Aggressionshantering nästa?

00:51.
Fick precis reda på mitt mattebetyg. Mailade i förrgår, lite ödmjukt och försynt:

Hej!
Vill verkligen inte vara tjatig, men jag har fortfarande inte fått mitt mattebetyg... så jag undrar bara att om du har det, skulle du kunna maila ut det? :)


Läraren:

Om du inte vill verka tjatig, varför mejlar du då hela tiden? :)
Väl godkänt betyg fick du efter noga övervägning


Inte ens en punkt. Dryga jävel.
Två mail skickade jag. Två. Under lika många veckor. Resten av klassen hade redan fått sina betyg när jag gjorde uppgiften från helvetet, för ungefär två veckor sen.
VG är helt okej. Det var ju inte som att jag ansträngde mig så värst. Men ändå. Detta av en snubbe som går omkring utan skor eller fler än ett enda ansiktsuttryck.
As.

Do be do be do

To do is to be
To be is to do
Do be do be do

Idag vaknade jag kring elva. Käkade frukost framför teven till ett. Har legat och solat till halv tre. Nu käkar jag tortellini med en massa olivolja och taggar inför Italien-trippen lite senare i sommar.
Igår tillbringade jag en stor del av kvällen uppkrupen i soffan med en filt, en halv burk Ben & Jerry's-glass och Borta Med Vinden som gick på teve. Bortsett från det så tränade jag och städade källaren (ja, jag fick betalt för källaren).
Häromdan drog jag och Miranda till Saltholmen med PicknickeN, sen hyrde vi film av en lite läskig kille som sa att han skulle busringa mig.
Ikväll ska jag på tjejmiddag hos Petra.
Jag gör inte sådär jättemycket nyttiga grejer, direkt. Beroende, dock, på hur man definierar nyttigt. Om det är som något som gör mig glad, avslappnad och får mig att må lite allmänt bra och därmed bidra till en generellt sett mer välmående värld... tja, då kanske jag gör nåt nyttigt. Dock städar jag inte så mycket eller diskar eller gör sånt jag borde göra nu när jag har så mycket tid.
Synd.

Oh, Jenny you are crazy
First I'm perfect then I'm lazy
-Paolo Nutini

Dagens lilla glädje-grej: att ligga ute på altanen och svettas och diskutera politik och festförberedelser med syster yster.
Sweet dreams <3

Anniversary

Kom på att det idag är exakt ett år sen vi åkte till Frankrike.
Det är ju heeeelt galet, ju. För ett år sen kände jag varken de från St Malo eller från min skola. Tanken är ju skrattretande - har jag inte känt de här människorna i hela mitt liv?
Lite grann skulle man kunna säga att det är min födelsedag idag.






Brillant

Hej hopp.
Äntligen sol. Ni fattar inte min lycka. Värme. Sommar. LYCKA.
Nere står (ännu) ett bröd på jäsning som jag ska ta med mig på picknick med Miranda imorgon, och själv ska jag strax in i duschen.
Jättejättepepp på picknick faktiskt. Så kanske en filkväll på det och så leker livet. Tihihi.
Idag har jag och syser yster varit jätteduktiga och tränat.
Det är också ungefär allt vi har gjort.
Om ett litet tag ska jag ner på stan och trösta en ledsen Hedda med fika. Sen ska jag fortsätta förbereda min awesome picknick (Miranda, jag går fan in för det här!!).
Annars... tja. Tror att jag sakta (mycket, mycket sakta) börjar varva ner lite grann från den konstanta stressen sen ett halvår tillbaka. Det känns bra. Okej att jag nervöst kollar skolans mail varje halvtimme för att se om betygen kommit, men ändå. Det börjar så smått sjunka in att jag faktiskt är helt ledig i två månader framöver. Och man, I like it.
Allt blir så mycket roligare när solen kommer fram.


Dagens lilla glädje-grej: att träffa en gammal kompis på gymmet.
Sweet dreams <3

Men, eh, cheers då

Den här dagen försvann. Igår också, för den delen. Igår gjorde jag ingenting, förutom på kvällen då mina och Alices föräldrar hade krökfest med fyrtio andra glada medelålders-människor. Jag och Alice rymde följaktligen till Hannah och kollade på teve, gjorde mannagrynsgröt och drack te. Sen somnade jag hos Alice nån gång när det blivit ljust ute. Vi vaknade några timmar senare, käkade frukost, tog en cykeltur och köpte Ben & Jerry's-glass, bakade bröd, kollade film och käkade hamburgare med familjerna. Och nu är klockan åtta och jag har absolut ingenting alls att göra.
Fan ta alla er med sommarjobb.
Ni andra vet var jag finns.
Jag måste börja planera mina dagar. Hitta nåt att göra. Göra nåt.
Nananananana.
Om jag bara kunde få tillbaka vår kamera så skulle jag kunna sysselsätta mig mycket lättare. Jag tänkte för övrigt skita i att sova nån dag och gå och ta kort på soluppgången. Vore ganska nice.
Detta då självklart efter att jag lärt mig gilla kaffe.

By the way. Det där filmklippet som jag nämnde för ett tag sen, på när jag sjöng, det ligger i alla fall på facebook nu. Gick inte att ladda upp här. Eller så gör det det, bara att jag inte fattar. Tihi.
Nu tror jag att jag ska ta en liten promenad i kylan och sen, eh, får vi se.

Dagens lilla glädje-grej: att mumsa på en bit varmt, nybakat bröd.
Sweet dreams <3

10 veckors helg

Så har nu sommarlovet smugit sig på en bakifrån och slagit ner som stinkbomb fast lite trevligare. Men det känns så skevt. Det gick liksom så... fort. Vad händer nu, liksom? Var det bara ett år som i en jättemysig feberdröm, och är det dags att vakna upp och gå tillbaka till verkligheten nu?
Hej paranoia och osäkerhet.
Men jag är faktiskt sjukt jävla stolt. Jag tog mig igenom ett år på Donner, med alla upp- och nedgångar, inlämningar, examinationer, ångestattacker, stress, kriser, eufori, nya erfarenheter, nya människor; jag tog mig igenom allt och det med ganska fina betyg, än så länge.
Grejen är bara att jag kommer sakna min klass och mina vänner nåt ofantligt. Verkligen.
En av de, för mig i alla fall, tydligaste förändringarna av mig själv är att jag inte vill vara själv hela tiden längre. För knappt ett år sedan kunde jag köra ut familjen och låsa in mig framför teven med en påse chips och sitta och uggla för mig själv. Jag ville det. Men så är det verkligen inte längre; jag höll på att få panik igår kväll när jag var ensam hemma och väntade på Oscar. Satte på svinigt hög musik, stekte lite pyttipanna till mig själv, chattade och sms:ade med folk. Kollade hela tiden på klockan. Gjorde en kopp te, värmde händerna och tog på mig en stor stickad tröja. Sen kom Oscar och vi pratade ett bra tag, spelade lite, sen bakade vi kakor och pratade lite mer. Räddade min kväll.
Efter avslutningen, som i ärlighetens namn var lite lam, käkade jag sushi med The Dreamteam (=Hedda, Hilda och Miranda. Jag gillar inte namnet men alla vet vilka som menas nu, efter ett utflippat klassråd) och sen kilade jag och Hedda och kikade i affärer ett tag. Synnerligen trevligt. Och kvällen ska enligt planerna tillbringas med samma härliga människor hos Hilding.
Jag önskar att jag kunde skrika SOMMARLOOOOOOOOOOV och hoppa omkring som en lycklig dåre och tjuta, men jag känner mig för tom och osäker. Vad händer när man inte träffas varenda dag, tappar man allt då?
Nä, fuck this. Nu ska jag gå och se om Sherlock Holmes och äta överbliven kaka.

Dagens lilla glädje-grej: att stå och ha kramkalas i duggregnet med klassen och känna sig lite lagom vemodig.
Sweet dreams <3

Kvällspromenad med regnbågsparasoll


...och nej, jag har inte tagit LSD. Jag och Hannah tog precis en liten promenix bara och jag hade ett gigantiskt paraply.
Just nu går Grey's Anatomy på femman men jag klarar inte av att se mer; alla bara dör och jag blir ledsen. Så mamma och pappa får berätta hur det gick sen. Jag sitter och lyssnar på Billie Holiday istället. Tihi.
Brunchen idag hos Lisen med fina klassen var i alla fall helt enorm. Borden var överfyllda med mat och man bara åt och åt och åt och åt och pratade en massa och skrattade och sjöng lite grann och åt lite till. Helt vansinnigt nice. Sen drog jag in till stan där jag mötte upp syster yster som satt och höll mig i handen hos frisören medan håret åkte av. Det var lite kul ändå. I nacken är håret alltså skitkort och ser ut lite som små fjun, och fram är det lite längre; strax under axelkort. Snedluggen är kvar. Det känns så stört, verkligen. Går omkring och stirrar på mig själv i varje reflekterande yta jag hittar. Men jag är ändå ganska nöjd.
Så hann jag hem och käka lite mat (är imponerad över att jag fick i mig nåt mer efter brunchen) innan jag stack på sånguppspel på Studiefrämjandet. Det var kanske inte så jättestor publik, men ändå. Kul. De andra som sjöng var fascinerande osäkra och svajiga på tonerna, så jag fick lysa lite grann. Det gick i alla fall helt okej. Far filmade med iPhonen, kanske kommer upp på facebook/blogg nån gång. Om nån av oss orkar. Hoho. Och sen promenixen med Hanni.
Tyvärr har jag ingen vidare bra bild på nya frissen eftersom min webkamera verkar driva någon sorts personlig vendetta mot mig av okänd anledning, så det kommer kanske i sinom tid, men inte idag.

Dagens lilla glädje-grej: att ta en spontanfika med syster yster och mysa i regnet.
Sweet dreams <3

Sång för Ingen

Ian Broudie – Song For No One

Tisdag kväll, ettans sista lektion avklarad. Ser fram emot brunch med klassen imorgon, och klipptid. Ja, jag tjatar om det. So bite me.
Geografiredovisningen idag gick i alla fall okej.
Vilket innebär att läraren inte såg vår grupp.
Jag har spelat gitarr och sjungit och spelat piano och bakat hallon- och chokladscones idag. Mått lite halvdåligt men också ganska bra. Glömt paraply och blivit blöt och sprungit till vagnen.
Jag hade säkert nåt bra och smart att säga, men jag glömde nog av det på vägen.
Just nu försöker jag övertyga Hedda om att sluta obsessa över sin lägenhet som är så fin att man dör lite.
Annars har jag varit totalförvirrad i eftermiddag. Var helt inställd på att som vanligt fixa lite mat och gå och sätta mig och plugga på nånting, men när jag stod och hällde upp flingor i en skål så hejdade jag mig plötsligt och kom på att jag inte hade nåt att göra. Så jag och syster yster satt och pratade en stund, och sen gjorde vi en tigerkaka.
Som natt och dag och grus och gräs men bra är vi ändå.


Dagens lilla glädje-grej: att få MVG i geografi och bli jävligt nöjd eftersom jag faktiskt har kämpat i den kursen.
Sweet dreams <3

Argh blargh fin dargh

Just nu har jag en snusnäsduk på huvudet, blött hår, skitiga naglar och en snirklig mustasch.
Förklaringen (behövs det verkligen någon??): Donner-OS. Skolan anordnade massa lekar och tävlingar uppe i en skog i närheten av mig, och vår fina klass klädde ut oss till pirater. Så jag har gått omkring tillsammans med 499 andra elever i ett stadigt duggregn och morrat aaaarrrgh med jämna mellanrum. Jag och Hedda blev även överfallna av ett par ungar, varav en liten tjej ville att vi skulle halshugga hennes godsedjurshund.
Dagens ungdomar, alltså.
Bilder verkar redan dyka upp på facebook. Mycket, mycket smickrande. Pirater är fina grejer.
Imorgon har vi en kort geografiredovisning, sen inget mer i skolan. Öppen Scen på eftermiddagen då jag och Oscar förmodligen till slut ska köra Hero of War, sen drömfrukost hos Lisen på onsdag och klippning på eftermiddagen för mig (!!!), en lektion och sen klassfika på torsdag, sen fredag... och sommarlov.
??????????????????????????????????????????????????????????????????
Hur som helst. Nu ska jag ta en dusch och tvätta bort allt piratsmink, sen städa vinden där några små erper sov över inatt. Det var rätt kul men vi glömde städa, hoho. Fina erper.
Hittade precis en "regnigt"-spellista. Passar fint.
Picknickfestivalen, förresten! Glömde jag ju nämna. Jättefint var det, i alla fall. Fint folk, fint väder, fin musik, fin mat i fin picknickkorg jag hittade. Fint liv.

Dagens lilla glädje-grej: att stå och dansa till ledmotivet från Pirates of the Caribbean som dunkar från en bergsprängare.
Sweet dreams <3

Samedi midi (för att det är så INDIE med franska liksom)


The Faces – Ooh La La

Tänk varma eftermiddagar i solen, med den här låten på lagom hög volym. Man vill ju bara dansa lite grann. Sitta med en kompis och en kall cola och inte göra ett skit.
Mindre än en vecka kvar till sommarlov nu. Hur? Hur? Hur? Hur? Hur? Hur fan gick det till?
Inte för att jag klagar, alltså. Verkligen inte. Eller jo, kanske lite, för så många av mina kompisar kommer jobba och då hinner de inte träffa mig, och det är ju segt. Men ändå. Lov, ledighet, sommar. Jotack.
Syster ysters student igår var i alla fall helt enorm. Stod vid utspringet och plåtade febrilt med tårar som brände i ögonen. Blev helt sjukt rörd; fattar inte riktigt varför. Klart det var coolt, men i alla fall. Och de var så glada, allihop, så sjukt euforiska och de bara dansade och skrattade och skrek rakt ut och hoppade runt och skrek mer och dansade och sprutade champange och skrattade och dansade och åh. Jag gömde mig bakom solglasögonen och skrattade lite ostadigt. Klampade omkring i jeansskjorta och -shorts och Doc Martens och tygpåse och kände mig jättepunk. Sen gick jag hem och bytte om till puttenuttig sommarklänning och högklackat. Medan syster yster hoppade runt på ett flak i stan.
Sen fick jag i alla fall lite sällskap i form av Hannah, Karin, Alice, Hedda och Oscar, som hade med sig en liten present i form av ett tidningsurklipp som han försökte gömma i min kudde. Han lyckades inte, dock. Jag var för snabb. Så det så.
Det blev i alla fall en trevlig kväll. Ville hugga av mina värkande fötter mot slutet, men det var ingen fara. Är bara öm idag.
Om en liten stund ska jag även iväg till Majornas Ring of Music och kika på Hedda och Oscar som ska lira lite. (Lira alltså. Fulaste ordet jag hört. Kan inte låta bli att använda det just därför.) Och ikväll funderar jag mycket allvarligt på att käka nåt gott ute på altanen, sedan äta glass med familjen och se på film. Det känns väldigt bra idag, faktiskt.
Är jätteledsen för att morbror snodde vår kamera på sin semester till Botswana. Får tillbaka den om typ tre veckor. Tre veckor utan kamera. Hur fan ska det gå till? Jag avlider.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta för mig själv och skratta ihjäl mig åt Hulken som går på tv.
Sweet dreams <3

...fy fan vad ni är bra

Idag tar syster yster studenten. Därför sitter det just nu cirka trettio småfulla arton-nittonåringar på vår altan och dricker champange, äter jordgubbar och sjunger studentsånger. Själv kom jag i säng kring klockan ett inatt (tack vare essä-helvetet), och överskattade tydligen min förmåga att sova i högt ljud. Alltså vaknade jag halv åtta, hörde dörren smälla igen och en massa glada tjut, hittade ett par öronproppar och försökte somna om. Det gick inget vidare. Så nu sitter jag i sängen med en sjukligt bra låt (Spoon – The Way We Get By) och ska strax se på några Vänner-avsnitt. Lite mysigt är det ändå.
Syster yster tar studenten. *Skakar suckande på huvudet.* Syster yster håller på att bli vuxen, och hon ska till Kina i ett halvår. Stakar ut en väg som jag inte får följa med på. Och det känns helt sjukt. Jag har liksom alltid gjort lite som hon, följt i storasyrrans fotspår, och hon har alltid funnits i närheten och funnits där. Nu håller hon på att göra nåt med sitt liv och drar ifrån med svindlande hastighet. Och jag får inte följa med.
Kanske är det lika bra. Kanske behöver jag göra egna fotspår och sånt.
Och kanske snackar jag bara skit och är avundsjuk på att syster yster tar studenten och ledsen för att hon om några månader ska lämna mig syster yster-lös här i Sverige.
Men en sjuhelvetes dag ska det bli, hur som helst.

(Går)dagens lilla glädje-grej: att sno en spellista och bli helt lycklig av all bra musik.
Sweet dreams <3

Optimism... not

Hej.
Idag har jag varit hos tandläkaren. Det är traumatiskt. Folk gräver omkring i käften och håller på och så gör det ganska ofta ont. Idag fick jag någon sorts elastiska band som går att ta av och på. Meningen är att de ska dra min käke rätt på nåt vis. De ska tas av varje gång jag äter.
Ursäkta, man jag är fan inte sådär jättepepp på att hålla på att gräva runt i munnen så fort jag ska käka nåt. "Här, vill du ha en chokladbit?"
"Åh tack, ja vänta lite bara" - gräva salfs gräva - "tack så mycket."
...
Liksom baaaara.
Hur som helst så kanske jag får ta ut tandställningen nåt år tidigare än planerat, om de här banden nu funkar bra. Det vore ju jävligt nice. I alla fall nåt som är bra med den här jävla dan.
Annars så stressar jag sönder inför syster ysters student och allt jag inte har förberett för att jag samtidigt stressar sönder med svenskaessän.
Jag känner mig ynklig. Just nu är allt lite grann åt helvete. Ska gå och lägga mig och sova en stund.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta i Mac-salen och göra sjuka miner i PhotoBooth med Miranda.
Sweet dreams <3

Damp-Hjalmar

Så, matteuppgiften gick åt helvete men det var lite komiskt ändå. Satt och kladdade lite efter att ha kommit över första chocken när jag fick se uppgiften, sen lämnade jag in med ett ursäktande "asså förlåt, men jag fattar helt enkelt inte det här" och gick och gjorde en samhälls/historiaexamination istället. Det gick i alla fall lite bättre.
Har köpt ett par klackskor och studentpresent till syster yster. Syster yster ska åka till Kina, nu är det kirrat. Jävla syster yster. Hur fan ska det gå, är det tänkt?
Är lite lack på att matteläraren inte har mailat ut mitt betyg än. Och nu ska jag gå och städa halva huset och se på Grey's Anatomy. Svenskaessän får vänta.
Bjuder på en fin bild som Miranda skickade, som tydligen kommer upp när man googlar Hjalmar (fråga inte):


Dagens lilla glädje-grej: att ta en halvtimme för mig själv på kajen vid skolan och sola med Franz Ferdinand i hörlurarna.
Sweet dreams <3

And I am, HOW old, again?

Plugga historia/samhäll, skriva svenskaessä, göra geografiredovisning?
Eller facebook-chatten?
Jag kan inte låta bli. Det är för kul. Jag känner mig som en tioåring som sitter och fnittrar jättekorkat. Men kul är det.
I övrigt tyckte vår mattelärare att jag var "en liten luring" (!?) när det gällde att sätta betyg.
Därför får jag göra en till "relativt omfattande uppgift" imorgon kring lunchtid.
Okej.
Typ... skjut mig.
Snarast.
Tack på förhand.


Dagens lilla glädje-grej: att tydligen ligga på gränsen mellan VG och MVG i matte. (Var för övrigt tvungen att fråga människan vilka två betyg jag låg och vägde mellan. Han var dock inte lika road.)
Sweet dreams <3

Siktar mot stjärnorna

Sitter och hackar en aning håglöst i lite överbliven fryst semifreddo och gör det jag är bäst på: undviker plugget. Uppdaterar facebook med jämna mellanrum men inget nytt händer. Har inte fått svar på ett mail på några dagar och blåser det ur sitt perspektiv hundra gånger om. Blir både lack och ledsen och irriterad på mig själv.
Annars var dagens franskalektion fullkomligt onödig. Vi kollade på slutet av en film i en halvtimme och sen vet jag inte vad vi gjorde. Till slut fick man komma in i ett litet rum med vår läskiga och inkompetenta lärare där han satt bakåtlutad med händerna på magen och ett litet creepy leende och sa att jag visade upp många bra kvalitéer och att han hoppades att jag skulle fortsätta med steg fyra nästa år. Jag log en aning stelt, sa tack för betyget och gick därifrån. Sen köpte jag en risifrutti, satt vid kajen en stund, gick tillbaka till bamba och slafsade i mig lite tacos. Såg förmodligen mycket graciöst ut.
Har för övrigt bokat klipptid nu. Nästa onsdag smäller det. Bort med det gamla, in med det nya. Eller hur var det nu, Strindberg med ditt jävla Esplanadsystem? Kanske dags nu, hur som helst. Kanske jag är fast i gamla mönster och tankesätt som försvinner med slitna döda celler. Kanske man blir sedd på ett annat sätt om man ser annorlunda ut. Kan-ske. Kan ske. Tycker verkligen att det kan ske.

Och imorgon är det juni. Jag får panik. Tiden försvinner. Kom tillsammans med min buss-polare estet-Frida fram till att det har gått väldigt lång tid sen vi började ettan, men att det har gått extremt fort för den långa tiden att gå. Det är verkligen (okej Jamie Cullum nu håller du käften) helt sjukt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i sommar utan min klass och alla mina vänner som kommer jobba. Är livrädd för att, som jag så många andra somrar innan, ska deppa ihop i rastlösheten och till slut bli apatisk.
Därför behöver jag ett mål, ett projekt.
Har redan kommit på ett faktiskt:
jag ska lära mig att gilla kaffe.


Dagens lilla glädje-grej: att tajma spårvagnarna perfekt.
Sweet dreams <3

Söndagsång-hest

Det är ett litet krig i mitt huvud för närvarande. En röst skriker att jag är svag och värdelös, en annan att jag är stark och jävligt bra. Det är omöjligt att utse en vinnare. Båda sidor har bra argument.
Dels har jag alldeles för lätt att övertolka saker och känna mig omöjlig och ovärd någon kärlek alls. Samtidigt vet jag om det här och lappar till mig själv så fort jag börjar tänka i de banorna. Vilket ju är bra.
Däremot har jag otroligt svårt att våga be om något, jag tar emot en massa skit utan att ens reflektera över det. Men även detta är jag medveten om, och idag, till exempel - det här är otroligt, mina damer och herrar - så sa jag till och med till om att jag behövde stöd och sa emot när personen började snacka om sig själv.
Vilket ju är bra.
Jag är svag som hela tiden faller för frestelsen att hata mig själv, och stark som fan som jobbar emot det. Har fått höra att min enda brist är att jag inte tror på mig själv.
Spännande. Ibland ser folk mer än man tror.
Hur som haver. Peppande tankar såhär en söndagskväll.
Idag har jag läst ut Doktor Glas och varit lite smådepp igen. Hatar det. Skyller på Hjalmar. Och söndagsångest. Ändå har mors dag firats (något överdrivet) med tårta, klänning och högklackat. Har ingen aning om hur det gick till, vi brukar vanligtvis ge mamma en ros och sen glömma bort hela grejen, men idag blev det alltså finfint. Askul dock. Gillar att klä upp mig och trippa omkring i huset med ett vinglas (med cola) i handen.
I övrigt älskade jag Doktor Glas. Faktiskt asbra bok. Jättedepp, uppenbarligen, men... fin. På nåt vis. Omsorgsfullt skriven och definitivt tänkvärd.
Kul bara att skriva en två sidor lång essä. Ämnet är fortfarande oklart, det enda jag vet är att Doktor Glas ska vara med på nåt hörn.
Känns bra.
Imorgon: läsårets sista franskalektion. Ni fattar inte min oerhörda glädje.
Orkar inte leta upp nån bild, så idag blir det ingen.

(Går)dagens lilla glädje-grej: att träffa en nästan helt okänd människa och babbla på helt obehindrat.
Sweet dreams <3

Flit

Produktiv dag.
Vaknade med tuppen klockan elva, käkade frukost med film, tog en dusch, stack ner på stan med Miranda. Nu är klockan strax fem och jag har inte gjort ett piss av allt det plugg som måste göras. Och skolans mail laggar och säger att jag har fel lösenord, which I don't.
Jag är så jävla trött. Och trots att jag egentligen är gladare än på länge - eller kanske just därför? - har jag vaknat flera dagar i rad med nån sorts kvävande känsla av meningslöshet som får mig att vilja somna om med ansiktet begravt i kudden. Jag fattar inte varför. Men det sabbar lätt en hel dag. Och det är så jävla onödigt.
Men jag har köpt en snygg jeansskjorta på Beyond Retro, haft en kul kväll igår och ser fram emot en trevlig kväll ikväll också. Jag tänker inte låta några småsaker förstöra den tillfälliga, alltför sällsynta euforin som jag befinner mig i just nu. Å andra sidan är det också småsaker som orsakar den. Men men. Jag orkar inte grubbla.
Man vill bli älskad, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Fuck, jag måste göra nånting nu. Städa rummet, fortsätta läsa Doktor Glas eller laga mat åt mig och syster yster. Jag kan inte sitta här i min konserverande ensamhet längre. Det funkar inte.


Dagens lilla glädje-grej: att misstolka ett sms, bli irriterad och sen få reda på att jag hade helt fel och bli glad igen.
Sweet dreams <3

Hundraårig poesi

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Säga vad man vill om Hjalmar Söderberg och Doktor Glas, men vissa ord pusslas ihop till något som bara får en att stirra dumt på texten och förundras. Idag var en mindre bra dag, så jag stänger in mig på rummet med Sting och Doktor Glas. Och förundras.


Dagens lilla glädje-grej: att träffa en massa random folk på vagnen.
Sweet dreams <3

Upprepning och hack i skivan

Har lite grann gett mig själv sommarlov nu. Sure, vi har kvar några grejer, men ärligt talat - det är bara två veckor kvar. Följaktligen bangade jag att plugga lite idag (I love Donneronsdagar) och tog istället sovmorgon och gick sedan på stan med Hedda efter att ha kilat förbi LM och stirrat lite på Karins übersnygga (!!!) nya frisyr. Ska själv klippa mig om ungefär två veckor. Har bestämt mig nu. Håret ska av; ska klippa mig ungefär axelkort. Tappar väl en cirka tre decimeter då. Fuck yeahehehe.
Annars har jag idag gjort en världsomvälvande semifreddo som just nu står och fryser i frysen. Man vispar grädde och matlagningsyoghurt, häller i maränger, lemoncurd och hackad choklad. Jag skojar inte, det blir sjukt gott. Det gör mig så glad.
Kärlek. Jag har inget annat att säga idag. Bara (inte så bara) kärlek. Vågar mer och mer lita på att det är okej att inte kunna allt och vara bäst hela tiden, och att det finns folk som älskar mig ändå.


Dagens lilla glädje-grej: att sitta på en solig trappa och haka i gem i varandra till ett vansinnigt långt och fint halsband.
Sweet dreams <3

Löööv och sten

Sitter och tittar på fiskmåsar som flyger löjligt högt över träden. De ser ut som små vita prickar. Fiskmåsarna, alltså.
Jag har tid till det. Och att prata om ingenting och hårfrisyrer i trekvart på Skype med Oscar. Och kolla på kontrasterna mellan blygrå moln och klarblå himmel och lyssna på Clayhill – Please Please Please Let Me Get What I Want. Vissa dagar identifierar man sig med vissa låtar, och idag är det här jag. Ett jag som känner sig helt varmt och lite rört. Av ingen särskild anledning. Faktorer som skulle kunna bidra är att vi ikväll ska ha sushi- och filmkväll och att musikuppspelet (som i och för sig var tragiskt, jag skojar inte - tragiskt är ordet) är över, och att allt för en gångs skull inte är så jävla svårt. Jag mår bara bra. Inget mer och inget mindre, och jag ska inte ifrågasätta nåt. Känner mig mest bottenlöst tacksam. För livet.

I don't promise that I'll never cry again
I don't promise that it won't go away in the end,
I don't know what will change and what will remain,
Tell me how am I supposed to stay sane

There are days when I can't stand up straight
There are days when the earth can't seem to hold my weight
There are days when I don't want to feel,
There are days when I don't think I'll ever heal

För det finns ju (bara för att, in the words of Tommy, problematisera) tråkiga saker också.
Som att träffa Buss-fan på morgonen.
Värre blir det inte, alltså.


Dagens lilla glädje-grej: att få känna sig liten och sårbar och bara bli älskad i gengäld.
Sweet dreams <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0