Arrividerci dårå
Japp. Sista dan i Sverige på några veckor, då.
Snurrar runt lite småkorkat här hemma och kollar alldeles för ofta om tvätten torkat än, vilket den fortfarande inte har. Fönsterna står vidöppna och släpper in lite kvav, fuktig sommarluft i rummet, som så många gånger tidigare vibrerar av Of Montreal – Wraith Pinned to the Mist.
Senare idag ska jag för tredje dagen i rad ner på stan och fika, den här gången med Hedda. Ska även käka lunch, göra lite yoga hade jag tänkt (fråga inte), förmodligen träffa Karin en snabbis på kvällen och sen stressa upp mig lite mer inför resan, som går till Italien, om jag glömt nämna det. Måste packa och sova också.
Igår var en synnerligen trevlig dag (för omväxlings skull, ähum). Gick upp tidigt (halv nio!!!) för att träffa Alice och cykla ner till stan och knata runt en stund. Sen svängde vi förbi ICA och köpte korv och focacciabröd som Alice förvarade hemma hos sig medan jag stack ner på stan igen och klunkade ner en iskall hallonsmoothie på rekordtid tillsammans med Oscar innan vi tog en promenad till Lilla Bommen och svettades som små grisar. Vi pratade om allt och inget och en hel del mittemellan innan jag hann hem i (bokstavligt talat) fem minuter för att sedan kila iväg på grillknytis med diverse finingar.
Fedt. Med socker.
Häromnatten kunde jag inte sova. Guess why?
Jag var för glad.
Jag var tamejfan för glad, av ingen särskild anledning egentligen. Bara låg och log lite för mig själv och dåsade.
Ämnet kom upp igår på cafét med Oscar:
"Asså, jag är bara så... glad."
"Aa, jag vet."
"Ööh, hur vet du det?" (Vi hade alltså inte träffats på... alldeles för länge.)
"Asså, det märks på dig."
Jag kommer, trots ett par veckors exil i först Italien och sen England, att sakna en jäkla massa här i Sverige. Pianot, datorn, gitarren, min nyupptäckta yogamatta, och jävlar i min lilla låda; mina vänner.
Samtidigt är jag lite glad för det: tänk om jag inte hade haft nåt att komma hem till?
Så det ska ni veta, alla ni som räknar er till min vänkrets: ni kommer vara saknade. Det är ni i och för sig redan.
Well, hejdå då. Ska försöka komma över ett internetcafé nånstans för att stilla den värsta facebookabstinensen, men man vet aldrig. Så... tja. Ha det meraviglioso då.
Åh, vemodigt.
Dagens lilla glädje-grej: att le lite överseende åt min egen nervositet.
Sweet dreams <3
Lycka!
Har fått tillbaka kameran igen! Lyckan är oändlig.
Bra inläggsrubrik
Jag ser mig inte som en religiös eller ens särskilt spirituell människa. Överlag känner jag mig som en ganska jordnära, logisk och eftertänksam person. Som tror på naturvetenskap och logik och som avundsjukt lyssnar på andras övertygelser utan att egentligen ha någon egen. Allt detta är fortfarande helt sant.
Det är bara det att saker har en genomgående tendens att ordna sig till det bästa, A händer så att B kan äga rum, och därmed skapa förutsättningar för C, som var precis vad vi siktade mot i första taget. Och jag märker bara mer och mer hur otroligt mycket jag kan älska. Visst, jag är i enorm utsträckning inspirerad av boken Eat, Pray, Love, som jag precis läst om (för övrigt - läs den. Alltså, allvarligt - LÄS DEN). Det är långt ifrån säkert att någon annan än jag själv blir så djupt berörd, men, alltså... den är bara så (ursäkta ordvalet) vis. Så mycket smarta och fina tankar som bara känns så rätt. En massa självklarheter, egentligen, men som tilltalar och berör mig på alla tillgängliga plan.
Jag tar definitivt avstånd från bilden av Gud som en vis gammal gubbe som sitter på ett moln och dinglar med benen och väntar på att döma om vi får komma till himlen eller helvetet. Det känns så sago-aktigt. Som att göra det för lätt för sig. Men jag tror inte heller på en massa energier och grejer; det känns för flummigt.
Jag vet inte vad jag tror på.
Kan återigen bara utgå från mig själv: förra året, när allt var så inihelvete miserabelt (skola, vänner, klass, familj, livet i allmänhet) och jag inte visste vart jag skulle ta vägen, så var det enda jag i början egentligen förmådde tänka: jag vill inte ha det såhär.
Voilá, där har vi step one: att erkänna problemet.
Steg två: vad var det då jag ville ha?
När jag började reflektera kring hur jag faktiskt ville att mitt liv skulle se ut skulle man väl kunna tolka det som nån sorts bön. Snälla Gud, låt min familj komma överrens igen. Eller: Snälla Gud, låt mig få känna mig omtyckt av mina kompisar. Eller: Snälla Gud, låt min klass bli mindre sjuk. Så hade man väl kunnat se det. Men jag bad inte direkt till nån gudom. Jag bad till mig själv, snarare. Formulerade tanken, till att börja med. Och i och med att jag såg vad jag ville ha, ett mål, så kunde jag börja jobba mot det.
Sen skedde också mycket som jag inte hade nån särskild makt över. Grundskolan tog slut, tiden gick, etcetera. Men hur kom det sig att jag beslutade mig för att uppsöka kuratorn? Eller boka en språkresa? Eller börja jobba intensivt som fan med att bli stark i mig själv?
Det var jag. Det var jag som fattade de besluten, jag som genomförde dem, och jag som drog nytta av dem. Det var helt och hållet min egen förtjänst. As det gamla ordspråket goes: jag är min egen lyckas smed. Eller, min egen gud, eller goda energi, eller whatever.
För vad var det jag strävade efter? Jag ville inte bara hitta tillbaka till mina gamla kompisar utan också skaffa nya. Ville ha en bra klass. Ville ha ett mer harmoniskt hem. Ville spela mer musik. Ville vara lycklig.
And look at me now.
Jag antar att jag tror på Mig Själv och Kärlek.
Bortsett från allt det här kämpar jag med att greppa det faktum att jag nu är sjutton år. Har ju vetat om det ett tag, tja, jag är ju ungefär sjutton, snart i alla fall, men det betyder att jag snart är arton och därmed... vuxen. Typ. Så länge jag var sexton kunde jag på något sätt gömma mig bakom en fasad av barndom och därmed avsäga mig allt ansvar och skylla på att jag var liten. Ett års skillnad gör väl ingen större skillnad egentligen, men insikten om att jag är närmare arton än femton sätter plötsligt allt i ett lite annorlunda perspektiv. Och jag behöver det.
Hur som helst blev jag alldeles lagom firad här på landet med min och Alices familjer som sjöng för mig på morgonen och dukade upp en sinnesrubbad frukost. Sedan solade och badade (!!!) vi vid stranden, innan vi käkade Ben & Jerry's-glass och maränger på kvällen tills Alices familj åkte hem. Midsommarafton tillbringades på liknande manér.
Riktigt jävla nice ändå.
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, egentligen. Förmodligen mest försöka bringa ordning i mitt lilla huvud efter att ha läst ut Eat, Pray, Love, som lämnade mig vacklande och förvirrad och helt uppfylld av kärlek.
Nu tycker min familj att jag ska ta tillvara på solen, som har strålat outtröttligt sen igår morse.
Asbra väder på sin födelsedag.
Jag ville så gärna ha det.
Och så blev det så.
Dagens lilla glädje-grej: att pappa spontant börjar spela min Spotify-lista.
Sweet dreams <3
Skratta om ni vill (för det gör jag)
Är helt groggy och tung i huvudet: vaknade precis efter att ha somnat i solen på altanen. Är varm och seg och lite allmänt glad, sådär. Syster ysters spellista går varm i högtalarna och jag har mer eller mindre beordrat my bro from another hoe Oscar att komma hit och säga hej om en stund.
Tänkte mest dela med mig av ännu en minnesvärd sommarkväll. Igår var jag nämligen ut till Hinsholmen och grillade med några sköna lirare i solen, på ett par klippor precis vid havet.
Föreställ er en idyllisk liten plats: solvarma klippor, lite skog i bakgrunden, en våldsamt vacker solnedgång, fina människor, några engångsgrillar, lagom varmt.
Precis så var det.
Fast lite bättre.
Samma dag käkade jag och Marinad Wackernagel också århundradets brunch. Fortfarande glad för den.
Kvällen innan kom Kicks och Marcus över och vi hamnade i soffan framför Chocolat och dreglade över Johnny Depps kindben och hävde i oss godis och te. Som Marinad Wackernagel i efterhand ack så nyktert påpekade: "choklad och Johnny Depp, kan det bli bättre?"
Kan det bli bättre?
Nä, jag tror fan inte det kan bli bättre än såhär. I så fall är det i himlen, och då är man ändå död, och då är det inte så jävla kul i alla fall. Så... nä. Det kan omöjligt bli mycket bättre än såhär.
Mår så bra nu att det nästan är löjligt.
Glad midsommar folks!
I denna ljuva sommartid
Sommarlov.
Jag vet knappt vilken dag det är längre. Dygnet är så snedvridet att jag fortfarande käkar frukost klockan två. Jag har halvt glömt bort vad smink är för nåt, däremot upptäckt att solkräm är en rätt trevlig uppfinning. Sitter intrasslad i mitt täcke i soffan mitt i natten och läser. Lyssnar sönder och går helt upp i viss musik och analyserar basgångar och EQ och harmonier av ingen annan anledning än för att jag tycker det är kul att kunna höra. Ligger på altanen i bikini och halvsover i solen. Tar en spontanpromenad med en kompis och hyr Guds Stad och Hets av Ingmar Bergman bara för att jag vill se dem, och faktiskt hinner. Läser guideböcker om Rom och återupptäcker Dansbandsraketen. Dricker lite för lite vatten och får en försynt bultande huvudvärk men är så gränslöst glad för att det inte är av stress eller ångest. Tränar när det känns rätt och äter en överbliven tryffel när jag vill. Jobbar på det där med att dricka kaffe men kommer inte så långt, det är fortfarande för beskt.
Jag gör saker jag vill göra. Vill jag baka bröd? Då bakar jag bröd. Vill jag se på teve? Då fucking ser jag på teve.
Det tar ärligt talat fortfarande emot, lite grann. Det känns nästan som om jag lever på lånad tid. På ett sätt gör jag också det, antar jag - lov varar ju inte för evigt, hellooo - men samtidigt så känner jag nu efter vad jag vill göra. Min lilla värld får faktiskt kretsa runt mig just nu. Ledsen om det gör mig till en självisk människa, men jag tror bara inte det. Jag tror att jag börjar existera lite mer bara. Betoningen både på jag och på existera.
Jag tar en paus från vardagen och sätter mig med lite perspektiv på en solig altan och myser och är kort sagt jävligt, jävligt, jävligt glad. Tillbringar ganska mycket tid själv och börjar hitta mitt språk, mina gester och mina intressen. Börjar hitta... nånting - eller kanske någon? - som jag verkligen gillar.
Aggressionshantering nästa?
00:51.
Fick precis reda på mitt mattebetyg. Mailade i förrgår, lite ödmjukt och försynt:
Hej!
Vill verkligen inte vara tjatig, men jag har fortfarande inte fått mitt mattebetyg... så jag undrar bara att om du har det, skulle du kunna maila ut det? :)
Läraren:
Om du inte vill verka tjatig, varför mejlar du då hela tiden? :)
Väl godkänt betyg fick du efter noga övervägning
Inte ens en punkt. Dryga jävel.
Två mail skickade jag. Två. Under lika många veckor. Resten av klassen hade redan fått sina betyg när jag gjorde uppgiften från helvetet, för ungefär två veckor sen.
VG är helt okej. Det var ju inte som att jag ansträngde mig så värst. Men ändå. Detta av en snubbe som går omkring utan skor eller fler än ett enda ansiktsuttryck.
As.
Fick precis reda på mitt mattebetyg. Mailade i förrgår, lite ödmjukt och försynt:
Hej!
Vill verkligen inte vara tjatig, men jag har fortfarande inte fått mitt mattebetyg... så jag undrar bara att om du har det, skulle du kunna maila ut det? :)
Läraren:
Om du inte vill verka tjatig, varför mejlar du då hela tiden? :)
Väl godkänt betyg fick du efter noga övervägning
Inte ens en punkt. Dryga jävel.
Två mail skickade jag. Två. Under lika många veckor. Resten av klassen hade redan fått sina betyg när jag gjorde uppgiften från helvetet, för ungefär två veckor sen.
VG är helt okej. Det var ju inte som att jag ansträngde mig så värst. Men ändå. Detta av en snubbe som går omkring utan skor eller fler än ett enda ansiktsuttryck.
As.
Do be do be do
To do is to be
To be is to do
Do be do be do
Idag vaknade jag kring elva. Käkade frukost framför teven till ett. Har legat och solat till halv tre. Nu käkar jag tortellini med en massa olivolja och taggar inför Italien-trippen lite senare i sommar.
Igår tillbringade jag en stor del av kvällen uppkrupen i soffan med en filt, en halv burk Ben & Jerry's-glass och Borta Med Vinden som gick på teve. Bortsett från det så tränade jag och städade källaren (ja, jag fick betalt för källaren).
Häromdan drog jag och Miranda till Saltholmen med PicknickeN, sen hyrde vi film av en lite läskig kille som sa att han skulle busringa mig.
Ikväll ska jag på tjejmiddag hos Petra.
Jag gör inte sådär jättemycket nyttiga grejer, direkt. Beroende, dock, på hur man definierar nyttigt. Om det är som något som gör mig glad, avslappnad och får mig att må lite allmänt bra och därmed bidra till en generellt sett mer välmående värld... tja, då kanske jag gör nåt nyttigt. Dock städar jag inte så mycket eller diskar eller gör sånt jag borde göra nu när jag har så mycket tid.
Synd.
Oh, Jenny you are crazy
First I'm perfect then I'm lazy
-Paolo Nutini
Dagens lilla glädje-grej: att ligga ute på altanen och svettas och diskutera politik och festförberedelser med syster yster.
Sweet dreams <3
To be is to do
Do be do be do
Idag vaknade jag kring elva. Käkade frukost framför teven till ett. Har legat och solat till halv tre. Nu käkar jag tortellini med en massa olivolja och taggar inför Italien-trippen lite senare i sommar.
Igår tillbringade jag en stor del av kvällen uppkrupen i soffan med en filt, en halv burk Ben & Jerry's-glass och Borta Med Vinden som gick på teve. Bortsett från det så tränade jag och städade källaren (ja, jag fick betalt för källaren).
Häromdan drog jag och Miranda till Saltholmen med PicknickeN, sen hyrde vi film av en lite läskig kille som sa att han skulle busringa mig.
Ikväll ska jag på tjejmiddag hos Petra.
Jag gör inte sådär jättemycket nyttiga grejer, direkt. Beroende, dock, på hur man definierar nyttigt. Om det är som något som gör mig glad, avslappnad och får mig att må lite allmänt bra och därmed bidra till en generellt sett mer välmående värld... tja, då kanske jag gör nåt nyttigt. Dock städar jag inte så mycket eller diskar eller gör sånt jag borde göra nu när jag har så mycket tid.
Synd.
Oh, Jenny you are crazy
First I'm perfect then I'm lazy
-Paolo Nutini
Dagens lilla glädje-grej: att ligga ute på altanen och svettas och diskutera politik och festförberedelser med syster yster.
Sweet dreams <3
Anniversary
Kom på att det idag är exakt ett år sen vi åkte till Frankrike.
Det är ju heeeelt galet, ju. För ett år sen kände jag varken de från St Malo eller från min skola. Tanken är ju skrattretande - har jag inte känt de här människorna i hela mitt liv?
Lite grann skulle man kunna säga att det är min födelsedag idag.
Det är ju heeeelt galet, ju. För ett år sen kände jag varken de från St Malo eller från min skola. Tanken är ju skrattretande - har jag inte känt de här människorna i hela mitt liv?
Lite grann skulle man kunna säga att det är min födelsedag idag.
Brillant
Hej hopp.
Äntligen sol. Ni fattar inte min lycka. Värme. Sommar. LYCKA.
Nere står (ännu) ett bröd på jäsning som jag ska ta med mig på picknick med Miranda imorgon, och själv ska jag strax in i duschen.
Jättejättepepp på picknick faktiskt. Så kanske en filkväll på det och så leker livet. Tihihi.
Idag har jag och syser yster varit jätteduktiga och tränat.
Det är också ungefär allt vi har gjort.
Om ett litet tag ska jag ner på stan och trösta en ledsen Hedda med fika. Sen ska jag fortsätta förbereda min awesome picknick (Miranda, jag går fan in för det här!!).
Annars... tja. Tror att jag sakta (mycket, mycket sakta) börjar varva ner lite grann från den konstanta stressen sen ett halvår tillbaka. Det känns bra. Okej att jag nervöst kollar skolans mail varje halvtimme för att se om betygen kommit, men ändå. Det börjar så smått sjunka in att jag faktiskt är helt ledig i två månader framöver. Och man, I like it.
Allt blir så mycket roligare när solen kommer fram.
Dagens lilla glädje-grej: att träffa en gammal kompis på gymmet.
Sweet dreams <3
Äntligen sol. Ni fattar inte min lycka. Värme. Sommar. LYCKA.
Nere står (ännu) ett bröd på jäsning som jag ska ta med mig på picknick med Miranda imorgon, och själv ska jag strax in i duschen.
Jättejättepepp på picknick faktiskt. Så kanske en filkväll på det och så leker livet. Tihihi.
Idag har jag och syser yster varit jätteduktiga och tränat.
Det är också ungefär allt vi har gjort.
Om ett litet tag ska jag ner på stan och trösta en ledsen Hedda med fika. Sen ska jag fortsätta förbereda min awesome picknick (Miranda, jag går fan in för det här!!).
Annars... tja. Tror att jag sakta (mycket, mycket sakta) börjar varva ner lite grann från den konstanta stressen sen ett halvår tillbaka. Det känns bra. Okej att jag nervöst kollar skolans mail varje halvtimme för att se om betygen kommit, men ändå. Det börjar så smått sjunka in att jag faktiskt är helt ledig i två månader framöver. Och man, I like it.
Allt blir så mycket roligare när solen kommer fram.
Dagens lilla glädje-grej: att träffa en gammal kompis på gymmet.
Sweet dreams <3
Men, eh, cheers då
Den här dagen försvann. Igår också, för den delen. Igår gjorde jag ingenting, förutom på kvällen då mina och Alices föräldrar hade krökfest med fyrtio andra glada medelålders-människor. Jag och Alice rymde följaktligen till Hannah och kollade på teve, gjorde mannagrynsgröt och drack te. Sen somnade jag hos Alice nån gång när det blivit ljust ute. Vi vaknade några timmar senare, käkade frukost, tog en cykeltur och köpte Ben & Jerry's-glass, bakade bröd, kollade film och käkade hamburgare med familjerna. Och nu är klockan åtta och jag har absolut ingenting alls att göra.
Fan ta alla er med sommarjobb.
Ni andra vet var jag finns.
Jag måste börja planera mina dagar. Hitta nåt att göra. Göra nåt.
Nananananana.
Om jag bara kunde få tillbaka vår kamera så skulle jag kunna sysselsätta mig mycket lättare. Jag tänkte för övrigt skita i att sova nån dag och gå och ta kort på soluppgången. Vore ganska nice.
Detta då självklart efter att jag lärt mig gilla kaffe.
By the way. Det där filmklippet som jag nämnde för ett tag sen, på när jag sjöng, det ligger i alla fall på facebook nu. Gick inte att ladda upp här. Eller så gör det det, bara att jag inte fattar. Tihi.
Nu tror jag att jag ska ta en liten promenad i kylan och sen, eh, får vi se.
Dagens lilla glädje-grej: att mumsa på en bit varmt, nybakat bröd.
Sweet dreams <3
10 veckors helg
Så har nu sommarlovet smugit sig på en bakifrån och slagit ner som stinkbomb fast lite trevligare. Men det känns så skevt. Det gick liksom så... fort. Vad händer nu, liksom? Var det bara ett år som i en jättemysig feberdröm, och är det dags att vakna upp och gå tillbaka till verkligheten nu?
Hej paranoia och osäkerhet.
Men jag är faktiskt sjukt jävla stolt. Jag tog mig igenom ett år på Donner, med alla upp- och nedgångar, inlämningar, examinationer, ångestattacker, stress, kriser, eufori, nya erfarenheter, nya människor; jag tog mig igenom allt och det med ganska fina betyg, än så länge.
Grejen är bara att jag kommer sakna min klass och mina vänner nåt ofantligt. Verkligen.
En av de, för mig i alla fall, tydligaste förändringarna av mig själv är att jag inte vill vara själv hela tiden längre. För knappt ett år sedan kunde jag köra ut familjen och låsa in mig framför teven med en påse chips och sitta och uggla för mig själv. Jag ville det. Men så är det verkligen inte längre; jag höll på att få panik igår kväll när jag var ensam hemma och väntade på Oscar. Satte på svinigt hög musik, stekte lite pyttipanna till mig själv, chattade och sms:ade med folk. Kollade hela tiden på klockan. Gjorde en kopp te, värmde händerna och tog på mig en stor stickad tröja. Sen kom Oscar och vi pratade ett bra tag, spelade lite, sen bakade vi kakor och pratade lite mer. Räddade min kväll.
Efter avslutningen, som i ärlighetens namn var lite lam, käkade jag sushi med The Dreamteam (=Hedda, Hilda och Miranda. Jag gillar inte namnet men alla vet vilka som menas nu, efter ett utflippat klassråd) och sen kilade jag och Hedda och kikade i affärer ett tag. Synnerligen trevligt. Och kvällen ska enligt planerna tillbringas med samma härliga människor hos Hilding.
Jag önskar att jag kunde skrika SOMMARLOOOOOOOOOOV och hoppa omkring som en lycklig dåre och tjuta, men jag känner mig för tom och osäker. Vad händer när man inte träffas varenda dag, tappar man allt då?
Nä, fuck this. Nu ska jag gå och se om Sherlock Holmes och äta överbliven kaka.
Dagens lilla glädje-grej: att stå och ha kramkalas i duggregnet med klassen och känna sig lite lagom vemodig.
Sweet dreams <3
Kvällspromenad med regnbågsparasoll
...och nej, jag har inte tagit LSD. Jag och Hannah tog precis en liten promenix bara och jag hade ett gigantiskt paraply.
Just nu går Grey's Anatomy på femman men jag klarar inte av att se mer; alla bara dör och jag blir ledsen. Så mamma och pappa får berätta hur det gick sen. Jag sitter och lyssnar på Billie Holiday istället. Tihi.
Brunchen idag hos Lisen med fina klassen var i alla fall helt enorm. Borden var överfyllda med mat och man bara åt och åt och åt och åt och pratade en massa och skrattade och sjöng lite grann och åt lite till. Helt vansinnigt nice. Sen drog jag in till stan där jag mötte upp syster yster som satt och höll mig i handen hos frisören medan håret åkte av. Det var lite kul ändå. I nacken är håret alltså skitkort och ser ut lite som små fjun, och fram är det lite längre; strax under axelkort. Snedluggen är kvar. Det känns så stört, verkligen. Går omkring och stirrar på mig själv i varje reflekterande yta jag hittar. Men jag är ändå ganska nöjd.
Så hann jag hem och käka lite mat (är imponerad över att jag fick i mig nåt mer efter brunchen) innan jag stack på sånguppspel på Studiefrämjandet. Det var kanske inte så jättestor publik, men ändå. Kul. De andra som sjöng var fascinerande osäkra och svajiga på tonerna, så jag fick lysa lite grann. Det gick i alla fall helt okej. Far filmade med iPhonen, kanske kommer upp på facebook/blogg nån gång. Om nån av oss orkar. Hoho. Och sen promenixen med Hanni.
Tyvärr har jag ingen vidare bra bild på nya frissen eftersom min webkamera verkar driva någon sorts personlig vendetta mot mig av okänd anledning, så det kommer kanske i sinom tid, men inte idag.
Dagens lilla glädje-grej: att ta en spontanfika med syster yster och mysa i regnet.
Sweet dreams <3
Sång för Ingen
Tisdag kväll, ettans sista lektion avklarad. Ser fram emot brunch med klassen imorgon, och klipptid. Ja, jag tjatar om det. So bite me.
Geografiredovisningen idag gick i alla fall okej.
Vilket innebär att läraren inte såg vår grupp.
Jag har spelat gitarr och sjungit och spelat piano och bakat hallon- och chokladscones idag. Mått lite halvdåligt men också ganska bra. Glömt paraply och blivit blöt och sprungit till vagnen.
Jag hade säkert nåt bra och smart att säga, men jag glömde nog av det på vägen.
Just nu försöker jag övertyga Hedda om att sluta obsessa över sin lägenhet som är så fin att man dör lite.
Annars har jag varit totalförvirrad i eftermiddag. Var helt inställd på att som vanligt fixa lite mat och gå och sätta mig och plugga på nånting, men när jag stod och hällde upp flingor i en skål så hejdade jag mig plötsligt och kom på att jag inte hade nåt att göra. Så jag och syster yster satt och pratade en stund, och sen gjorde vi en tigerkaka.
Som natt och dag och grus och gräs men bra är vi ändå.
Dagens lilla glädje-grej: att få MVG i geografi och bli jävligt nöjd eftersom jag faktiskt har kämpat i den kursen.
Sweet dreams <3
Argh blargh fin dargh
Just nu har jag en snusnäsduk på huvudet, blött hår, skitiga naglar och en snirklig mustasch.
Förklaringen (behövs det verkligen någon??): Donner-OS. Skolan anordnade massa lekar och tävlingar uppe i en skog i närheten av mig, och vår fina klass klädde ut oss till pirater. Så jag har gått omkring tillsammans med 499 andra elever i ett stadigt duggregn och morrat aaaarrrgh med jämna mellanrum. Jag och Hedda blev även överfallna av ett par ungar, varav en liten tjej ville att vi skulle halshugga hennes godsedjurshund.
Dagens ungdomar, alltså.
Bilder verkar redan dyka upp på facebook. Mycket, mycket smickrande. Pirater är fina grejer.
Imorgon har vi en kort geografiredovisning, sen inget mer i skolan. Öppen Scen på eftermiddagen då jag och Oscar förmodligen till slut ska köra Hero of War, sen drömfrukost hos Lisen på onsdag och klippning på eftermiddagen för mig (!!!), en lektion och sen klassfika på torsdag, sen fredag... och sommarlov.
??????????????????????????????????????????????????????????????????
Hur som helst. Nu ska jag ta en dusch och tvätta bort allt piratsmink, sen städa vinden där några små erper sov över inatt. Det var rätt kul men vi glömde städa, hoho. Fina erper.
Hittade precis en "regnigt"-spellista. Passar fint.
Picknickfestivalen, förresten! Glömde jag ju nämna. Jättefint var det, i alla fall. Fint folk, fint väder, fin musik, fin mat i fin picknickkorg jag hittade. Fint liv.
Dagens lilla glädje-grej: att stå och dansa till ledmotivet från Pirates of the Caribbean som dunkar från en bergsprängare.
Sweet dreams <3
Samedi midi (för att det är så INDIE med franska liksom)
The Faces – Ooh La La
Tänk varma eftermiddagar i solen, med den här låten på lagom hög volym. Man vill ju bara dansa lite grann. Sitta med en kompis och en kall cola och inte göra ett skit.
Mindre än en vecka kvar till sommarlov nu. Hur? Hur? Hur? Hur? Hur? Hur fan gick det till?
Inte för att jag klagar, alltså. Verkligen inte. Eller jo, kanske lite, för så många av mina kompisar kommer jobba och då hinner de inte träffa mig, och det är ju segt. Men ändå. Lov, ledighet, sommar. Jotack.
Syster ysters student igår var i alla fall helt enorm. Stod vid utspringet och plåtade febrilt med tårar som brände i ögonen. Blev helt sjukt rörd; fattar inte riktigt varför. Klart det var coolt, men i alla fall. Och de var så glada, allihop, så sjukt euforiska och de bara dansade och skrattade och skrek rakt ut och hoppade runt och skrek mer och dansade och sprutade champange och skrattade och dansade och åh. Jag gömde mig bakom solglasögonen och skrattade lite ostadigt. Klampade omkring i jeansskjorta och -shorts och Doc Martens och tygpåse och kände mig jättepunk. Sen gick jag hem och bytte om till puttenuttig sommarklänning och högklackat. Medan syster yster hoppade runt på ett flak i stan.
Sen fick jag i alla fall lite sällskap i form av Hannah, Karin, Alice, Hedda och Oscar, som hade med sig en liten present i form av ett tidningsurklipp som han försökte gömma i min kudde. Han lyckades inte, dock. Jag var för snabb. Så det så.
Det blev i alla fall en trevlig kväll. Ville hugga av mina värkande fötter mot slutet, men det var ingen fara. Är bara öm idag.
Om en liten stund ska jag även iväg till Majornas Ring of Music och kika på Hedda och Oscar som ska lira lite. (Lira alltså. Fulaste ordet jag hört. Kan inte låta bli att använda det just därför.) Och ikväll funderar jag mycket allvarligt på att käka nåt gott ute på altanen, sedan äta glass med familjen och se på film. Det känns väldigt bra idag, faktiskt.
Är jätteledsen för att morbror snodde vår kamera på sin semester till Botswana. Får tillbaka den om typ tre veckor. Tre veckor utan kamera. Hur fan ska det gå till? Jag avlider.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta för mig själv och skratta ihjäl mig åt Hulken som går på tv.
Sweet dreams <3
...fy fan vad ni är bra
Idag tar syster yster studenten. Därför sitter det just nu cirka trettio småfulla arton-nittonåringar på vår altan och dricker champange, äter jordgubbar och sjunger studentsånger. Själv kom jag i säng kring klockan ett inatt (tack vare essä-helvetet), och överskattade tydligen min förmåga att sova i högt ljud. Alltså vaknade jag halv åtta, hörde dörren smälla igen och en massa glada tjut, hittade ett par öronproppar och försökte somna om. Det gick inget vidare. Så nu sitter jag i sängen med en sjukligt bra låt (Spoon – The Way We Get By) och ska strax se på några Vänner-avsnitt. Lite mysigt är det ändå.
Syster yster tar studenten. *Skakar suckande på huvudet.* Syster yster håller på att bli vuxen, och hon ska till Kina i ett halvår. Stakar ut en väg som jag inte får följa med på. Och det känns helt sjukt. Jag har liksom alltid gjort lite som hon, följt i storasyrrans fotspår, och hon har alltid funnits i närheten och funnits där. Nu håller hon på att göra nåt med sitt liv och drar ifrån med svindlande hastighet. Och jag får inte följa med.
Kanske är det lika bra. Kanske behöver jag göra egna fotspår och sånt.
Och kanske snackar jag bara skit och är avundsjuk på att syster yster tar studenten och ledsen för att hon om några månader ska lämna mig syster yster-lös här i Sverige.
Men en sjuhelvetes dag ska det bli, hur som helst.
(Går)dagens lilla glädje-grej: att sno en spellista och bli helt lycklig av all bra musik.
Sweet dreams <3
Optimism... not
Hej.
Idag har jag varit hos tandläkaren. Det är traumatiskt. Folk gräver omkring i käften och håller på och så gör det ganska ofta ont. Idag fick jag någon sorts elastiska band som går att ta av och på. Meningen är att de ska dra min käke rätt på nåt vis. De ska tas av varje gång jag äter.
Ursäkta, man jag är fan inte sådär jättepepp på att hålla på att gräva runt i munnen så fort jag ska käka nåt. "Här, vill du ha en chokladbit?"
"Åh tack, ja vänta lite bara" - gräva salfs gräva - "tack så mycket."
...
Liksom baaaara.
Hur som helst så kanske jag får ta ut tandställningen nåt år tidigare än planerat, om de här banden nu funkar bra. Det vore ju jävligt nice. I alla fall nåt som är bra med den här jävla dan.
Annars så stressar jag sönder inför syster ysters student och allt jag inte har förberett för att jag samtidigt stressar sönder med svenskaessän.
Jag känner mig ynklig. Just nu är allt lite grann åt helvete. Ska gå och lägga mig och sova en stund.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta i Mac-salen och göra sjuka miner i PhotoBooth med Miranda.
Sweet dreams <3
Damp-Hjalmar
Så, matteuppgiften gick åt helvete men det var lite komiskt ändå. Satt och kladdade lite efter att ha kommit över första chocken när jag fick se uppgiften, sen lämnade jag in med ett ursäktande "asså förlåt, men jag fattar helt enkelt inte det här" och gick och gjorde en samhälls/historiaexamination istället. Det gick i alla fall lite bättre.
Har köpt ett par klackskor och studentpresent till syster yster. Syster yster ska åka till Kina, nu är det kirrat. Jävla syster yster. Hur fan ska det gå, är det tänkt?
Är lite lack på att matteläraren inte har mailat ut mitt betyg än. Och nu ska jag gå och städa halva huset och se på Grey's Anatomy. Svenskaessän får vänta.
Bjuder på en fin bild som Miranda skickade, som tydligen kommer upp när man googlar Hjalmar (fråga inte):
Dagens lilla glädje-grej: att ta en halvtimme för mig själv på kajen vid skolan och sola med Franz Ferdinand i hörlurarna.
Sweet dreams <3
And I am, HOW old, again?
Plugga historia/samhäll, skriva svenskaessä, göra geografiredovisning?
Eller facebook-chatten?
Jag kan inte låta bli. Det är för kul. Jag känner mig som en tioåring som sitter och fnittrar jättekorkat. Men kul är det.
I övrigt tyckte vår mattelärare att jag var "en liten luring" (!?) när det gällde att sätta betyg.
Därför får jag göra en till "relativt omfattande uppgift" imorgon kring lunchtid.
Okej.
Typ... skjut mig.
Snarast.
Tack på förhand.
Dagens lilla glädje-grej: att tydligen ligga på gränsen mellan VG och MVG i matte. (Var för övrigt tvungen att fråga människan vilka två betyg jag låg och vägde mellan. Han var dock inte lika road.)
Sweet dreams <3
