Kom precis hem från estetettornas konsert på skolan och det svider. Det svider faktiskt ganska ordentligt. Det hade liksom kunnat vara jag där på scen, men det var det inte. Jag satt i publiken och dog. Spelglädjen och entusiasmen och bara allt de gjorde, det var helt sjukt. Och jag hade kunnat välja estet - men det gjorde jag inte för jag skulle vara så jävla smart.

Jag brukar kunna förtränga det här och vara jätteglad för allt jag har istället, för allting är faktiskt jävligt bra, men det blir bara så överjävligt tydligt vid sådana här tillfällen. När jag ser svart på vitt vad det är jag går miste om. Och det svider ganska ordentligt. Som sagt.

Jag tänker inte bli nån biterfitta som alltid sitter och gnäller om att jag gjort fel val i livet och skyller på alla andra. Det svider och det ligger och gnager hela tiden, det gör det, och just vid sådana här tillfällen så är det faktiskt förjävligt.

Men får lite räcka nu. Jag har grubblat över det här mycket mer än jag borde, och okej, jag vet att om jag hade valt idag så hade jag valt musik och det hade säkert varit precis lika kul som det verkar. Men nu går jag samhäll. Och det är förbannat intressant och jag har lärt känna en drös fina människor som jag nu har svårt att se mig själv utan, och jag tänker göra det bästa av det här och jag tänker göra det bra. Så vänligen go fuck yourselves ånger och grubblerier, det får räcka nu. Det måste gå att vara en samhäll-estet. För jag tänker i alla fall vara det.

Och nu får jag psykbryt på syrrans fågel och har ont i huvudet och har starka cravings för chaite. Och det här var andra inlägget för idag; det är illa, jag vet. Men det är lite kul med ny blogg. Så... heh. Sorry.

Dagens (andra!) lilla glädje-grej: att lyssna på en harcore-bra, tung låt som klingar ut precis när jag öppnar dörrarna till skolan och får mig att känna mig jävligt cool.

Sweet dreams <3