Titeln är en låt av Linkin Park. För övrigt.

Funderar på att ta med mig O'boy-pulver till skolan. Det finns ju mjölkautomat. Och mikro. Och glas. Varför inte? Vore ju lite epic.

På tal om epic.

Chokladfondue med äpplen, apelsin och kakor framför Matrix med Mirandas jamande katt utanför dörren; det är epic, mina damer och herrar.

Imorgon ska vi spela beachvolleyboll med klassen. Ändå lite pepp. Sen ska jag skynda hem och försöka skriva ihop en sida litterär gestaltning-bebis. Vet inte hur det kommer gå. I värsta fall får jag skippa den lektionen på tisdag.

Kan man inte så kan man inte, orkar man inte så orkar man inte. Comme sera comme sera. Jag gör så gott jag kan.

Sportlov snart. Livet är gott. Ska ingenstans, göra ingenting. Eventuellt mysa sönder på klassbrunch och fira alla hjärtans dag med vänner och glass och frottera mig i filmer med Hannah. Och sova. Åka spårvagn med vakuumhörlurar och sluta tänka. Inte plugga. Vägrar.

Snart är snön borta. Det är nästan ingenting kvar nu. Ser asfalten genom isen på gatan ner mot hållplatsen. Ser gräs på grannens tomt. Ser solen efter klockan tre. Ser små växter längs trottoarerna. Ser stora vattenpölar överallt. Ser sprickor i isen. Ser en annalkande vår. Och känner mig lite hoppfull.

En känsla som snabbt försvinner när jag tänker på en tretimmars uppsatsskrivning imorgon. Kanske borde ta tag i det här, nu. Förbereda mig lite.

Kanske.

Dagens lilla glädje-grej: att mamma köper med sig fikabröd från mataffären.

Sweet dreams <3