Jag får inte nog av den här låten. Den växer med varje lyssning. Sitter och lägger egna stämmor med min förkylda röst och tappar bort mig själv i gitarrerna.

Och visst känner man sig lite som en misfit ibland.

Sov ungefär ett halvt dygn inatt och det mest ansträngande jag har gjort har varit att ta en tvåhundrameterspromenad till affären (stannade hemma från skolan), vilket höll på att ta kol på mig. Så sen satt jag hela eftermiddagen på altanen och läste ett enormt häfte geografi och lyssnade på Bon Iver. Återkommer ständigt till genialiteten i den musiken. Enkel, fin och luftig. Wunderbar. Mm.

Sparka på himlen jag ska sparka på himlen

jag har kängor med stålhätta och jag ska sparka på himlen

för himlen är grå och man ser flygplansspår

man ser en spegelbild av sina egna orosmoln

Jag vill ha sol vill se igenom vill se rymden

vill se allt som alla molnhelveten täcker

jag vill inte undra jag vill veta om jag räcker

om jag räcker

Jag ska sparka sönder betongdjungeln och asfaltshavet

jag är så jävla trött på oljudet och stadsavgaser,

jag vill andas jag vill andas jag vill veta

om jag räcker

om jag räcker

Jag vill inte vara rädd för allt och sluta andas

sluta andas så fort det gör ont, det hjälper fan inte

jag har kängor med stålhätta och jag ska sparka sönder min rädsla

den ska dö den ska dö min rädsla ska fan dö

avliden rädsla rest in peace och allt sånt där