Som att blogga, till exempel.

Huvudsaken är i alla fall att det inte går så bra med inlämningen jag håller på med. Är faktiskt relativt flitig, sitter väldigt mycket och länge med texthelvetet - men stirrar mest på skärmen och hyperventilerar. Hur som helst kommer jag antagligen aldrig att känna mig färdig hur mycket jag än slipar på det. Kommer aldrig känna att det är tillräckligt bra.

Eller att jag är det, kanske.

Jag vet att det är mänskligt, vet att alla tvivlar på sig själva med jämna mellanrum, att det är normalt att vänta på att nån ska "komma på en" och upptäcka att man inte egentligen kan nåt.

Men ändå. Det är svårt i alla fall.

Bland annat därför känns det så härligt att få ett random sms av nån som bara vill berätta att jag betyder. Bara det enkla, att svart på vitt få höra att jag betyder nåt. Det är alltid den frågan jag återkommer till när jag sitter och grubblar mitt i natten. Och tydligen spelar jag faktiskt roll.

Wowser.

Det lät ju inte alls sorgligt. Men jag tror ni fattar vad jag menar. Ähum.

Idag har jag pluggat. Gick upp halv nio, käkade frukost till tio, satte mig vid datorn. Träffade Hedda en snabbis på ett café - och pluggade - och sen Oscar i skolan - och pluggade. Sen kom jag hem - och pluggade. Jävlahelvetespluggfansskitäckelaaargh. Fuck.

Och nu ska jag kika igenom Mirandas inlämning och se om jag hittar nåt smart att stjäla. Moahahah.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta på trägolvet på en solig veranda med en tallrik och mysa för mig själv.

Sweet dreams <3