vi hade kollat på fel månad. Men vi satt kvar ett tag i alla fall. Klockan blev sex och kurr i magen. Åkte hem, frös och tyckte om. Så hade det gått en hel dag utan sirapssega timmar eller krav på att bara orka med. Bara improviserad fantastiskhet.

Om nån timme ska jag försöka träna, om brunchen hunnit smälta något. Sen ska jag träffa vänner, äta Ben&Jerry's och försöka fira att vi är fria singlar. After all, det är ju Alla Hjärtans Dag.

För två år sen var jag bitter. För ett år sen var jag överpepp. I år bara är jag.

Wtf. Vet ej vad som hände med färgerna. De ska vara mycket fylligare. Funkar i alla andra program. Nåja. Får lägga upp på facebook, eller nåt.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta med Photoshop och flina åt alla saker jag plötsligt kan göra.

Sweet dreams <3

En av dem är att jag har gett mig lov nu. Förutom att träffa min historiagrupp ett par timmar under lovet ska jag inte plugga ett dyft. Alls.

Samtidigt som det gör ont att vara såhär förlamande skoltrött är jag ändå fascinerad. Att jag fortfarande står upp. Att jag fortfarande går till skolan. Att jag fortfarande tar mig igenom de sirapssega timmarna varje dag. Att jag fortfarande orkar.

Det är en till bra sak.

En annan bra grej hände igår när jag var på väg hem från pianolektionen. Det kom fram en liten skröplig kvinna med russinkinder och gula glasögon och frågade vart vagnen gick. Jag svarade lite försiktigt, och det visade sig att hon var smått förvirrad och inte riktigt verkade hitta hem. Det ville sig inte bättre än att jag åkte med henne någon extra hållplats och gick armkrok med henne och höll uppe henne när hon fick yrselanfall och hjälpte henne beställa taxi och åkte med i taxin hundra meter uppför gatan med en något ställd men fruktansvärt snäll chaufför och hjälpte henne till dörren och fick veta att hon var 91 år och hette Kerstin. Hon sa hela tiden att det här var ett äventyr.

När jag kom hem en timme senare än vanligt var jag stelfrusen, svintrött och stressad. Och brutalt jävla glad. Bara på grund av russinkinder och gula glasögon. Kanske inte så bara, egentligen.

Ett vardagsäventyr som resulterade i ogjord franskaläxa, diskning och russinkindsleenden.

Dagens lilla glädje-grej: att gå barfota på mjuk matta.

Sweet dreams <3

Min eftermiddag har varit bäst.

Faktiskt hela dagen, come to think of it.

Låtskriveriochinspelning på morgonen. Satt med Logic i ungefär två timmar och pillade med syntar och elpianon och trumkomp och MIDI-filer och märkte inte att tiden gick förrän läraren hojtade till att vi inte fick glömma att ta paus. Då hade det gått en och en halv timme. Jag slet av hörlurarna och raglade ut ur rummet med närsynta ögon. Satt i bamba och kände mig lite som en estet.

Så sushilunch med Lisen och verbalt osammanhängande färja till stan. Vi bangade litterär gestaltning. Orkade inte. Ville inte. Jag köpte en cola, gick hem och kollade på film hela eftermiddagen. Var helt fascinerad hela tiden. Satt uppkrupen i soffan med en filt och en skål mannagrynsgröt och kunde inte tänka mig nåt lyxigare. Hade inte njutit mer på ett femstjärnigt hotell eller på en fancy spaanläggning. En bra film en tisdagseftermiddag var mer än tillräckligt.

Just nu roar sig Persson med att skicka YouTube-klipp på Död Snö. Får flashbacks. Ler åt förut. Saknar mig inte.

I alla fall, dagens tips: beachvolley. Så galet kul. Har träningsvärk idag i muskler jag inte visste att jag hade. Och lite sand i träningsbagen. Men det är värt det. Med feeet marginal.

Dagens lilla glädje-grej: att åka morgonspårvagn med Alice.

Sweet dreams <3

Jag hatar plugg. Älskar att ha Spotify i mobilen.

Titeln är en låt av Linkin Park. För övrigt.

Funderar på att ta med mig O'boy-pulver till skolan. Det finns ju mjölkautomat. Och mikro. Och glas. Varför inte? Vore ju lite epic.

På tal om epic.

Chokladfondue med äpplen, apelsin och kakor framför Matrix med Mirandas jamande katt utanför dörren; det är epic, mina damer och herrar.

Imorgon ska vi spela beachvolleyboll med klassen. Ändå lite pepp. Sen ska jag skynda hem och försöka skriva ihop en sida litterär gestaltning-bebis. Vet inte hur det kommer gå. I värsta fall får jag skippa den lektionen på tisdag.

Kan man inte så kan man inte, orkar man inte så orkar man inte. Comme sera comme sera. Jag gör så gott jag kan.

Sportlov snart. Livet är gott. Ska ingenstans, göra ingenting. Eventuellt mysa sönder på klassbrunch och fira alla hjärtans dag med vänner och glass och frottera mig i filmer med Hannah. Och sova. Åka spårvagn med vakuumhörlurar och sluta tänka. Inte plugga. Vägrar.

Snart är snön borta. Det är nästan ingenting kvar nu. Ser asfalten genom isen på gatan ner mot hållplatsen. Ser gräs på grannens tomt. Ser solen efter klockan tre. Ser små växter längs trottoarerna. Ser stora vattenpölar överallt. Ser sprickor i isen. Ser en annalkande vår. Och känner mig lite hoppfull.

En känsla som snabbt försvinner när jag tänker på en tretimmars uppsatsskrivning imorgon. Kanske borde ta tag i det här, nu. Förbereda mig lite.

Kanske.

Dagens lilla glädje-grej: att mamma köper med sig fikabröd från mataffären.

Sweet dreams <3

Nu sitter jag och mumsar på det numera färdiga brödet. Damn, I'm good. Av någon anledning är det alltid det jag gör, bakar bröd, när jag är ledig och vill varva ner. Det är något så fridfullt och mysigt över att ha tid att låta degen stå och jäsa, komma tillbaka, knåda lite, skyffla in i ugnen och en stund senare ta ut en plåt gyllenbruna skapelser som sprider gos i hela huset. Och nybakat bröd? Guds gåva till mänskligheten. Det är det bästa jag vet, alla kategorier.

Jag känner mig bra idag. Kort sagt bara bra.

Annat kan man säga om syster ysters datorhelvete. Tre blue screens på en och en halv timme. Känns inte som att den mår riktigt bra. Försöker att inte skrika. Lyckas halvbra. Syster yster och mamma undrar vad som händer.

Dagens lilla glädje-grej: att lägga stämmor på Oren Lavie – Her Morning Elegance.

Sweet dreams <3

Lyssnar på musik, dricker choklad, äter kakor. När färgen är borta får man det.

Vi har nya muggar nu. Vita, släta, snygga. Och en massa nya teer. Och en svart termosmugg som jag tänker fylla med koffein.

Jag letar musik. Är på jakt. Kollar igenom profil efter profil på Spotify. Om någon har ett tips, snälla, snälla, länka. Vad som helst som inte är dansband, country eller grindcore. Och-

näe.

Näe.

Nu jävlar blev jag lack.

Spotifyreklamen annonserar att man kan få en "7-day free trial" för Spotify Premium. Gött, tänker jag som har en iPhone. Klickar på bannern.

"It appears that you've already been a premium user and this trial is only valid for new users."

Happ.

Fuck you, då.

Imorgon blir det klassisk fredagsfika. Taggar skiten ur mig. Planerar beställning. Räknar ner timmarna. Påminner Lisen med jämna mellanrum. Funderar på fikaställen. Kontrollerar saldot. Ändrar min mentala beställning.

Livet blir mycket roligare om man övertaggar. Småsaker blir fantastiska. En kopp kaffe blir det mest otroliga man kan tänka sig, fredagsfika blir en lysande höjdpunkt att se fram emot hela veckan, en god lunch kan peppas för flera dagar i förväg.

Gör det; övertagga. Börja jubla när din kompis dyker upp på morgonen. Planera exakt vad ni ska göra på håltimmen. Tagga att komma hem och sätta på en bra låt. Peppa varandra. Ta en skitsak och tagga sönder.

Jag lovar, det blir askul. Och det behövs i vardagen. Som min alldeles för kloka far sa häromdan: man behöver saker att se fram emot. Om du inte har planerat nån Thailandsresa inom de närmaste veckorna; ta en fredagsfika. Tagga lika mycket.

Såja, snodde en bra låt från Marcus profil: Oren Lavie – Her Morning Elegance. Sån musik passar mig perfekt just nu. Oh god. Perfekt.

Nu taggar jag tjugo minuter i duschen. Ska bli underbart. Ska sätta på hög musik. Ska dra på hög värme. Ska göra en hårinpackning. Ska sjunga med lite falskt i låtarna. Fan vad nice det ska bli.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta på hållplatsen och känna att den bleka februarisolen trots allt värmer lite.

Sweet dreams <3

P.S. Sitter vid fel dator. Har inga nya bilder här. Så det blir ingen idag. Doh. D.S.

När det är göteborgsgrått med snöslask på gatorna, med fuktiga vantar, stickade tröjor och världens största halsduk. 

När jag har missat bussen, druckit kaffe, glömt en läxa, halkat runt på isen. Velat sova men börjat skratta. Gått till gymmet, halkat hem. Glömt bort mig själv i duschen.

Bara en sån där februaridag, som är så vanlig att det gör ont. En sån som största delen av alla dagar ser ut som. En sån där trygg vardag där det inte egentligen händer ett skit. Som man har glömt när man vaknar nästa morgon.

Det svider. Att vardagen är så vansinnigt vanlig. Att dagarna försvinner till pluggande och måsten.

Ibland vill jag peka fingret åt min trygghet. Skrika åt vardagen, klå upp alla fuktiga vantar, vill bara att nånting ska bryta av. En ballong på kyrkogården, kladdkakevärme hos Viktväktarna, gallskrik i klassrummen, vad som helst. Vill resa, vill se nytt. Förändras.

Samtidigt... fan. Skulle allt försvinna imorgon är det vardagen jag skulle sakna. Jag skulle sakna stickade tröjor, spårvagnsleenden, kameraklick, kaffekickar och småhetsiga asgarv, jag skulle sakna fuktiga vantar och göteborgsslask för de betyder att vi finns.

Hatar vardagen för monotonin, älskar den för att den trots allt är så vacker.

Och tids nog kommer jag få min beskärda del av utmaningar och brytningar. Så borde väl försöka uppskatta det vanliga, men you know what they say: man blir lätt hemmablind.

Så man bjuder syster yster på fika och traskar runt i Haga med vintertrotsiga Converse och förundras över hur lätt allt är.

Dagens lilla glädje-grej: att se att termometern visar plus på morgonen.

Sweet dreams <3

Hon pratar engelska på svenska. Kan inte äta med bestick, måste ha pinnar. Tycker att det egentligen är kväll när klockan är elva. Saknar pojkvännen och jag vet att det gör ont.

Allting är onormalt normalt. Ingenting har förändrats och allt har förändrats. Alla har.

Det krävs ställtid. Anpassning.

Jag är dämpad. Det är inte ofta man använder ordet dämpad, men det är det jag är. Dämpad. Är hela tiden med men står ändå bredvid och tittar på. Lite tystare än vanligt. Petar på min nya Kinaklocka och tittar på. Försöker förstå hur mycket det egentligen är som har förändrats.

Hennes vänner kommer hit och ler och frågar hur det är med mig. Jag stirrar blankt och ler platt. Säger att det inte händer ett skit just nu. Hon flikar in du pluggar på. Det är oklart om det är en fråga eller ett påstående, men jag nickar i alla fall. Önskar att jag kunde komma med nåt nytt förutom en hårfärg. Ser ner i bordet och vill resa.

Tommyinlämningen är klar men det räcker inte. Essäskrivningen blev framflyttad men det räcker inte heller. Jag vet inte vad det är som krävs.

Ställtid. Anpassning. Längre dagar och sabbatsår. Ljus och nånting nytt.

Kanske är det det jag tittar på.

Hallå.

Har egentligen mest kvar att fixa till slutsatsen och göra fotnötter på Tommyinlämningen. Men behöver diskutera skiten med min mor. Och hon är upptagen. Så jag degar på chillet på grillen.

Ikväll skulle jag ha gått på spelning och träffat fab-5. Hade taggat järnet. Men syster ysters plan har äntligen tagit sig iväg, och mor och far ska åka till Köpenhamn och hämta hem henne. Känner inte att jag inte kan hänga med, för en massa olika anledningar, av vilka den främsta är att jag verkligen vill med.

Hon kommer säkert vara galet jetlaggad, skittrött och halvpepp på att svara på alla våra frågor. Men ändå. Syster yster kommer hem, liksom.

Så om nån timme drar vi. Sex timmars bilresa på en kväll.

Vild och galen helg, det här.

Fab-5, I'm sorry. Får ta det nästa helg. Saknar er.

Dagens lilla glädje-grej: att sova tio timmar och vakna totalförvirrad men väldigtväldigt utvilad.

0 DAGAR TILL SYSTER YSTERS ÅTERKOMST!

Sweet dreams <3

P.S. Om jag inte syns till så mycket i skolan de närmaste dagarna så vet ni kanske varför. Bara en varning. D.S

Blev inte klar med Tommyinlämningen tills idag. Stressad. Skulle åkt till Köpenhamn och hämtat syster yster efter skolan men syster ysters flygplanshelvete ställdes in. Förbannad besviken punkterad liksom slutkörd. Förjävla förlamande tråkig engelskalektion, halvpanik.

Vägde dock upp hela dagen genom att ta en fika och skratta ur mig tills tårarna rann. Om nuet känns segt kan jag glädja mig med att jag om cirka tio år tydligen kommer gifta mig med en man som påminner starkt om Jesus. Vi ska träffas i Afghanistan där vi tar kort på döda barn.

Just nu sitter jag i en synnerligen obäddad säng och pillar med lite bilder. Ögonen laggar, går i kors och blir förvånansvärt glada av att få byta fokus och titta på nånting längre bort. Men det är nånting med det här med foto som bara känns så rätt. Så fruktansvärt, hoppfullt rätt.

Klarar bara inte av att göra Tommyinlämning nu. Det var ett tag sen jag kände mig så här; som om andan liksom gått ur en. I och för sig så kan det ha nåt att göra med att jag de senaste dygnen praktiskt taget har levt uteslutande på koffein och olika former av snabba kolhydrater.

En annan faktor som kan spela in är att jag inte har käkat mer än en fjuttig lunch och en kopp varm choklad idag. Nu vankas dock potatisgratäng och förhoppningsvis någon sorts kaka.

Dagens lilla glädje-grej: att få en sittplats på den morgonpackade sextonbussen (en fantastisk raritet, för den som undrar).

Obekant antal dagar till syster ysters återkomst (allt från en till tre dagar).

Sweet dreams <3

kosmopolitism

kosmopolitism

kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe

socker socker socker socker socker socker

Hej hopp nu kör vi

Först visar det sig att syster yster kommer hem en eller två dagar tidigare än väntat, alltså - bevare mig väl - i bästa fall i övermorgon!

Sen får jag det här svaret av mamma på Skype:

Lisa: jag har så mycket andra källor så jag tror inte egentligen jag behöver mer. det är mest formalia och bajs USCHSUCHUSCH

Mamma: ok, vi gräver ner oss i bajset imorgon, gräv gräv gräv

Min mamma är coolast i världen.

Om några år vet jag inte hur mycket jag kommer minnas av kosmopolitism, postkoloniala teoribildningar, andragradsekvationer, litteraturhistoria, franska verb eller vetenskapliga rapporter.

Däremot vet jag att jag kommer minnas kaffestirriga pluggförsök under smärtsamt vanliga januarimornar. Kommer minnas känslan av att allt hänger på en inlämning. Kommer minnas stressen, frustrationen. Men mest kommer jag minnas utfattiga cafébesök, kaffeshots, småhetsiga asgarv och koffeinkickar. Stoltheten över att ha slängt ihop en middag på egen hand. Komma hem till ett tomt hus och känna sig vuxen. Bäddad säng med papper över hela överkastet. Korsade ben och facebookchatt. Plugghets, sömnbrist och ljusa framtidsdrömmar.

Just nu lever jag ett liv som jag vill minnas. Försöker leva som jag vill komma ihåg livet. Och det går bra.

Så jag kanske inte får MVG i alla ämnen i år. Och det är okej. Jag gör mitt bästa. Vilket inte nödvändigtvis innebär konstant plugg. För mig betyder det att vara så glad jag kan så ofta det går.

Och goddamn, det funkar rätt bra nu. Jag vet inte varifrån min energi kommer. Men den finns, och den gör att jag tycker om nollgradiga, mulna januarimornar med alldeles för mycket plugg. För det är inte det som är det viktiga.

Dagens lilla glädje-grej: att ramla på väg till vagnen, få hjälp upp av en snäll och orolig fin man och ändå hinna med vagnen.

4 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Helt okej.

Vi tänkte plugga. Kom kånkande på dator, ett ton anteckningar/stenciler och en kladdkaka. Och visst, vi satt med datorerna uppe med blinkande markörer och färdigladdade batterier. Stenciler över hela golvet. Datorfläktar som susade. Men, tja, fokuserade som vi var så fokuserade vi kanske något mer på kladdkakan och vaniljvispen (det är gott tillsammans, för övrigt), och på jazzen i Perssons högtalare. Blev mysillamående, blandade ihop Miles Davis med John Coltrane, Persson blev ledsen, jag blev generad, datorer susade och markörer blinkade och inget egentligt plugg blev gjort men det var helt okej ändå.

Newsflash:

Efter tolv år har det hänt.

Efter tolv år av tidiga mornar och försiktig Jack Johnson-väckarklocka har det hänt.

Jag har försovit mig.

Kommer alltså ihåg att jag stängde av alarmet. Men inte varför eller hur det kom sig. Bara stängde av. Kanske trodde det var helg, eller att det var en dröm, eller så bara vägrade nånting inom mig gå upp. Hur det än kom sig så stängde jag av alarmet och somnade om. Riktigt jävla gott. Tills mamma petade på mig en timme senare och förvirrat frågade om jag hade försovit mig.

Ramlade mig ur sängen och ner i mystofflorna och höll på att börja skratta. Jag, försovit mig? På riktigt? Älskade tanken. Kände mig på något vis äkta. Som att jag äntligen var en legitim gymnasieelev. Så jag hetsade iväg med en macka i munnen och mitt röda hår lite på ända och oknäppt jacka och kom bara tjugo minuter sent och tyckte det var ganska kul.

Sen spelade jag tennis och badminton i en och en halv timme innan jag hetsade runt lite mer under eftermiddagen och till slut hamnade hemma hos Persson och kladdkakeorgien.

Småhetsig dag, med andra ord. Men mysgalen. För just nu orkar jag.

Nu lägger jag ner samhällen för idag och peppar sömn och hundrafemtio minuters oavbruten musik imorgon.

Dagens lilla glädje-grej: att inte frysa på väg hem från hållplatsen.

6 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

Tanken var att det skulle bli rödbrunt. Lite kopparchokladfärgat, ungefär.

Meneh.

Tja.

Det här är kul, det också.

Var ute och fotade med pappa imorse. Helt jätteokej. Solljus, iskristaller, kameraklick och myspappa.

Igår var: kompistillstökad säng, sovskjorta och eldrött hår. Mysmusik på låg volym och sist tandkrämssmak i munnen. Kvarglömda smycken. Lite dimma utanför fönstret, fem grader kallt. Nedbrunna ljus och vetesäck i famnen.

Ikväll är: uppfuckat huvud, pastasug och sötsug och filmsug.

Dagens lilla glädje-grej: att vakna och tänka mitt täcke känns som en varm maräng.

8 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3

I alla fall.

Klockan är fem i tre och jag käkar mannagrynsgröt medan mobilen plingar till med jämna mellanrum. Ganska irriterande efter ett tag. Men man känner sig ju populär.

Anledningen till att jag har tid över är luddig. Det var nånting med ett svenskaseminaries vara eller icke vara, och jag minns fragment av en bussresa med Oscar och failade promenadplaner innan jag slokörat knatade hem och fick fotocravings.

Men. Hinner inte göra så mycket mer än att skriva det här innan jag ska iväg igen och klippa mig och färga håret. Wihohoo. Den här gången blir det mörkare, varmare, fylligare. Förhoppningsvis. Eller orange. Vem vet. Ibland är livet spännande.

Skolan bubblar just nu av hets inför en Tommyinlämning som ska in nästa vecka. Det handlar om kosmopolitism, världsmedborgarskap. Tre till fyra sidor ska fyllas med kvalitativa resonemang, källkritik, metodavsnitt, redogörelser av femhundratusen (på ett ungefär) källors åsikter kring vår frågeställning samt ett ställningstagande kring frågan som är så komplex att huvudet snurrar så fort att det nästan går av.

Kanske blir en liten pluggstund i helgen. Eventuellt.

Det är brutalt intressant och Tommy är ju den bästa läraren jag kan tänka mig, men ändå. Wtf. Det här går inte att få ner på papper på ett bra sätt.

Doh.

Nej, nu ska jag dra mig. Klippet kallar.

Förresten så drömde jag att jag fotade inatt. Tog skitsnygga bilder, men så saknade jag ett stativ och fick drömpanik.

Analys, någon?

Dagens lilla glädje-grej: att tagga sushikväll (förhoppningsvis. Jag taggar i vilket fall) med Hannah.

9 dagar till syster ysters återkomst.

Sweet dreams <3