Allt och lite till
Syster yster.
Jag kommer sakna dig.
Jag kommer sakna dina morgontrötta grymtningar.
Jag kommer sakna att du sms:ar och frågar om du får låna en tröja.
Jag kommer sakna våra djupa samtal i badrummet mitt i natten.
Jag kommer sakna din brutala ärlighet.
Jag kommer sakna att du kan översätta det jag säger till mamma och pappa.
Jag kommer sakna att du alltid fattar vad jag menar, även när - eller kanske framför allt - jag inte gör det själv.
Jag kommer sakna din matlagning.
Jag kommer sakna dina irriterade suckar när jag har glömt eller förträngt nåt.
Jag kommer sakna att du är så jävla stark.
Jag kommer sakna att kunna prata med dig om precis vad som helst.
Jag kommer sakna att kunna reta dig för att du är så snygg hela tiden (även när du försöker vara ful).
Jag kommer sakna att ta en random fika med dig och ignorera skolarbetet trots att jag inte borde.
Jag kommer sakna dina insiktsfulla kommentarer.
Jag kommer sakna att du blir arg på mig för att jag inte tar för mig riktigt som jag borde.
Jag kommer sakna att du spelar din musik och tjafsar med mig när jag vill spela min.
Jag kommer sakna att komma hem när du redan är hemma.
Jag kommer sakna att du plötsligt får för dig att baka pannkakor.
Jag kommer sakna din förmåga att se rakt igenom mig.
Jag kommer sakna dig.
Jag kommer sakna dig.
Jag kommer sakna dina morgontrötta grymtningar.
Jag kommer sakna att du sms:ar och frågar om du får låna en tröja.
Jag kommer sakna våra djupa samtal i badrummet mitt i natten.
Jag kommer sakna din brutala ärlighet.
Jag kommer sakna att du kan översätta det jag säger till mamma och pappa.
Jag kommer sakna att du alltid fattar vad jag menar, även när - eller kanske framför allt - jag inte gör det själv.
Jag kommer sakna din matlagning.
Jag kommer sakna dina irriterade suckar när jag har glömt eller förträngt nåt.
Jag kommer sakna att du är så jävla stark.
Jag kommer sakna att kunna prata med dig om precis vad som helst.
Jag kommer sakna att kunna reta dig för att du är så snygg hela tiden (även när du försöker vara ful).
Jag kommer sakna att ta en random fika med dig och ignorera skolarbetet trots att jag inte borde.
Jag kommer sakna dina insiktsfulla kommentarer.
Jag kommer sakna att du blir arg på mig för att jag inte tar för mig riktigt som jag borde.
Jag kommer sakna att du spelar din musik och tjafsar med mig när jag vill spela min.
Jag kommer sakna att komma hem när du redan är hemma.
Jag kommer sakna att du plötsligt får för dig att baka pannkakor.
Jag kommer sakna din förmåga att se rakt igenom mig.
Jag kommer sakna dig.
Same... but different
Skumt.
Huset står kvar. Allt ser precis likadant ut.
Samma halvbäddade säng.
Samma musik på Spotify-spellistan.
Samma utsikt från fönstret.
Samma papper och böcker på skrivbordet.
Samma kläder på soffan.
Allt ser precis likadant ut som när jag lämnade det för mer eller mindre tre veckor sedan.
Skumt.
Italien har jag redan dragit hur det var.
Kom hem från England igår kväll, efter att ha missbrukat Hannahs släkts gästfrihet i nästan en vecka. Huvudet surrar fortfarande av engelska fraser, ord och tankar, och jag får faktiskt anstränga mig (lite) för att hitta svenskan.
Vi började med tre dagar i Cambridge; en underbart söt stad. Vi knatade runt lite grann, jag och Hannah, vi did some shopping och tittade på stan. Vi fick en guidad tur av ett typiskt, fint engelskt college. En dag tog vi tåget till London där vi körde slut på oss själva på Primark innan vi tog en tur på Themsen och glodde på Tower Bridge, London Eye och allt vad det nu är man brukar se. Vi snurrade runt i tunnelbanegångarna och höll på att missa tåget tillbaka på grund av en olycka vid Oxford Circus men klarade oss med några minuters marginal.
Sen bilade vi tvärs över landet till Shropshire (Hannah, stavning??) och bodde ute på den där idylliska engelska landsbygden med får, rundade kullar och gigantiska vetefält. Där firade vi Hannahs (skitsnygga - förlåt) kusins 21-årsdag med hans kompisar och familj i en salig blandning, mixat med en satans massa alkohol. Dagen efter flög jag hem själv på kvällen och hade enorma problem med att somna. Slocknade utmattad nån gång vid tre och vaknade av ett sms strax före tio.
Satt och läste slutet av Shantaram på planet igår kväll och fick nån underlig ångest-ig känsla av Meningslöshet som förföljde mig hem och fortsatte till min säng och stod böjd över mig alla sömnlösa timmar när jag vred och vände på mig och kurade ihop mig med kudden över huvudet och bad den att försvinna. Den stod tyst med en cigarett i handen och tittade på mig tills jag var för trött för att hålla ögonen öppna. Imorse hade den försvunnit, men röken av cigaretten dröjer sig kvar.
Jag vet inte vart den kom ifrån. Ibland liksom tappar jag greppet om verkligheten och driver omkring och ställer samma fråga om och om igen, varför, varför, varför.
Varför sitter jag här?
För att det gör mig glad att skriva.
Varför ska jag vara glad?
För att det hjälper mig att leva ett bättre liv.
Varför ska jag leva?
Vad är meningen med livet, slutar det alltid med, denna slitna, idiotiska fråga, och där blir jag stum och känner lukten av Meningslöshets cigarett.
Det är inte det att jag inte vill leva; tanken är skrattretande i all sin tragik. Jag vet bara inte varför, och jag saknar delen av mig som alltid log åt den frågan och sket fullständigt i den och var glad att bara finnas till. Det är så jag vill vara, det är så jag vill tänka, det är så jag vill leva. Jag har aldrig varit såhär lycklig, samtidigt som det aldrig har känts så tomt.
Men det är bara tillfälligt. Så i väntan på att det ska gå över, which it will, ska jag göra pannkakstårta till syster yster, ta en promenad med lillebror (Oscar) och sen grilla med Alice. På onsdag taggar vi Emmaboda.
Tillbaks i Sverige, back in business!
Hur du tillbringar två veckor i Italien
När du en förmiddag kliver av planet i Rom i början av juli känns det som att gå med huvudet först in i ett element på full effekt. Du blir fascinerad och glad åt värmen, men efter att ha kommit ut i stan, efter att först ha snurrat runt på en flygplats med arga italienare och sedan delat en shuttlebus med några smått desilliusionerade engelsmän, inser du att dina shorts och ditt tunna linne är alldeles för tjocka och att idén att ta på dig en hatt var rent korkad. Du velar runt en stund i området kring chiesa Maria Maggiore innan du hittar en passande restaurang där du äter din första lunch bestående av ravioli i en smakrik tomatsås. Du får också ett tallriksunderlägg, föreställande Roms centrum, som sedermera blir din karta över stan.
På kvällen, när temperaturen sjunkit såpass att du bara svettas när du rör dig, letar du upp Roms bästa vegetariska restaurang i närheten av Spanska Trappan och låter maten ha fest med dina smaklökar non-stop i tre rätter. Sedan, för mätt för att kunna tänka ordentligt, tar du en kort promenad till utsikten ovanför Piazza del Popolo och ser ut över den kvällsupplysta Peterskyrkan och alla vägar som sammanstrålar där.
De två följande dagarna tillbringar du med att utforska Vatikanmuséerna, Peterskyrkan och Colusseum. Du tittar pliktskyldigt på konsten inne i muséerna och uppskattar den på en intellektuell nivå men blir inte riktigt rörd förrän du kommer in i den svagt upplysta rymden i Peterskyrkan. Colusseum bjuder inte på någon större upplevelse med sina småtaffliga restaurationer, och paralyserad av den kvava värmen därinne stapplar du ut i staden och hamnar helt slutkörd på ännu ett café, där du med en bok i handen slumrar till i eftermiddagshettan. Inne i de trånga gränderna blåser det visserligen svaga brisar som lyfter bort håret som ligger klistrat i nacken, men någon riktig svalka är praktiskt taget omöjlig att komma över. För att kyla av dig strövar du mellan olika gelaterior och äter oförskämt god glass. Förundrad ställer du dig frågan varför man överhuvudtaget bemödar sig om att göra glass i Sverige.
Nästa dag tar du tåget till Civitavecchia, där du blir totalförvirrad och vilse i den enorma hamnen och bara med nöd och näppe hinner med färjan till Sardinien. Du lyckas med konststycket att hitta den kallaste platsen på hela båten, samt bli föremål för en flickas irritation för att du inte fattar hennes italienska uppmaningar eller yviga gester mot handtorken.
När du vaknar morgonen efter är du i en liten bergsby vid namn San Pantaleo på ett fint hotell som du ännu inte sett i dagsljus. Poolen, märker du, ser ut över berg i olika nyanser av blått, som på kvällen antar en blandning av orange, lila och mörkblått, och själva byn har du gått igenom efter sju minuters rask promenad. Mesta tiden tillbringar du vid poolen med en bok av Dalai Lama i handen och funderar sömnigt över hur man uppnår sann lycka och om Hans Helighet verkligen har monopol på hur man gör. Tystnaden är helt enorm i kontrast till Roms gatubuller och stadsljud. På kvällarna strövar du runt i byn som du strax kan utantill och tar storögt kort på allt du ser.
Efter tre nätter bilar du söderut till Orosei, en stad som du hjälplöst inte kan låta bli att ogilla från första anblick. Staden är ful och människorna otrevliga lite för ofta. Du tar din tillflykt till stränderna, där du under ett parasoll äter bröd med mozzarella, breasola, salami, en tomatröra som ibland byts ut mot pesto samtidigt som du ser ut över ett kristallklart och ljummet hav.
Efter ytterligare tre nätter bilar du diagonalt över ön tills du kommer fram till en liten bondgård utanför Alghero, efter att först ha letat och snurrat och kört runt som en idiot för att hitta rätt. Stranden där är inte riktigt lika fin som på ostkusten, men du bor helt fantastiskt fint i ett litet hus på bondgården. Varje morgon får du hemmagjord yoghurt, brioche och knäckebröd till frukost, serverat av en kvinna som kan ungefär tre ord engelska men ler desto mer.
En kväll åker du in till Alghero och dricker en alkoholfri Caipiriña, går omkring på hamnpromenaden och låter tankarna vrida och vända på en tunn bok av Thoreau som du precis läst ut.
Den sista natten på Sardinien tillbringar du på en Bed & Breakfast i Olbia, hos ett medelålders par som gör allt i sin makt och lite till för att få dig att trivas, vilket bland annat innebär att köra dig till färjan klockan åtta på morgonen och sedan med ett brett leende vägra ta emot pengar.
Färjan går till Civitavecchia, där du återigen tar tåget till Rom och sover en natt på hotell. Du skäms lite för att medge det för dig själv, men är glad att vara tillbaka i en storstad med alla dess ljud och människor som först var så sköna att slippa.
På planet hem nästa dag tillåter du dig själv att bli förförd av Shantaram och läser nästan fyra timmar i sträck. Du kommer hem och fläker upp resväskan och lägger halva innehållet i tvätten och börjar så smått bli alltmer stressad eftersom du måste packa om inför en resa till England dagen efter.
Där är jag alltså nu.
Måste packa om, alltså.
Puss hej leverpastej, alla fina människor!
Kortaste inlagget in history
So.
Italien ar varmt.
MYCKET fucking varmt.
Jag ar rod lite overallt.
Lite smafet efter all god mat.
Rom var hektiskt och lite laskigt. Galna bilister och bastuvarme.
Sardinien ar helt galet fint, iallafall vid kusterna. (Rocki, jag letar tips i Alghero).
Nu sitter jag pa ett internetcafè och min familj vill att jag ska bli klar.
Vi ska till annu en crazy-vacker strand och sola och bada och dricka ol och lask och ata brod, skinka och mozzarella.
Nar jag kommer hem drar jag och Hanni till England.
Jag saknar alla i Sverige.
Ciao ragazzis!
Italien ar varmt.
MYCKET fucking varmt.
Jag ar rod lite overallt.
Lite smafet efter all god mat.
Rom var hektiskt och lite laskigt. Galna bilister och bastuvarme.
Sardinien ar helt galet fint, iallafall vid kusterna. (Rocki, jag letar tips i Alghero).
Nu sitter jag pa ett internetcafè och min familj vill att jag ska bli klar.
Vi ska till annu en crazy-vacker strand och sola och bada och dricka ol och lask och ata brod, skinka och mozzarella.
Nar jag kommer hem drar jag och Hanni till England.
Jag saknar alla i Sverige.
Ciao ragazzis!
