På kvällen, när temperaturen sjunkit såpass att du bara svettas när du rör dig, letar du upp Roms bästa vegetariska restaurang i närheten av Spanska Trappan och låter maten ha fest med dina smaklökar non-stop i tre rätter. Sedan, för mätt för att kunna tänka ordentligt, tar du en kort promenad till utsikten ovanför Piazza del Popolo och ser ut över den kvällsupplysta Peterskyrkan och alla vägar som sammanstrålar där.

De två följande dagarna tillbringar du med att utforska Vatikanmuséerna, Peterskyrkan och Colusseum. Du tittar pliktskyldigt på konsten inne i muséerna och uppskattar den på en intellektuell nivå men blir inte riktigt rörd förrän du kommer in i den svagt upplysta rymden i Peterskyrkan. Colusseum bjuder inte på någon större upplevelse med sina småtaffliga restaurationer, och paralyserad av den kvava värmen därinne stapplar du ut i staden och hamnar helt slutkörd på ännu ett café, där du med en bok i handen slumrar till i eftermiddagshettan. Inne i de trånga gränderna blåser det visserligen svaga brisar som lyfter bort håret som ligger klistrat i nacken, men någon riktig svalka är praktiskt taget omöjlig att komma över. För att kyla av dig strövar du mellan olika gelaterior och äter oförskämt god glass. Förundrad ställer du dig frågan varför man överhuvudtaget bemödar sig om att göra glass i Sverige.

Nästa dag tar du tåget till Civitavecchia, där du blir totalförvirrad och vilse i den enorma hamnen och bara med nöd och näppe hinner med färjan till Sardinien. Du lyckas med konststycket att hitta den kallaste platsen på hela båten, samt bli föremål för en flickas irritation för att du inte fattar hennes italienska uppmaningar eller yviga gester mot handtorken.

När du vaknar morgonen efter är du i en liten bergsby vid namn San Pantaleo på ett fint hotell som du ännu inte sett i dagsljus. Poolen, märker du, ser ut över berg i olika nyanser av blått, som på kvällen antar en blandning av orange, lila och mörkblått, och själva byn har du gått igenom efter sju minuters rask promenad. Mesta tiden tillbringar du vid poolen med en bok av Dalai Lama i handen och funderar sömnigt över hur man uppnår sann lycka och om Hans Helighet verkligen har monopol på hur man gör. Tystnaden är helt enorm i kontrast till Roms gatubuller och stadsljud. På kvällarna strövar du runt i byn som du strax kan utantill och tar storögt kort på allt du ser.

Efter tre nätter bilar du söderut till Orosei, en stad som du hjälplöst inte kan låta bli att ogilla från första anblick. Staden är ful och människorna otrevliga lite för ofta. Du tar din tillflykt till stränderna, där du under ett parasoll äter bröd med mozzarella, breasola, salami, en tomatröra som ibland byts ut mot pesto samtidigt som du ser ut över ett kristallklart och ljummet hav. 

Efter ytterligare tre nätter bilar du diagonalt över ön tills du kommer fram till en liten bondgård utanför Alghero, efter att först ha letat och snurrat och kört runt som en idiot för att hitta rätt. Stranden där är inte riktigt lika fin som på ostkusten, men du bor helt fantastiskt fint i ett litet hus på bondgården. Varje morgon får du hemmagjord yoghurt, brioche och knäckebröd till frukost, serverat av en kvinna som kan ungefär tre ord engelska men ler desto mer.

En kväll åker du in till Alghero och dricker en alkoholfri Caipiriña, går omkring på hamnpromenaden och låter tankarna vrida och vända på en tunn bok av Thoreau som du precis läst ut.

Den sista natten på Sardinien tillbringar du på en Bed & Breakfast i Olbia, hos ett medelålders par som gör allt i sin makt och lite till för att få dig att trivas, vilket bland annat innebär att köra dig till färjan klockan åtta på morgonen och sedan med ett brett leende vägra ta emot pengar.

Färjan går till Civitavecchia, där du återigen tar tåget till Rom och sover en natt på hotell. Du skäms lite för att medge det för dig själv, men är glad att vara tillbaka i en storstad med alla dess ljud och människor som först var så sköna att slippa.

På planet hem nästa dag tillåter du dig själv att bli förförd av Shantaram och läser nästan fyra timmar i sträck. Du kommer hem och fläker upp resväskan och lägger halva innehållet i tvätten och börjar så smått bli alltmer stressad eftersom du måste packa om inför en resa till England dagen efter.

Där är jag alltså nu.

Måste packa om, alltså.

Puss hej leverpastej, alla fina människor!