Så, vad gör man en självömkande dag som denna?

Klipper gräset.

Och sen är man jättestolt över sig själv och åker ner på stan och tar en fika med en kompis man inte sett på ungefär sju år. Och slår en signal till syster yster i Kina som ligger och sover och blir måttligt road. Och har lite mer ont i huvudet.

Gårkvällen spenderades, efter gym/yogapasset med Petra, hemma hos Hanna med större delen av klassen och ett antal irriterade grannar. Thank heaven for lediga Donneronsdagar. Som äkta Donnerelever diskuterade vi livsfilosofi och lite teologi, tror jag till och med, innan vi började drömma om Berlin och Andrea och Melanie försökte (faktiskt ganska framgångsrikt) våldta Oscar. Hamnade på bussen med Paulina och när jag kom hem nån gång kring ett hade jag glömt nycklarna och var tvungen att ringa och väcka mina inte alltför överförtjusta föräldrar.

På det hela taget en synnerligen lyckad kväll.

Igår hade jag även mina första lektioner i mina IV-val; retorik och litterär gestaltning. Det var... intressant. Kul också, men när jag fick uppgiften att skriva om hur det kändes att vara ett nagellack måste jag erkänna att ögonbrynen sköt i höjden.

Jag känner mig väldigt självmedveten nu, plötsligt. Marcus, det är ditt fel. Ditt skrivande kickar skiten ur mitt.

Dagens lilla glädje-grej: att under en tvåtimmarsperiod på ett café på Vallgatan se ungefär hälften av alla människor jag nånsin känt.

Sweet dreams <3