Bra med motivation.

Chattar med syster yster, loopar samma låtidé i högtalarna och hör min hesa röst taffla runt på samma ställen varje gång, tappar luften av hjälplöst skratt när Lisen skickar ett klipp på Ernst som rostskrattar. Redigerar bilder så mycket jag hinner.

Så, jullov då.

Kan inte säga att det känns helt ohmygodjagharLOOOOV-igt, i och med att jag praktiskt taget tog lov för ett par veckor sen. Kunde inte plugga, så då gjorde jag inte det. Fortsätter ungefär likadant. Har tre böcker att läsa ut på ungefär lika många veckor, plus ett tal som måste skrivas. Plus en massa annan skit. Men jag kan inte göra det nu. Ska sova. Äta mat. Sova mer. Fota. Sova.

Måndag kväll tillbringades hos Hannah med resten av fab-5 (bästa namnet, jag vet). Vi bytte julklappar, drack glögg och åt bisarra mängder lussebullar. Fick en tavla av Hannah och Alice med foton, små meddelanden och ett gammalt brev som jag skrev till Alice när jag var sex år gammal. Så mycket internskämt och kärlek samlad inom en ram. Blev helt rörd. Jag har sån jävla tur som har dem.

Tisdag-dagen var rätt meningslös. Var i skolan kl.10 med Oscar och Lovisa eftersom vi blivit ombedda att hjälpa till att packa PA etcetera. Det gjorde vi inte. Vi gjorde ingenting. För ingen bad oss. Drog igenom Hero of War nån gång innan vi slängde in en gitarr i ett case och drog ner till hamnen och käkade lunch.

Sen hade skolan arrangerat tre timmars spökbollsturnering.

Var inte med på det. Jag och Lovisa satt på läktaren och käkade pepparkakor och nynnade lite. Kring tretiden började det hända grejer, och plötsligt stod vi på scen och Oscar började spela riffet och Lovisa presenterade oss och sista ackordet i introt klingade ut och jag tog ett steg fram till micken och sjöng och tittade upp på publiken och tittade på Lovisa och Oscar och log.

Vet inte om jag nånsin gjort ett så avslappnat och säkert framträdande. Bara sjöng, liksom. Visste att jag kunde låten ända ut i fingerspetsarna - jag och Oscar har hållit på med den i säkert ett år. Så jag bara lallade på. Hade rätt kul. Visste att det var bra. Att vi var det.

På kvällen drog hela fina klassen till Jul på Liseberg och frös och tog det traditionella kortet på bron och åt renskavskebab. Så enkelt. Bara myste. Börjar inse mer och mer vilken oerhörd jävla tur jag har haft med den här klassen.

Efteråt stack jag hem till Astrid med några andra och kollade på Sinbad och Ace Ventura och åt chips.

Så brutalt bra. Dock var mina händer helt körda efter en kväll utomhus - ni kanske vet hur mina händer är vanligtvis. Men igår var det galet. Kände dem inte. Så när jag kom hem till Astrid spolade jag dem under varmvatten, vilket resulterade i jättesvullna och stickande händer i nån timme.

Men det var okej ändå. För just nu är allting väldigt okej. Och jag är så glad för det.

Ikväll ska mormors 75-årsdag firas innan släkten går i ide på landet över jul. Innan dess måste jag packa och städa och fixa ett antal andra saker som jag redan glömt.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta framför teven och äta frukost precis hur länge jag vill.

Sweet dreams <3