Hon pratar engelska på svenska. Kan inte äta med bestick, måste ha pinnar. Tycker att det egentligen är kväll när klockan är elva. Saknar pojkvännen och jag vet att det gör ont.

Allting är onormalt normalt. Ingenting har förändrats och allt har förändrats. Alla har.

Det krävs ställtid. Anpassning.

Jag är dämpad. Det är inte ofta man använder ordet dämpad, men det är det jag är. Dämpad. Är hela tiden med men står ändå bredvid och tittar på. Lite tystare än vanligt. Petar på min nya Kinaklocka och tittar på. Försöker förstå hur mycket det egentligen är som har förändrats.

Hennes vänner kommer hit och ler och frågar hur det är med mig. Jag stirrar blankt och ler platt. Säger att det inte händer ett skit just nu. Hon flikar in du pluggar på. Det är oklart om det är en fråga eller ett påstående, men jag nickar i alla fall. Önskar att jag kunde komma med nåt nytt förutom en hårfärg. Ser ner i bordet och vill resa.

Tommyinlämningen är klar men det räcker inte. Essäskrivningen blev framflyttad men det räcker inte heller. Jag vet inte vad det är som krävs.

Ställtid. Anpassning. Längre dagar och sabbatsår. Ljus och nånting nytt.

Kanske är det det jag tittar på.