Igår bakade jag en helt perfekt kladdkaka med små chokladbitar i och gosade in mig framför teven med mor och far. Hur fint som helst. Hörde också min spellista spelas i skolans café och blev lite sådär varm och glad. Förutom det chockade jag ett helt klassrum med att spy ut namnet på författaren till Den Gudomliga Komedin (Dante Alighieri, om nån undrade) och bita mig hårt i tungan, plus att jag gosade runt hela dagen och myste in mig i kramar och hjälplöst ohejdbara asgarv. Snodde bröd och snackade ingenting på café med lite klasspolare.

Det var en fin dag. Förutom att jag så fort jag inte skrattade kände mig som en zombie. Urlakad. Tom. Så fruktansvärt jävla sliten.

Men det är bara så det är. Jag har varit nere tillräckligt många gånger för att veta att det går över. Och tills dess är det bara att fokusera på alla små glädje-grejer och fina människor som gör dagarna meningsfulla. Just nu räcker det att vara glad. Just nu är det det som är min målsättning, och just nu är det precis vad jag behöver.

Dagens lilla glädje-grej: att få syn på mig själv i en spegel, börja skratta och rufsa runt med håret.

Sweet dreams <3