Det går sådär.

Jag vill hellre ut och åka pulka med Alice.

Men jag köttar på. Here we go, ethos, pathos och logos, mina tre musketörer. Ackompanjerade av Bon Iver och en susande datorfläkt.

Så är det första advent idag, också. Dags för adventsstjärnor och pepparkakor och adventsljusstakar och önskelistor.

Jesus fuck. Vad händer med tiden?

Nice, jag låter som en gammal tant. Men ärligt talat. Jag tyckte förra året gick fort, men det här året? Det känns som om jag precis firade nyår, ju. Och nu... är det snart dags igen. Om en månad.

Paniken.

Hinner inte med. Vad gör jag egentligen? Jag... pluggar. Sitter vid facebook. Spelar lite piano med jämna mellanrum. I bästa fall.

Men aja. Det är tvåan på gymnasiet. Det är så. Det är inte ofta man kan ursäkta något eller någon med att skylla på dess natur, men just tvåan på gymnasiet är såhär. Och när man väl sätter igång och pluggar så är det inte så jävla farligt. Bara att göra. Gilla läget. Andas djupt och kötta på. Ta promenader med sina bästa vänner tills benen domnar bort i kylan. Och se fram emot Berlin med klassen.

Mitt nya favoritcitat: det löser sig.

För det gör det.

I alla fall nu när jag har upptäckt kaffe/chokladblandningen i skolans café. Vem behöver sömn, liksom?

(Går)dagens lilla glädje-grej: att somna i soffan med Alice till slutet på nån halvtafflig film, vakna och säga "nä nu gör vi nåt" och somna om.

Sweet dreams <3