Lite lätt ångest-dag idag, nästan. Vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte mer ångest. Vill fan inte.

Så jag tänker istället gå på musikloppis med Alice och kanske lira lite på den öppna scenen om det blir tillfälle och sen ska jag spela in en film med musikensemblen och den ska bli så jävla bra och sen ska jag hem och plugga franska tills jag spyr eller har lärt mig grammatik-helvetet och sen ska jag städa och sen ska jag lägga mig tidigt och sova som fan och vakna glad.

Igår var i alla fall mysigt. Var hemma praktiskt taget hela dan, innan jag, Hannah och Karin drog till Röhsska där UKM hade nån grej och Oscar en spelning. Massa andra grymma band spelade också och det var allmänt kul. Efter det stack vi hem till Hannah och tillbringade kvällen med att äta godis och dricka te. Helt perfekt. Hade inte orkat något mer ansträngande.

Det är maj, det är (ibland) soligt och allt är bra. Kan man vara vårdeprimerad i maj?

Möjligt, men jag pallar inte mer. Beslut: jag tänker lägga av. Och om jag börjar känna mig depp så tänker jag stänga av. Reboota. Tänka på nåt kul och öppna ögonen igen med ett leende. Okej om det är krystat, men det får fan räcka nu. Hellre ett krystat leende än inget alls. Jag är trött på att vara ledsen och grubbla (över allt och inget och en hel del mittemellan) för det tar en massa onödig energi och jag vill vara glad; och därför tänker jag vara det. Punkt slut. Un point c'est tout. 'Nuff said.

(Går)dagens lilla glädje-grej: att stå i (en lite lam) publik och skrattande bugga loss med Karin.

Sweet dreams <3