En klass för sig

Har precis laddat upp fotona från dagens brunch med klassen hos Marcus.

Det tog en timme.

Dryga 200 bilder.

Kameran har gått varm och runt runt runt och dokumenterat allt som möjligtvis kan ha varit värt att fota. Vilket ändå var en hel del. Vår klass måste nog vara nåt av det finaste som finns.

Kom dit strax innan elva och schtekte pannkakor med En Händig Man (a.k.a Oscar). Gick därifrån nästan fyra timmar och ett mörklagt antal kilo senare och rullade praktiskt taget på bussen, som tog mig och Oscar till en rendez-vous med Hannah, Alice och Karin i stan.

Jag vet inte när jag var så mätt senast. Eller så försjunken i mys och smetig, kletig kärlek.

Fast, jo, det vet jag.

Det var nog igår.

Just nu sitter jag och bränner mig på en kopp chailatte och försöker att inte sakna syster yster så sinnessjukt mycket eftersom jag vet att hon bara skulle sucka, med ett litet leende lägga huvudet på sned och vänligt men bestämt säga åt mig att lägga av.

Sorry. Can't help it.

Jag saknar syster ysters förmåga att se rakt igenom mig och säga precis det jag behöver höra. Jag hittar inte orden själv, det har alltid varit hon som har varit bra med ord.

Jag känner mig lite som ett åskoväder. En massa motstridiga känslor krockar, högt och lågt, och gör att hela jag vibrerar av ett frustrerat muller. Är lyriskt lycklig och helt nere samtidigt. Fast det låter faktiskt lite som jag.

Jag vill liksom göra allt.

Och inget.

Samtidigt.

Och just nu vill jag verkligen, verkligen ha en kram. Stod och kramades med Alice i säkert en minut tidigare idag.

Det är en av de lustiga sakerna med nära vänner. En vecka kan kännas som en månad, det spelar liksom ingen större roll. Man är så van vid att träffa dem hela tiden, och när de är borta skapas ett tomrum som man inte riktigt lägger märke till förrän det fyllts.

Senare kommer vi vända oss mot tiden
Vi kommer skratta åt den sparka på den spotta på den,
vi kommer kort sagt mobba tiden
Vi kommer vara glada åt nuet och vi kommer älska oss,
vi kommer finnas här och nu och mobba tiden
Ge tillbaka för alla gånger tiden flytt ifrån oss

Vi kommer vårda nuet som ett nyfött barn,
vi kommer älska det
vi kommer älska oss
vi kommer lära oss
att ingenting blir bättre av att mobba tiden,
tiden flyr ifrån oss för ingenting kan vara
och jag gillar det
För hur mycket vackrare är inte träden,
skit i träden,
hur mycket vackrare är inte vi
när vi vet att vi ska dö, att vi tar slut
när vi vet att tiden flyr ifrån oss?

Jag har så snygga vänner att det gör ont.

Dagens lilla glädje-grej (som utlovat) : att sitta uppslukad av ett samtal och plötsligt känna en haka vila på axeln och med ett leende lägga armen om en väns nacke.

Sweet dreams <3

Vada jag som ar bra med orden?? Det ar ju du som ska bli forfattare av oss, det ar du som skriver sa klockrent att klockorna (och min hjarta) hoppar ur sin bana. Alskling saknad ar en bra sak, byt perspektiv bara! Se det som att det ar fantastiskt hur manga du har att sakna istallet for att det ar skit att den/dem inte ar just har, just nu. Alltid i mitt hjarta vannen<3