Jag har tid till det. Och att prata om ingenting och hårfrisyrer i trekvart på Skype med Oscar. Och kolla på kontrasterna mellan blygrå moln och klarblå himmel och lyssna på Clayhill – Please Please Please Let Me Get What I Want. Vissa dagar identifierar man sig med vissa låtar, och idag är det här jag. Ett jag som känner sig helt varmt och lite rört. Av ingen särskild anledning. Faktorer som skulle kunna bidra är att vi ikväll ska ha sushi- och filmkväll och att musikuppspelet (som i och för sig var tragiskt, jag skojar inte - tragiskt är ordet) är över, och att allt för en gångs skull inte är så jävla svårt. Jag mår bara bra. Inget mer och inget mindre, och jag ska inte ifrågasätta nåt. Känner mig mest bottenlöst tacksam. För livet.