Du Kan Göra Som Du Vill, Jag Säger Lycka Till
Var på väg hem från vagnen för en stund sen och funderade på hur jag skulle börja skriva det här. Gick och svor för mig själv över kylan och mitt skavsår på hälen och min förkylning och en massa andra grejer och kände mig kort sagt precis som man brukar när man haft en värdelös dag.
Men.
Sen började det snöa.
Och en brutalt mysig låt slumpades fram i lurarna.
Och jag glömde allting förutom rytmen i stegen och snöflingorna mot kinden, och jag tänkte att om jag bara får ha det såhär i fem minuter, bara fem minuter, så kommer den här dagen ha varit värd allt som gjort den dålig.
Jag vet inte vad det var som hände. Kanske var det min hjärnas hunger efter ett ögonblicks perfektion. Eller så var det kosmos sätt att peppa mig. I vilket fall så var det helt underbart fint.
På tal om fint.
Att dra ihop ett gäng på åtta pers som invaderar en sushirestaurang på lunchrasten är fint.
Att vara sååå nära att banga franskalektionen för att dra hem och se på film med Marcus och Emmi är fint (fan att vi inte gjorde det).
Att ha adventsbrunch (=frosseri) med klassen en smärtsamt solig dag är fint.
Att fastna i en halvtimme på en tågstation nånstans långt utanför Partille och förfrysa fötterna är fint.
Åh. Och att bli topp-tio-finalist i GP:s fototävling är fint. So fuck it, ja, jag är stolt. Vinnaren utses nästa torsdag och kan vinna en systemkamera.
Hade ju inte bangat.
Fast jag klarar mig rätt bra ändå.
Dagens lilla glädje-grej: att köpa en 100-grams chokladkaka och mumsa på helt utan dåligt samvete.
Sweet dreams <3
Kommentarer
Trackback
