Siktar mot stjärnorna
Sitter och hackar en aning håglöst i lite överbliven fryst semifreddo och gör det jag är bäst på: undviker plugget. Uppdaterar facebook med jämna mellanrum men inget nytt händer. Har inte fått svar på ett mail på några dagar och blåser det ur sitt perspektiv hundra gånger om. Blir både lack och ledsen och irriterad på mig själv.
Annars var dagens franskalektion fullkomligt onödig. Vi kollade på slutet av en film i en halvtimme och sen vet jag inte vad vi gjorde. Till slut fick man komma in i ett litet rum med vår läskiga och inkompetenta lärare där han satt bakåtlutad med händerna på magen och ett litet creepy leende och sa att jag visade upp många bra kvalitéer och att han hoppades att jag skulle fortsätta med steg fyra nästa år. Jag log en aning stelt, sa tack för betyget och gick därifrån. Sen köpte jag en risifrutti, satt vid kajen en stund, gick tillbaka till bamba och slafsade i mig lite tacos. Såg förmodligen mycket graciöst ut.
Har för övrigt bokat klipptid nu. Nästa onsdag smäller det. Bort med det gamla, in med det nya. Eller hur var det nu, Strindberg med ditt jävla Esplanadsystem? Kanske dags nu, hur som helst. Kanske jag är fast i gamla mönster och tankesätt som försvinner med slitna döda celler. Kanske man blir sedd på ett annat sätt om man ser annorlunda ut. Kan-ske. Kan ske. Tycker verkligen att det kan ske.
Och imorgon är det juni. Jag får panik. Tiden försvinner. Kom tillsammans med min buss-polare estet-Frida fram till att det har gått väldigt lång tid sen vi började ettan, men att det har gått extremt fort för den långa tiden att gå. Det är verkligen (okej Jamie Cullum nu håller du käften) helt sjukt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i sommar utan min klass och alla mina vänner som kommer jobba. Är livrädd för att, som jag så många andra somrar innan, ska deppa ihop i rastlösheten och till slut bli apatisk.
Därför behöver jag ett mål, ett projekt.
Har redan kommit på ett faktiskt:
jag ska lära mig att gilla kaffe.
Dagens lilla glädje-grej: att tajma spårvagnarna perfekt.
Sweet dreams <3
Söndagsång-hest
Det är ett litet krig i mitt huvud för närvarande. En röst skriker att jag är svag och värdelös, en annan att jag är stark och jävligt bra. Det är omöjligt att utse en vinnare. Båda sidor har bra argument.
Dels har jag alldeles för lätt att övertolka saker och känna mig omöjlig och ovärd någon kärlek alls. Samtidigt vet jag om det här och lappar till mig själv så fort jag börjar tänka i de banorna. Vilket ju är bra.
Däremot har jag otroligt svårt att våga be om något, jag tar emot en massa skit utan att ens reflektera över det. Men även detta är jag medveten om, och idag, till exempel - det här är otroligt, mina damer och herrar - så sa jag till och med till om att jag behövde stöd och sa emot när personen började snacka om sig själv.
Vilket ju är bra.
Jag är svag som hela tiden faller för frestelsen att hata mig själv, och stark som fan som jobbar emot det. Har fått höra att min enda brist är att jag inte tror på mig själv.
Spännande. Ibland ser folk mer än man tror.
Hur som haver. Peppande tankar såhär en söndagskväll.
Idag har jag läst ut Doktor Glas och varit lite smådepp igen. Hatar det. Skyller på Hjalmar. Och söndagsångest. Ändå har mors dag firats (något överdrivet) med tårta, klänning och högklackat. Har ingen aning om hur det gick till, vi brukar vanligtvis ge mamma en ros och sen glömma bort hela grejen, men idag blev det alltså finfint. Askul dock. Gillar att klä upp mig och trippa omkring i huset med ett vinglas (med cola) i handen.
I övrigt älskade jag Doktor Glas. Faktiskt asbra bok. Jättedepp, uppenbarligen, men... fin. På nåt vis. Omsorgsfullt skriven och definitivt tänkvärd.
Kul bara att skriva en två sidor lång essä. Ämnet är fortfarande oklart, det enda jag vet är att Doktor Glas ska vara med på nåt hörn.
Känns bra.
Imorgon: läsårets sista franskalektion. Ni fattar inte min oerhörda glädje.
Orkar inte leta upp nån bild, så idag blir det ingen.
(Går)dagens lilla glädje-grej: att träffa en nästan helt okänd människa och babbla på helt obehindrat.
Sweet dreams <3
Flit
Produktiv dag.
Vaknade med tuppen klockan elva, käkade frukost med film, tog en dusch, stack ner på stan med Miranda. Nu är klockan strax fem och jag har inte gjort ett piss av allt det plugg som måste göras. Och skolans mail laggar och säger att jag har fel lösenord, which I don't.
Jag är så jävla trött. Och trots att jag egentligen är gladare än på länge - eller kanske just därför? - har jag vaknat flera dagar i rad med nån sorts kvävande känsla av meningslöshet som får mig att vilja somna om med ansiktet begravt i kudden. Jag fattar inte varför. Men det sabbar lätt en hel dag. Och det är så jävla onödigt.
Men jag har köpt en snygg jeansskjorta på Beyond Retro, haft en kul kväll igår och ser fram emot en trevlig kväll ikväll också. Jag tänker inte låta några småsaker förstöra den tillfälliga, alltför sällsynta euforin som jag befinner mig i just nu. Å andra sidan är det också småsaker som orsakar den. Men men. Jag orkar inte grubbla.
Man vill bli älskad, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Fuck, jag måste göra nånting nu. Städa rummet, fortsätta läsa Doktor Glas eller laga mat åt mig och syster yster. Jag kan inte sitta här i min konserverande ensamhet längre. Det funkar inte.
Dagens lilla glädje-grej: att misstolka ett sms, bli irriterad och sen få reda på att jag hade helt fel och bli glad igen.
Sweet dreams <3
Hundraårig poesi
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Säga vad man vill om Hjalmar Söderberg och Doktor Glas, men vissa ord pusslas ihop till något som bara får en att stirra dumt på texten och förundras. Idag var en mindre bra dag, så jag stänger in mig på rummet med Sting och Doktor Glas. Och förundras.
Dagens lilla glädje-grej: att träffa en massa random folk på vagnen.
Sweet dreams <3
Upprepning och hack i skivan
Har lite grann gett mig själv sommarlov nu. Sure, vi har kvar några grejer, men ärligt talat - det är bara två veckor kvar. Följaktligen bangade jag att plugga lite idag (I love Donneronsdagar) och tog istället sovmorgon och gick sedan på stan med Hedda efter att ha kilat förbi LM och stirrat lite på Karins übersnygga (!!!) nya frisyr. Ska själv klippa mig om ungefär två veckor. Har bestämt mig nu. Håret ska av; ska klippa mig ungefär axelkort. Tappar väl en cirka tre decimeter då. Fuck yeahehehe.
Annars har jag idag gjort en världsomvälvande semifreddo som just nu står och fryser i frysen. Man vispar grädde och matlagningsyoghurt, häller i maränger, lemoncurd och hackad choklad. Jag skojar inte, det blir sjukt gott. Det gör mig så glad.
Kärlek. Jag har inget annat att säga idag. Bara (inte så bara) kärlek. Vågar mer och mer lita på att det är okej att inte kunna allt och vara bäst hela tiden, och att det finns folk som älskar mig ändå.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta på en solig trappa och haka i gem i varandra till ett vansinnigt långt och fint halsband.
Sweet dreams <3
Löööv och sten
Sitter och tittar på fiskmåsar som flyger löjligt högt över träden. De ser ut som små vita prickar. Fiskmåsarna, alltså.
Jag har tid till det. Och att prata om ingenting och hårfrisyrer i trekvart på Skype med Oscar. Och kolla på kontrasterna mellan blygrå moln och klarblå himmel och lyssna på Clayhill – Please Please Please Let Me Get What I Want. Vissa dagar identifierar man sig med vissa låtar, och idag är det här jag. Ett jag som känner sig helt varmt och lite rört. Av ingen särskild anledning. Faktorer som skulle kunna bidra är att vi ikväll ska ha sushi- och filmkväll och att musikuppspelet (som i och för sig var tragiskt, jag skojar inte - tragiskt är ordet) är över, och att allt för en gångs skull inte är så jävla svårt. Jag mår bara bra. Inget mer och inget mindre, och jag ska inte ifrågasätta nåt. Känner mig mest bottenlöst tacksam. För livet.
I don't promise that I'll never cry again
I don't promise that it won't go away in the end,
I don't know what will change and what will remain,
Tell me how am I supposed to stay sane
There are days when I can't stand up straight
There are days when the earth can't seem to hold my weight
There are days when I don't want to feel,
There are days when I don't think I'll ever heal
För det finns ju (bara för att, in the words of Tommy, problematisera) tråkiga saker också.
Som att träffa Buss-fan på morgonen.
Värre blir det inte, alltså.
Dagens lilla glädje-grej: att få känna sig liten och sårbar och bara bli älskad i gengäld.
Sweet dreams <3
Taoismens hemlighet
Klar med geografin, frågetecken? Omöjligt, frågetecken? Jag går emot naturlagarna, utropstecken! Jag tror fan jag är klar ändå, punkt.
Så efter att Hilgus kommit hit och pluggat (vi hade bara en lektion idag, och vi prioriterade inte den) och vi käkat lunch med Alice drog jag ner till Slottsskogen med Hedda, en filt och en påse gifflar. Vi låg på gräset och gjorde inte särskilt mycket alls. Ganska nice. Snart kommer jag kunna ha det så praktiskt taget varje dag. Helt sjukt, ju. Och alldeles... alldeles underbart. Utropstecken.
Nu lyssnar jag på Heddas übermys-spellista och försöker att inte tänka på att vi har musikuppspel imorgon. Känner mig kanske inte sådär jätteförberedd och har mest ångest för det.
Annars är jag töntigt glad. Det blir bara tydligare och tydligare: livet är ganska fint, ändå. Man glömmer det ibland och det är helt i sin ordning, så länge man kommer på det sen igen. Det är trots allt fint och rätt kul. Inte perfekt, men jävligt bra.
Dagens lilla glädje-grej: att med ett ondsint garv klicka ner geografiarbetet för gott.
Sweet dreams <3
Min fritid
Har laddat upp med en flaska cola, två öppna fönster och en Plugg-lista.
Nu jävlar ska här pluggas geografi. Ses på andra sidan, kamrater.
Dagens lilla glädje-grej (okej, lite "tur-i-oturen" över det, hehe): att behöva tacka nej till pick-nicks-inbjudningar - i plural, that is, mina vänner. Håhåhå, så populär man är.
Sweet dreams <3
Varm och nöjd som fan
Sitter på altanens trägolv och laddar in bilder från dagens fotoexpedition i Linné med Miranda. Fötterna värker av skoskav (tog ett par ballerinaskor som jag inte använt på ett år, klyftigt) och... yes, har lyckats få en mer eller mindre tydlig bonnabränna. Mycket snyggt. Pappa står och grillar en bit bort och det är sjukt varmt. Åt Lejonet och Björnen-glass för första gången i år och gottade mig åt alla svettiga Göteborgsvarvet-löpare. Verkligen sjukt go dag. Vaknade tolv, rensade rabatter i en halvtimme, tog en dusch och stack ner på stan. Kom hem nu och ska käka grillat. LG, liksom. Life's Good.
Geografin har jag dock inte alls jobbat på idag. Men det är okej, för det är sommar. Och jag mår så jävla oförskämt bra. (Bortsett från äckel-hostan som är kvar, men den räknas inte.)
Jag skulle vilja spruta in lite ren lycka i skärmen så att den lyser ut på alla som läser. *Fzzzzzzzt.*
Dagens lilla glädje-grej: att för en gångs skull känna mig helt i balans och nöjd som fan.
Sweet dreams <3
På tillvarons flytmadrass
Oh. My. God. Mattenationella är över. Alla jävla nationella är över. Yeheheheheah. Svårt att fatta. Nu kan livet börja, när man inte behöver bita på naglarna och ligga sömnlös över matte-helvetet. Firar detta med att öva på pulp fiction-dansen och ignorera förkylningen som ligger kvar och är allmänt jobbig i lungorna.
Jag kan inte komma över den här värmen. Att sitta ute på skolans parkering i T-shirt, att bli glad för en svalkande vindpust, att sitta ute och läsa ett häfte men bli bländad av solen.
Ljusetgräsetvärmenvindensolenluftenjordenmänniskorskrattregnskursolskenluftenlukten-
livetmmm.
Börjar hitta nån sorts balans, vill jag tro. Mellan och i relationer och skola och hem och familj och mig. Där det liksom faktiskt finns plats för ett mig. Det är skumt, yes, it is. Men ändå inte.
Ni vet.
Nu åskar det och syster yster har studentbal ikväll och jag ska träffa folk (bryter min sjukling-isolering) och lyssnar på Bon Iver igen och det är helg och det är varmt och jag flyter balanserat omkring på en flytmadrass i tillvaron och mitt i allt ett litet leende på bussen som bara är riktat till mig själv.
Dagens lilla glädje-grej: att få veta att matteläraren anser kursen vara slut och att vi därför inte har några fler lektioner.
Sweet dreams <3
"Running through life, like a misfit"
Elefant – Misfit
Jag får inte nog av den här låten. Den växer med varje lyssning. Sitter och lägger egna stämmor med min förkylda röst och tappar bort mig själv i gitarrerna.
Jag får inte nog av den här låten. Den växer med varje lyssning. Sitter och lägger egna stämmor med min förkylda röst och tappar bort mig själv i gitarrerna.
Och visst känner man sig lite som en misfit ibland.
Sov ungefär ett halvt dygn inatt och det mest ansträngande jag har gjort har varit att ta en tvåhundrameterspromenad till affären (stannade hemma från skolan), vilket höll på att ta kol på mig. Så sen satt jag hela eftermiddagen på altanen och läste ett enormt häfte geografi och lyssnade på Bon Iver. Återkommer ständigt till genialiteten i den musiken. Enkel, fin och luftig. Wunderbar. Mm.
Sparka på himlen jag ska sparka på himlen
jag har kängor med stålhätta och jag ska sparka på himlen
för himlen är grå och man ser flygplansspår
man ser en spegelbild av sina egna orosmoln
Jag vill ha sol vill se igenom vill se rymden
vill se allt som alla molnhelveten täcker
jag vill inte undra jag vill veta om jag räcker
om jag räcker
Jag ska sparka sönder betongdjungeln och asfaltshavet
jag är så jävla trött på oljudet och stadsavgaser,
jag vill andas jag vill andas jag vill veta
om jag räcker
om jag räcker
Jag vill inte vara rädd för allt och sluta andas
sluta andas så fort det gör ont, det hjälper fan inte
jag har kängor med stålhätta och jag ska sparka sönder min rädsla
den ska dö den ska dö min rädsla ska fan dö
avliden rädsla rest in peace och allt sånt där
och jag vill inte undra jag vill veta om jag räcker.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta i shorts och tunn blus i solen och dricka cola och ta ut sommaren i förväg.
Sweet dreams <3
Tajming är inte min grej
Sitter i mitt stökiga rum och tycker synd om mitt förkylda jag. Är så sjukt jävla trött och svag och hostar nåt enormt. Tror jag har en liten släng av feber och går på alvedon och hostmedicin. Världen går fan under, asså.
FYI, det går inte att plugga när man är sjuk. Följaktligen sitter jag med öppen mun och halvslutna ögon och stirrar på skärmen och stressar upp mig utan att kunna tänka ordentligt. Prickade en jävligt bra tid att bli sjuk på... not. Måste verkligen göra bra ifrån mig i praktiskt taget alla ämnen nu men är bara sugen på skräpmat och film. Samtidigt, det får gå som det går. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk, och jag blir inte till en sämre människa om jag "bara" skulle få VG i nåt. Jag tror jag överlever det med.
Tycker det ska bli kul om två veckor. Öppen Scen vid Björngårdsvillan (jag och Oscar ska köra Hero of War) och syster yster tar studenten. Har sjukt svårt att fatta det. Syster yster är fortfarande femton år och pluggar in alla afrikanska länder inför ett geografiprov. Hon är inte arton, tar studenten och åker till Kina. Fan heller.
Jag kan inte tänka. Aaargh.
Ungefär såhär känner jag mig.
(Går)dagens lilla glädje-grej: att få ett samtal av en vän som bara undrar hur jag mår.
Sweet dreams <3
The fun's not fun anymore
Okej, nu var det inte kul med förkylning längre. Inga tjocksockar eller chaite-koppar kan råda bot på hostan och segheten som har lagt sig som en äcklig hinna över min hjärna och gör att alla tankeprocesser tar dubbelt så lång tid. Försöker förgäves skriva på en diktanalys i svenskan men det går bara inte. Sitter och blinkar dumt och snörvlar lite. I högtalarna loopas samma låtidé om och om igen och det känns underligt att höra sig egen förkylda röst darra på tonerna och slinta på gitarrsträngarna. Men lite kul är det ändå.
Idag tog sig vår franskagrupp igenom muntliga nationella, och utan att ta ut för mycket vågar jag nog påstå att jag och Hilding klarade oss i alla fall hyfsat halv-okej. Vilket är en enorm jävla bedrift.
Sedan, någon timme efter lunch bangade jag matten, av faktiskt helt legitima skäl, men drog dumt nog hem till Karin för att sedan åka ner på stan och kidnappa Alice (som fyller år idag, wiiiie). Vi släpade med henne till kanalen utanför Botaniska och gav henne en donut och sina presenter. Det var kul.
Och nu orkar jag inte skriva mer. Varje hostattack river i lungorna och gör mig yr. Totalt onödigt inlägg, det här, men det tar tid från svenskan i alla fall.
Oohh. Syster yster bakar bullar. Åh jääävel vad gott det luktar.
Dagens lilla glädje-grej: att få reda på att jag imorgon har sovmorgon till klockan tolv.
Sweet dreams <3
Jag kan sluta när jag vill
Dagens andra kopp chaite är på ingång, och mitt paket med näsdukar är slut. Önskar att jag var lika flitig med skolarbetet som med vattenkokaren.
Tillbringade hostande förmiddagen på café och en kort shoppingrunda på stan med Oscar. Känner nu att alvedonen jag tog imorse börjar sluta verka och jag känner mig rätt krasslig, och geografiinlämningen är inte det jag helst vill lägga energi på just nu. Men den kommer ju inte göra sig själv. Förmodligen.
Jag tycker att förkylningar får ta väldigt mycket skit. Visst, det inte jättekul, men - det finns positiva saker med det också (hrm hrm, here goes):
- Man får väldigt rolig röst
- Det är okej att äta mängder med glass...
- ... och chaite
- Det är faktiskt ganska mysigt att ta på sig en massa stickade kläder och kura ihop sig i en filt
- Folk är gärna lite extra snälla
- Man ser en jävla massa filmer (oftast, i alla fall. När man inte pluggar.)
Och asså hehehe jag älskar min röst när jag är förkyld; den är heeelt åt helvete. Det är så fint.
Och imorgon är det muntliga franska nationella. Tjohopp.
Och snart ska jag ner på stan igen för att ta en snabb fika med Linnéa som pallrat sig hit från Falkenberg.
Fan om man inte ska beställa en chaite, asså.
Dagens lilla glädje-grej: att få en lång kram.
Sweet dreams <3
Sjuk(t) glad
Sitter ihopkurad i soffan på landet och snörvlar. Lungorna känns en liten liten aning krympta och det känns som att det mest intelligenta jag får ur mig är ett hest ööhhh. That's right, jag har blivit överraskningsförkyld. (För övrigt är det ganska intressant att rättstavningsprogrammet inte reagerade på ordet överraskningsförkyld. Hm.) Of Montreal – Wraith Pinned to the Mist går varm i högtalarna och ackompanjeras av regn mot fönsterrutorna och fågelkvitter; dels utifrån och dels från syster ysters fågelhelvete.
Har precis avslutat en mäktig frukost bestående av amerikanska pannkakor och sirap (!), jordgubbar, färskt bröd, marmelad och varm choklad. Faktiskt väldigt nice. Ska käka frukost på café imorgon också, så det blir två fina frukostar i rad för lilla mig, håhåjaja. Sämre kan man ha det. (Och stavningsprogrammet reagerar inte på håhåjaja men däremot på nice. Vad är detta!?)
Igår tror jag var årets varmaste dag, med sol och ledighet och så. Men jag hasade omkring med mamma och syster yster i ett shoppingcenter i fyra, fem timmar och letade ihjäl mig efter skor som jag och mamma kunde enas om. Det gick inget bra. Men sen stack vi tillbaka hit (fortfarande på landet) och jag kilade ut på en fotopromenad - utan jacka. Fatta. Nu jävlar är det vår. Jag frös nästan inte alls, heller. Yeah. Sånt gör mig jätteglad.
Förutom att jobba stenhårt på att bli frisk ska jag idag försöka plugga, så att jag inte får panikmycket nästa vecka. Siktar på lite framförhållning. Dock är oddsen för att detta ska lyckas synnerligen låga baserat på tidigare erfarenheter. Jag. Är. Lat.
Jag är förkyld och småstressad och har sovit sjukt dåligt så jag borde inte må bra men jag gör lite det ändå. Och jag gillar det. Är glad för att jag är glad och då blir jag ännu gladare.
Dagens lilla glädje-grej: att göra en kopp chaite av ett nytt pulver som vi köpte från Espresso House som smakar grrrrrrreat.
Sweet dreams <3
The Art of Doing Nothing
Sitter på landet och äter vindruvor i mängder. Lyssnar på en jättemysig spellista och har precis haft en Helt Sjuk chattkonversation med Anton (eller nån), som störde mig i mitt oerhört seriösa geografi-plugg. Or not so seriöst. Men jag har i alla fall börjat och är stolt över det.
Har märkt att det är sjukt kul att snacka med folk. Har under den senaste veckan träffat på ett par människor som bland annat behövt hjälp med att stämpla på vagnen eller hitta till TopShop, och jag blev bara så glad när de försiktigt kom fram och sa, lite tvekande sådär Ursäkta, öh... Så jag sken upp med ett jätteleende och var snäll mot dem. Det var askul. De blev så glada.
Börjar bli lätt förkyld men mår i övrigt ganska fint. Den värsta stressen tror jag börjar lägga sig, och jag är bara smått förvirrad och rastlös. Vilket i och för sig är en aning störande. Igår, till exempel, så tvingade jag mig själv att bara ligga på sängen och lyssna på musik. Inget annat. Bara ligga stilla och lyssna. Tankarna rusade och jag var inte nödvändigtvis överdrivet lugn, men jag bara låg helt stilla. Det var förvånansvärt svårt. Galet.
Men det är nåt med det här stället som får mig att slappna av utan att ens försöka. Tog en liten promenad längs havet förut och bara andades fuktig saltvattensluft. Gick och tog lite bilder. Inget mer. Tänkte inte ens särskilt mycket. Bara gick och plåtade. Andades. Var.
Åt extremt god mat igår på restaurangen vid Storan, Grill Del Mundo har jag för mig att den heter. Käkade gnocchi med sparris, parmesan och svamp; vegtariskt, lätt och löjligt gott. Rekommenderas starkt.
Gick sedan hem kring elva och spelade piano i fyrtio minuter, som resulterade i en ny låt.
Vaknade sent nästa dag, packade och åkte hit. Sitter nu här och tittar på mina händer med röda naglar och kontrasten mot tangenterna. Ganska fint ändå.
Jag och mamma googlade lite hotell och bilder på Sicilien. Vore ballt att åka dit. Verkar sjukt fint. Jag är jättepepp på att äta en massa god italiensk mat, springa omkring bland olivträd och ta bilder i solen.
Asså Italien. Åh.
Har märkt att det är sjukt kul att snacka med folk. Har under den senaste veckan träffat på ett par människor som bland annat behövt hjälp med att stämpla på vagnen eller hitta till TopShop, och jag blev bara så glad när de försiktigt kom fram och sa, lite tvekande sådär Ursäkta, öh... Så jag sken upp med ett jätteleende och var snäll mot dem. Det var askul. De blev så glada.
Orkar inte plugga mer geografi och har inget annat att göra, så här kommer lite bilder:
Dagens lilla glädje-grej: att möta ett gammalt par på stigen längs havet och utbyta helt fridfulla leenden.
Sweet dreams <3
Varm choklad med chokladbitar
Regn.
Lite som en vatten-vägg man skrikande springer in i med ett paraply som en lans framför sig.
Jag brukar hata regn. Men idag var det av någon anledning otroligt mysigt. Passande, på nåt vis. Gråheten som lyser från molnen känns lugnande, och eftersom jag idag har lovat mig själv att inte plugga så kan jag sitta och titta på fönsterrutorna och regndropparna och bara titta. Med en kopp varm choklad med små chokladbitar i.
Har lite tips idag. För det första ett måste i högtalarna en regnig, halv-melankolisk dag som denna:
Jack Johnson är helt perfekt sådana här dagar. Lugn pepp, typ.
För det andra, Rockishellys blogg (Rocki, jag älskar den nya headern by the way!): http://atthamna.blogg.se/
Otroligt fint, mysigt och klokt.
Idag, efter att heeeelt ha fuckat upp mattenationella (jag skojar inte den här gången, helvete vad dåligt det gick), stack jag och Hedda på stan en stund och inhandlade lite försenade presenter till Miranda, som vi sedan kidnappade och bjöd på fika. Jag tycker det var ganska bra. (Fast kidnappningen i sig var lätt misslyckad. I ösregn stod jag och Hedda och kastade sten på Mirandas fönster på tredje våningen - vi missade nio gånger av tio, givetvis - och när hon öppnade sa vi att nu kidnappar vi dig, vi ska på kakbuffé... kan du komma ner?)
Så satt vi i ett par timmar och åt kladdkaka och snackade skit om vår mattelärare.
Mina små erper.
Och kvällen ska tillbringas på restaurang med min och Alices familjer. Och vi är lediga nu.
Dagens lilla glädje-grej: att gå omkring och prata med den där underliga, goa blandningen av skämt och allvar.
Sweet dreams <3
Hurra!
Vill väldigt gärna säga något. Helst smart och insiktsfullt eller bara fint, men jag kommer inte på något. Så istället bjuds det idag på en kort uppdatering:
Franska nationella idag gick inte bra. Inte alls så hårt åt helvete som jag hade trott, men med det inte sagt att det var lätt. Det säger nog mer om mina förväntningar; eller brist på dem. Men nu är det bara muntliga kvar. Bortsett från matte, geografi-, samhälls och svenskainlämning och musikuppspel och idrottsprov.
Mendetärjuintesåjättemycketochjagärlugnochsansad, ingaproblemlivetleker.
Jag, Hilda och Miranda stack lite tidigare från matten, och på vagnen hem träffade jag på Alice, och vi stack hit och bakade scones. Med sirap på. Favorit i repris. Smarrigt värre.
Och nu skiter jag i att plugga matte, och hoppas på att jag kan tillräckligt inför idrottsprovet. Blir säkert bra. Bryr mig inte om skolan men gör det ändå och, hm, tja.
Inhandlade igår ett jättefint munspel för 50 spänn av en jättefin gammal halvdöv gubbe, och köpte födelsedagspresent till Alice. Mycket nice.
Och nu funderar jag allvarligt på att ta en liten cukeltur. Eller om jag gör det efter maten. Får se. Just nu har jag inga jättestora problem. Skulle vara att mina fingrar gör ont för jag har spelat en massa gitarr eftersom mamma och hennes polare ockuperade området runt pianot så jag inte kunde spela. Sadface.
Förresten så fyller Miranda år idag. HURRAAAAAAA!
Dagens lilla glädje-grej: att ramla ihop i trappan av skratt till Mirandas (överbra) imitation av Evan Baxter.
Sweet dreams <3
Franska nationella idag gick inte bra. Inte alls så hårt åt helvete som jag hade trott, men med det inte sagt att det var lätt. Det säger nog mer om mina förväntningar; eller brist på dem. Men nu är det bara muntliga kvar. Bortsett från matte, geografi-, samhälls och svenskainlämning och musikuppspel och idrottsprov.
Mendetärjuintesåjättemycketochjagärlugnochsansad, ingaproblemlivetleker.
Jag, Hilda och Miranda stack lite tidigare från matten, och på vagnen hem träffade jag på Alice, och vi stack hit och bakade scones. Med sirap på. Favorit i repris. Smarrigt värre.
Och nu skiter jag i att plugga matte, och hoppas på att jag kan tillräckligt inför idrottsprovet. Blir säkert bra. Bryr mig inte om skolan men gör det ändå och, hm, tja.
Inhandlade igår ett jättefint munspel för 50 spänn av en jättefin gammal halvdöv gubbe, och köpte födelsedagspresent till Alice. Mycket nice.
Och nu funderar jag allvarligt på att ta en liten cukeltur. Eller om jag gör det efter maten. Får se. Just nu har jag inga jättestora problem. Skulle vara att mina fingrar gör ont för jag har spelat en massa gitarr eftersom mamma och hennes polare ockuperade området runt pianot så jag inte kunde spela. Sadface.
Förresten så fyller Miranda år idag. HURRAAAAAAA!
Dagens lilla glädje-grej: att ramla ihop i trappan av skratt till Mirandas (överbra) imitation av Evan Baxter.
Sweet dreams <3
'Nuff said
Jag vaknade imorse och visste inte vem eller var jag var. Det var så sjukt jävla läskigt. Känner mig otroligt skev och blir inte av med känslan, trots en långdusch och ordentlig frukost.
Lite lätt ångest-dag idag, nästan. Vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte mer ångest. Vill fan inte.
Så jag tänker istället gå på musikloppis med Alice och kanske lira lite på den öppna scenen om det blir tillfälle och sen ska jag spela in en film med musikensemblen och den ska bli så jävla bra och sen ska jag hem och plugga franska tills jag spyr eller har lärt mig grammatik-helvetet och sen ska jag städa och sen ska jag lägga mig tidigt och sova som fan och vakna glad.
Igår var i alla fall mysigt. Var hemma praktiskt taget hela dan, innan jag, Hannah och Karin drog till Röhsska där UKM hade nån grej och Oscar en spelning. Massa andra grymma band spelade också och det var allmänt kul. Efter det stack vi hem till Hannah och tillbringade kvällen med att äta godis och dricka te. Helt perfekt. Hade inte orkat något mer ansträngande.
Det är maj, det är (ibland) soligt och allt är bra. Kan man vara vårdeprimerad i maj?
Möjligt, men jag pallar inte mer. Beslut: jag tänker lägga av. Och om jag börjar känna mig depp så tänker jag stänga av. Reboota. Tänka på nåt kul och öppna ögonen igen med ett leende. Okej om det är krystat, men det får fan räcka nu. Hellre ett krystat leende än inget alls. Jag är trött på att vara ledsen och grubbla (över allt och inget och en hel del mittemellan) för det tar en massa onödig energi och jag vill vara glad; och därför tänker jag vara det. Punkt slut. Un point c'est tout. 'Nuff said.
(Går)dagens lilla glädje-grej: att stå i (en lite lam) publik och skrattande bugga loss med Karin.
Sweet dreams <3
Intermission
Sitter och diggar Broder Daniel – Shoreline och har precis tagit en dusch efter att ha varit iväg till gymmet en kortis. Är oproportionerligt stolt. Har dessutom knatat omkring i skogen med skolan och spelat frisbee-golf (tro det eller ej, det var faktiskt ganska kul - förutom när min frisbee gjorde en djupdykning i en bäck), och sedan cyklade jag och Hilda till och från Nordstan, vilket ju tog sin lilla tid. Jag har i alla fall tränat mer idag än på aj aj aj jag vill inte tänka på hur länge.
Poängen är att nu gjorde jag det. Jääävlar vad det tog emot, men jag gjorde det, tog mig själv i kragen och kom iväg. Jag måste börja göra det lite mer. Kan inte sitta på min feta röv och tycka synd om mig själv, jag måste fan börja ta tag i saker.
Kollade upp replokaler på Studiefrämjandet igår; sjukt stolt över det också. Så små saker, så oändligt små jävla banala saker, men jag vill tro att jag börjar ta tag i dem nu. Tar tag i mig själv. Säger nej till att gå på stan om jag vet att jag måste plugga, går hem och faktiskt gör det. Säger nej till saker jag inte vill, för att det är okej. Jag är värd det. Faktiskt. Jag är så jävla trött på jante-lagen och alla konstiga tabun; varför kan man inte säga hej till en främling på spårvagnen? Eller skita i att sminka sig utan att känna sig skabbig? Eller stå och dansa ensam utan att dra till sig män i vita rockar? Eller erkänna att man faktiskt är helt okej? Jag fattar inte. Och jag menar, jag är inte heller nån som gör sådana grejer - jag hälsar inte på främlingar och jag står inte och dansar för mig själv (så ofta, i alla fall), men jag vill. Jag vill våga vara konstig.
Och jag är jävligt trött nu.
I alla fall. Historian är inlämnad. Det känns inte lika bra som det borde. Tror jag har skrivit alldeles för lite på en uppgift och säkert missuppfattat en massa och ååhhh ångest, men nu kan jag hur som helst inte göra nåt mer åt det, och jag tänker vara glad i alla fall. Och träffa lite folk och baka kladdkaka ikväll. Har seriöst sett fram emot det hela dagen.
Nu kan jag slappna av i ungefär en timme innan jag börjar stressa upp mig för franska nationella på måndag. Peppen. Kommer bli en jätteparty helg, det här. Dagens lilla glädje-grej: att ha en lång, viskande och väldigt seriös diskussion om kakor.
By the way. För er som inte vet eller kommer ihåg så är dagens lilla glädje-grej (som namnet kanske antyder) bara ett litet sätt för mig att komma ihåg/komma på att det faktiskt finns små fina och bra saker överallt, hela tiden, oavsett hur svårt det är att hitta.
Sweet dreams <3
Hej jag är flitig
Ser fram emot imorgon. Då är inlämningen inlämnad och jag ska träna för första gången på vem vet hur länge och sen träffa Alice på kvällen och, tja, sova. Eller nåt.
Drog Air för sångläraren idag. Hon gillade den. Ska artikulera mer så kommer den säkert bli awesome på uppspelet om nån månad.
Sol sol sol sol sol sol sol sol. Satt på kajen en halvtimme idag med Hedda och solade. Sol sol sol sol sol gillar jag. Och hatar historia jävla idioter till nazister och det är deras fel att jag måste skriva det här fucking arbetet usch usch usch och det är intressant egentligen men jag är sjukt trött på att plugga och vill bara spela gitarr och piano och sola.
En månad kvar. Kötta nurrå.
Air.
Dagens lilla glädje-grej: att mitt laggiga fönster äntligen går att stänga normalt.
Sweet dreams <3
Ambition
Jag gillar inte mig själv när jag är stressad. Jag fräser åt vänner och familj utan någon som helst anledning och är allmänt svinig. Och gör ofta onödiga och tidskrävande saker istället för att plugga.
Som att blogga, till exempel.
Huvudsaken är i alla fall att det inte går så bra med inlämningen jag håller på med. Är faktiskt relativt flitig, sitter väldigt mycket och länge med texthelvetet - men stirrar mest på skärmen och hyperventilerar. Hur som helst kommer jag antagligen aldrig att känna mig färdig hur mycket jag än slipar på det. Kommer aldrig känna att det är tillräckligt bra.
Eller att jag är det, kanske.
Jag vet att det är mänskligt, vet att alla tvivlar på sig själva med jämna mellanrum, att det är normalt att vänta på att nån ska "komma på en" och upptäcka att man inte egentligen kan nåt.
Men ändå. Det är svårt i alla fall.
Bland annat därför känns det så härligt att få ett random sms av nån som bara vill berätta att jag betyder. Bara det enkla, att svart på vitt få höra att jag betyder nåt. Det är alltid den frågan jag återkommer till när jag sitter och grubblar mitt i natten. Och tydligen spelar jag faktiskt roll.
Wowser.
Det lät ju inte alls sorgligt. Men jag tror ni fattar vad jag menar. Ähum.
Idag har jag pluggat. Gick upp halv nio, käkade frukost till tio, satte mig vid datorn. Träffade Hedda en snabbis på ett café - och pluggade - och sen Oscar i skolan - och pluggade. Sen kom jag hem - och pluggade. Jävlahelvetespluggfansskitäckelaaargh. Fuck.
Och nu ska jag kika igenom Mirandas inlämning och se om jag hittar nåt smart att stjäla. Moahahah.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta på trägolvet på en solig veranda med en tallrik och mysa för mig själv.
Sweet dreams <3
Knark
Jag skulle vilja spara doften av blöt, varm asfalt, nyklippt gräs och jord och de små försiktiga löven på träden som ser ut som en grön skugga; det skulle jag vilja spara i en liten låda och ta fram när det är två grader och regn. Eller när allting känns skit. Då kan jag bara öppna min lilla låda och sniffa lite vår.
Tycker lite att Melissa Horn är en liten liten aning för bra:
Men man kan hur som helst ha kul med syster yster och klättra i träd.
Dagens lilla glädje-grej: att inse att livet kan delas in i olika delar, och att det väldigt väldigt sällan är så att alla rasar ihop samtidigt. Alltså är livet bara inte perfekt - men det visste vi ju redan. Så dä ä lunch.
Idag är jag frustrerad och stressad. Men det är ingenting lite Fanfarlo och varm choklad inte kan råda bot på.
I övrigt tuffar låtskrivandet på och gitarrfingrarna börjar bli ordentligt hårda och jag gillar't och sånt. Suger fortfarande. Men har ganska kul ändå. FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD.
Tycker lite att Melissa Horn är en liten liten aning för bra:
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Men man kan hur som helst ha kul med syster yster och klättra i träd.
Dagens lilla glädje-grej: att inse att livet kan delas in i olika delar, och att det väldigt väldigt sällan är så att alla rasar ihop samtidigt. Alltså är livet bara inte perfekt - men det visste vi ju redan. Så dä ä lunch.
Sweet dreams <3
Everything's so fucking GREEN
Det är grönt överallt. Och ljust. Fan vad nice. (Citatet ovan från filmen Death at a Funeral.)
Måndag morgon började med en fullkomligt onödig franskalektion, efter att jag gömt mig för min buss-fan på väg till skolan. Människan fattar inte vinkar.
Resten av dan var helt okej, dock. Så fort jag kommer hem hoppar syster yster fram med ett brett leende, och efter ett kort mellanmål på en solig veranda bestämmer vi oss för ett gemensamt fuck-it-all och drar ner till stan och kikar i affärer. Jättekorkat med tanke på allt plugg. Men så jävla bra.
Plugget får jag däremot göra nu. Jäääääääätteotaggad. Grejen är att ämnet och uppgiften är sjukligt intressant, och jag vet ungefär vad jag ska svara - jag vet bara inte hur. Hatar att skriva inlämningar, är helkass på det. Brukar vara så för mig. Vet vad jag borde säga, bara inte hur. Problematiskt, min käre Watson.
Nu tror jag dock att jag ska göra mig en kopp te och nibbla på en giffel.
Och plugga.
Fuck.
Avslutar med ett litet musiktips (tack, Spotify-reklamen): Hindi Zahra – Beautiful Tango (Album Version)
Dagens lilla glädje-grej: att ligga och halvsova på en solvarm kaj på lunchrasten.
Sweet dreams <3
Dimanche matin
Knarkar Elin Ruth Sigvardsson – Love - Feat. Lars Eriksson i högtalarna och blir bländad av solen som lyser in i mitt stökiga rum. Ska strax ut i trädgården och rensa ogräs och med lite tur tjäna ihop en hundring eller två.
Dagens lilla glädje-grej: att vakna i ett ljust rum precis innan väckarklockan ringer och gosa ner sig i ett tjockt duntäcke.
Det är maj nu. Hur i helvete gick det till? Februari med alla sina snöoväder och cafébesök känns inte alls avlägset, och nu sitter jag här omgiven av knoppar som gör ont när de brister och plusgrader som tinar upp en. Känns läskigt men ganska bra. Det kanske kan bli en sommar i år, trots allt.
Valborg tillbringades efter en del om och men hos Emilie efter en mycket mysig middag här hemma med syster yster & co. Hade trevligt hela kvällen, som avslutades med film på rummet med Alice. Och igår gick vi en stund på stan, jag och Alice, vilket resulterade i en väldigt puttenuttig gullig blommig sommarklänning som jag blev helt kär i. På kvällen som söta Anna hit och käkade middag, innan jag och pappa drog till studion och satt och jammade i ett par timmar. Började med att vi letade trumkomp, slutade med vi satt med en grovt distad elgitarr och en bas och flinade. Askul.
I veckan har jag en historiainlämning, filminspelning och sånguppvisning att se fram emot. Kommer bli helvetestajt med plugget, så måste sitta i eftermiddag. Vilket känns surt med tanke på det fantastiska vädret. Men så ere.
Det är sol och jag ska jobba i trädgården och lyssna på musik och plugga lite. Enkla saker. Att göra.
Dagens lilla glädje-grej: att vakna i ett ljust rum precis innan väckarklockan ringer och gosa ner sig i ett tjockt duntäcke.
Sweet dreams <3