Efter läsårets första historialektion med älskade, älskade underbara lärar-Tommy och en kanske inte riktigt lika spännande franskalektion hängde jag med Marcus till Bengans (ett himmelrike för populärkultur-junkies som undertecknad) och drömde om allt jag ville köpa för mitt presentkort. Sedan tänkte vi åka hem men hamnade på ett litet café i Haga, där vi även träffade på en gemensam bekant, Astrid. Vi satt i det schizofrena vädret med en kopp kaffe/choklad och hade det kort sagt förbannat trevligt. Livet behöver inte vara så jävla svårt hela tiden. Man kan bara släppa taget och dansa efter vinden och hamna på en solig uteservering och helt enkelt tycka om.

Att jag sedan hade tänkt läsa trettio sidor retorik eller läsa igenom och sammanfatta en engelsk nyhetsartikel spelar mindre roll i sammanhanget. Sånt betyder inte så mycket när man är ett färgglatt höstlöv som virvlar runt i vinden och bara är glad att finnas till.

Något peppad av positiv kritik från Marcus tänkte jag våga mig på ett till litet alster. Bara testar. Provar det där lilla höstlövets bärkraft och ser vad som händer.

Min familj är lyckosam för vi har en sommarstuga vid havet
vi är där när vi är lediga och ibland kan man sola och bada 
jag brukar gå en promenad vid vattnet och titta på alla villor
på alla ljusa vita luftiga hus
där de rika och vackra och de lyckosamma bor
jag brukar titta in genom deras stora skyltfönster till balkonger och tänka
att man ser rakt igenom
man ser fan rakt igenom. 
Vårt hus ligger lite vid sidan om
det är gult 
vi ärvde det av någons släktings förfaders nånting
och det är en aning slitet men fortfarande fint 
och inte jättestort men hyfsat luftigt
så jag antar att vi är lyckosamma vi också
trots att vårt hus är gult och inte ligger precis vid stranden.

De lyckosammas hus har Privata Bryggor och Stränder men man får passera längs en stig
man får beundra deras Tomter deras Hus och iscensatta Liv 
se men inte röra och varning vi har Hund 
en gång bröt jag mot en Regel och gick ut på någons Brygga 
det var läskigt som fan men jag gjorde det ändå
jag ville se om en Privat Brygga var 
annorlunda 
Den var skev under mina fötter och sviktade när jag gick
den kändes murken och rutten och instabil och farlig
men jag ville gå i alla fall
och jag gick i alla fall, för det var ju trots allt
en Privat jävla Brygga! 
Och ska man göra nåt ska man göra det riktigt
så jag gick på den labila och genomruttna Bryggan
trots att jag inte fick
trots att det var farligt
trots att det till slut kom en gubbe som skrek
socialistvsin kommunistsvin försvinn 
jag skrattade och sprang iväg, glad för att ha provgått en Privat Brygga 
jag var ett socialistsvin kommunistsvin och jag försvann 
men jag hade ändå rätt
en Privat Brygga var faktiskt
annorlunda 
och jag gick aldrig dit igen.