Under fredagen kom halva årskursen fram med ryggdunkar och gratulationer och plötsligt visste alla vem jag var. "Ey, jag såg dig i GP!" "Woow, grattis!" "Shit, vann du en systemkamera asså?" "Hur fick du reda på att du vann?"

Jag rodnade lite. Skrattade. Tänkte jag har ingen jävla aning vem du är, men tack ändå. Tackade och skrattade lite mer.

Gick på café och metalspelning, fotade lite med den nya kameran. Nog för att bandet var bra, men det var inte därför jag stod och flinade för mig själv.

Så igår satt jag hemma och redigerade bilder hela dagen. Hade tänkt baka bröd men orkade inte ens det. Kände mig lagom apatisk. Så kom Hedda och Lisen hit på kvällen och vi gjorde falafel och sallad och åt choklad. Oerhört lagom. Och idag har familjen skypat med syster yster och Ben och snart ska här bakas lussebullar och pepparkakor.

Här är en artikel om mig. Står i mitten och ler jättenaturligt och håller, som fotografen sa, blombuketten lite som en bebis okej braaa. Min bild är också överst bara för att jag är lite coolare än de andra.

Den här sista bilden.

Det är inte den skarpaste eller bäst komponerade eller snyggaste bild jag tagit på något sätt. Men jag älskar energin. Rörelsen. Samspelet med publiken. Det kanske har nåt att göra med känslan när jag var där eller att jag vet att den här killen verkligen älskar att stå på scen, men jag tycker att den här bilden fångar spelningen helt perfekt. Fastnar för den varje gång jag ser den. Älskar den.

Dagens lilla glädje-grej: att vakna till solsken utanför fönstret.

Sweet dreams <3