Hej?

Hej, ja, jag lever?

Tjänare?

Tjafan?

Sitter och dricker chailatte och gör nåt annat kul?

Lyssnar på musik?

Mm. Ni fattar grejen. Jag gör det jag brukar göra.

Idag har jag provat nåt nytt: att häva i mig två koppar kaffe blandat med sockerpackad varm choklad innan ett tvåtimmarsseminarium. Detta efter att ha sovit väldigt få väldigt dåliga timmar två nätter i rad.

Det kanske inte var så jävla smart, ändå.

Satt och skelade och hoppade upp och ner i stolen och drog mig i håret och babblade på och avbröt folk som hade smartare saker att säga.

Not my finest moment.

Sen kastade jag i mig en lite för liten lunch på en kvart, satt och stirrade upp i taket medan min historiagrupp skrev klart vårt (ack så värdelösa) arbete, innan kaffedippen kom och jag låg i en liten fnittrande hög och kallsvettades på franskalektionen. Efter det raglade jag på bussen och kraxade på en sånglektion innan jag tog mig hem och segnade ner här framför datorn.

Men trots allt så funkar jag.

Trots att jag pluggar utan paus i ett halvt dygn så funkar jag.

Trots att jag gråtande faller ihop innanför dörren och bara inte slutar ramla så funkar jag.

Trots att jag är tvungen att gå ut från en lektion för att jag håller på att svimma så funkar jag.

Det låter inte så. Och det borde inte stämma, men det gör det: jag funkar. Kanske inte så bra, kanske inte så effektivt eller snyggt, men jag funkar. När jag gråter är det tårar av utmattning, när jag ramlar är det för att musklerna lägger ner, när jag vill svimma är det för att skärmsläckaren sätts på.

Men jag funkar. Jag kan skratta åt min utmattning, älska den, klappa den på huvudet och säga vacker tass. Jag kan känna konturerna och vet att den har ett slut, och att jag är så jävla mycket starkare.

Vissa insikter lägger sig som en grund av stål och gör en större. Bygger på, bygger till, bygger nytt, bygger om. Ger en ett smakprov på den styrka som bara syster ystrar har, och som lyser igenom hösttrötta kaffedimmor och göteborgskylan som är omöjlig att klä sig mot. Erbjuder en ett tak att gömma sig under om himlen skulle falla ner.

För det kan vi inte hindra den från att göra. Vi kan bara se till att vi har jävligt bra paraplyer, och människor som vi vill dela dem med.

Dagens lilla glädje-grej: att som en flinande spellevink sitta med iPhonen i knät och chatta med syser yster under franskalektionen.

Sweet dreams <3