Men istället ringer jag, på Lisens begäran, Predan som inte svarar, och talar in ett jätteförvirrat meddelande samtidigt som jag petar på kläderna på soffan som på pin kiv inte flyger in i garderoben av sig själva.

Har idag varit på stan och köpt ett par brutalt snygga boots. Letade bild på nätet men hittade ingen, och orkar inte gå och ta en egen. Snygga är de i alla fall. Mumma.

Nyårslöften?

Är kluven inför hela konceptet. En nystart är alltid bra. Men förändring är en process, och det är inte alltid det räcker att bestämma sig för nåt för att få det att hända. Det är ju en bra början. Baha. Men det krävs lika mycket tålamod som blodsvettochtårar, och kanske måste man acceptera att man kommer förlora nästan lika många strider som man kommer vinna. Kanske är det också så det måste vara. Och en insikt är svår att tvinga fram, som ett nyårslöfte. De kommer lite då och då, när man inte riktigt förväntar sig det. En morgon på spårvagnen, mitt i natten på badrumsgolvet. Men bara för att man har insett nåt så gör det inte nånting lättare. Oftast tvärtom. Men det är väl så vi växer, genom att inse obehagliga saker och ramla överallt och hela tiden. Men att falla ger en kittlande svindel, och man blir alltid längre när man reser sig. Så fuck it. Ramla med ett garv och låt ingen trampa på dig när du ligger ner; ta hjälp av dem du kan när du reser dig. Det finns tillräckligt många som letar efter en dörrmatta - hjälp dem inte. Peka fingret åt dem och ramla igen. Och skratta under tiden.

As far as nyårslöften go, så är det mitt: jag ska försöka älska mig själv lika mycket som alla andra.

Och komma igång med träningen.

Imorgon har jag höga förväntningar på middag hos Hannah och sedan nyårsfirande hos Amanda.

Vi hörs nästa år.

Live, love, laugh.

Dagens lilla glädje-grej: att vakna till syster ysters röst som sipprar ut genom mammas högtalare.

Sweet dreams och gott nytt år <3