Aa fast nee
"Det här är en ont-i-huvudet-dag", in the words of Fanny. Verkligen. Det känns som om åskan bara väntar på att smyga sig på och skrämma vettet ur en, samtidigt som det är moln-ljust så att man gärna vill ha solglasögon men det är för molnigt så man skulle se ut som en mupp. Så man får ont i huvudet istället. Känns som om jag har haft det nästan hela helgen. Var sådär halvkul när jag och Oscar försökte plugga igår (vi var dock ganska duktiga för att vara oss), men vi tog en stund till att göra en tapper ansats att sätta igång brandlarmet genom att steka plättar i ett fuckat stekjärn. Det kändes bättre, men hela den sjukt fina (observera avundsjukan) lägenheten luktade rök sen. Så vi gick ut och tog en promenad och träffade på bland andra Hedda och Sofia. Sen åkte jag hem (vi sket i franskan. Den får fan vara. Grammatiken är seriöst guds straff till mänskligheten) och hade tänkt göra en filmanalys men det blev pizza med Alice och våra familjer istället.
Och jag är så skoltrött. Så fruktansvärt inihelvete döless på allt plugg. Och det är ju nu, i slutet av alla kurser, som man egentligen måste börja kötta, men jag kan bara inte hitta orken för det. Känner mig sliten och förvirrad som vanligt. Har börjat bli sönderstressad för minsta lilla grej, kan sitta på bussen och börja handsvettas och må illa för praktiskt taget ingenting. Börjar känna av det i hela kroppen, jag är alltid hungrig men blir mätt på en tugga och andas för lätt och sover dåligt.
Dagens lilla glädje-grej (viktigare än nånsin, antar jag): att försöka improvisera fram en argumentation på franska med en asschysst men relativt okänd människa, faila lite grann men ha sjukt kul på köpet.
Idag startade dagen (precis som alla andra jävla måndagar) med två timmars franska. Min franska-allierade Oscar var en timme sen och på bussen på morgonen kom samma irriterande fan som i fredags och skulle snacka med mig. Idag försökte jag inte ens vara trevlig.
Och jag är så skoltrött. Så fruktansvärt inihelvete döless på allt plugg. Och det är ju nu, i slutet av alla kurser, som man egentligen måste börja kötta, men jag kan bara inte hitta orken för det. Känner mig sliten och förvirrad som vanligt. Har börjat bli sönderstressad för minsta lilla grej, kan sitta på bussen och börja handsvettas och må illa för praktiskt taget ingenting. Börjar känna av det i hela kroppen, jag är alltid hungrig men blir mätt på en tugga och andas för lätt och sover dåligt.
Jag behöver en paus. Jag vill släppa allt, inte prata med någon, bara sitta på vårt terapeutiska sommarställe och helt seriöst inte göra ett piss förutom att sitta och andas. Eventuellt ta en promenad och kanske ta lite bilder, men mest bara sitta och andas. Bara vara. Slippa alla sociala dilemman och gömma mig från alla människor, ungefär. Inte tänka och inte ta ställning. Bara... inte existera en liten stund. Vill inte vara med. För mycket gör för ont och jag bara orkar inte. Jag fattar inte vad som har hänt. Men kanske det blir bättre om man sover och sover och sover och sover. Så det blir en tidig kväll ikväll, I guess. Med långdusch och chaite.
Det känns lite som om jag har blivit nersparkad och uppklådd och ligger på marken och försöker ta mig upp just nu. Säkert bara tillfälligt, men ändå. Börjar undra om jag inte är manodepressiv eller nåt.
Dagens lilla glädje-grej (viktigare än nånsin, antar jag): att försöka improvisera fram en argumentation på franska med en asschysst men relativt okänd människa, faila lite grann men ha sjukt kul på köpet.
Sweet dreams <3
Kommentarer
Postat av: Miranda
men bebi :( imma gonna make you happy, vänta bara
Trackback
