"Låt aldrig glöden dö ut"

Jag gillade hur du glödde när vi träffades
Jag gillade din värme och ditt ljus och våra gnistor,
jag drogs till dig
Jag gillade hur vi sprakade
hur vi brann och dansade som lågor
Elden var fortfarande bara varm mot mina kinder,
jag som frös

Jag gillade hur du tinade upp mig
Du fick mig att vilja att smälta att våga
din låga var orädd och jag fattade eld,
tillsammans brann vi
Vi svedde mörkret i kanterna och vi vrålade
vi var en dånande naturkraft och vi brann 

Sen tappade jag bort mig
Vi gick upp i varandra och vi brann,
vi behövde bränsle,
vi hade vår första kris.
Du flammade upp, du krävde syre
vi levde på varandras bekostnad, du och jag
och jag älskade dig
Så jag gick på sparlåga när du tog plats,
jag lät mig bli bortsvept av dina nycker
och när du brände mig bet jag ihop
för jag älskade dig

Det var så nytt för mig: 
att dansa efter vinden att vråla ut och brinna,
och jag brann på grund av dig -
- jag var väl tacksam,
jag var väl rädd
och jag älskade dig
alldeles för mycket och vi brände mig
igen och igen och igen och igen
varje gång jag falnade, svalnade, brände vi mig

varje gång du tog mitt bränsle, mitt syre, så brände vi mig
men jag älskade dig
tills jag försvann i din eld,
tills min egen glöd dog ut,
tills allt som var kvar var aska.


Kommentarer
Postat av: Shelly

Du skriver så jävla bra! mermermer! Krukmakare<3

2010-08-24 @ 00:11:02
URL: http://atthamna.blogg.se/
Postat av: Hannah

LISA! Lägg ut som facebook-anteckning!! Så jävla bra!

2010-08-24 @ 17:11:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0