Det började redan igårkväll. Satt och kollade på film (riktigt kulturell, kvalitativ, djup, tankeväckande, allt sånt där som bra filmer ska vara ni vet. Iron Man 2) till halv elva. Vilket är skitsent för att vara mig. Så jag kände mig lite laid back och ställde väckarklockan på en halvtimme senare än vanligt. Tänkte, hör och häpna, skolka första halvtimmen av låtskriveriochinspelning.

Men lektionen var inställd.

Inte för att det hindrade mig, Isabell och Oscar.

How to say.

Ditt livs kärlek friar till dig. Du har vunnit högsta vinsten. En riktigt bra fylla. Det bästa skrattanfallet du nånsin haft. Ett MVG på ett vansinnessvårt prov. Samtidigt. Gånger tio. Så känns det när man som ensemble har skapat nånting riktigt jävla bra tillsammans. Fast lite bättre. Man slutar liksom vara ensam, man går upp i nån sorts övertransmusikaliskt medvetande, och allt som behövs är en blick för att alla ska veta exakt vad de ska göra.

Satt vid pianot och kunde inte sluta skratta. Ler fortfarande omöjligt brett när jag tänker på det. Kan inte känna mig annat än så bottenlöst jävla tacksam för att jag får vara med om nåt sånt.

Dagens lilla glädje-grej: att bli bestulen på scones under ett överraskningsbesök av Hannah och Alice.

Sweet dreams <3