Börjar bli lätt förkyld men mår i övrigt ganska fint. Den värsta stressen tror jag börjar lägga sig, och jag är bara smått förvirrad och rastlös. Vilket i och för sig är en aning störande. Igår, till exempel, så tvingade jag mig själv att bara ligga på sängen och lyssna på musik. Inget annat. Bara ligga stilla och lyssna. Tankarna rusade och jag var inte nödvändigtvis överdrivet lugn, men jag bara låg helt stilla. Det var förvånansvärt svårt. Galet.

Men det är nåt med det här stället som får mig att slappna av utan att ens försöka. Tog en liten promenad längs havet förut och bara andades fuktig saltvattensluft. Gick och tog lite bilder. Inget mer. Tänkte inte ens särskilt mycket. Bara gick och plåtade. Andades. Var.

Åt extremt god mat igår på restaurangen vid Storan, Grill Del Mundo har jag för mig att den heter. Käkade gnocchi med sparris, parmesan och svamp; vegtariskt, lätt och löjligt gott. Rekommenderas starkt.

Gick sedan hem kring elva och spelade piano i fyrtio minuter, som resulterade i en ny låt.

Vaknade sent nästa dag, packade och åkte hit. Sitter nu här och tittar på mina händer med röda naglar och kontrasten mot tangenterna. Ganska fint ändå.

Jag och mamma googlade lite hotell och bilder på Sicilien. Vore ballt att åka dit. Verkar sjukt fint. Jag är jättepepp på att äta en massa god italiensk mat, springa omkring bland olivträd och ta bilder i solen.

Asså Italien. Åh.

Har märkt att det är sjukt kul att snacka med folk. Har under den senaste veckan träffat på ett par människor som bland annat behövt hjälp med att stämpla på vagnen eller hitta till TopShop, och jag blev bara så glad när de försiktigt kom fram och sa, lite tvekande sådär Ursäkta, öh... Så jag sken upp med ett jätteleende och var snäll mot dem. Det var askul. De blev så glada.

Orkar inte plugga mer geografi och har inget annat att göra, så här kommer lite bilder:

Dagens lilla glädje-grej: att möta ett gammalt par på stigen längs havet och utbyta helt fridfulla leenden.

Sweet dreams <3